Redan eftersäsong - dags för reflektion!

November månad - Allhelgonahelg och höstlovet går mot sitt slut.

Inom fotbollen har vi nu tagit klivet in i eftersäsongen och bekräftar att fotbollen är en året runt sport med det tryck vi har kring efterfrågan på träningstider även denna vinter. Det gäller både de yngre lagenheterna och seniorlagen.
Det spelas träningsmatcher för fullt, och förra helgen även en cup på Fanna IP med ett 20 tal lag på plats, och nästan 300 personer. Mäktigt och en glädje att se alla dessa 9 åringar. Att sen vårt ungdomslag, våra 14 åriga killar hjälper till som funktionärer och stöttar, gör känslan varm och mer glädjande. Involvering, glädje och engagemang. Några av de viktiga faktorerna jag ofta kommer tillbaka till.

Till en annan mer allvarsam och viktig reflektion jag gjort på sistone, som rör just barnen i dessa åldrar oftast, är att jag allt mer kastas in i frågor och diskussioner kring bredd, elit och toppning.
Tuffa, jobbiga men ack så viktiga frågor och tankar.

Jag tänker att för Fanna BKs del så är vår policy egentligen ganska tydlig, den står i Röda tråden som är vårt stöd- och styrdokument. Tillgängligt för alla att läsa, och en självklarhet för våra medlemmar att läsa och följa.
Dock är inget så enkelt inser jag.

Samtalen kring dessa stora frågor är många och dom ökar bland föräldrar och ledare hos de flesta föreningar, och i hela landet.

Jag har följt denna diskussion och dessa frågeställningar från många olika håll, och det finns många självklarheter och kanske en del missförstånd, och helt klart många sätt att se på det tror jag.
I grund och botten är det dock barnen/ungdomarna vi ska tänka på och lyfta, och dom är alla olika, tack och lov.

Jag lyfter här samma frågeställningar och reflektioner som jag möts av, och kommer inte med något facit eller pekpinne, bara reflektioner och tänkvärt i allmänhet, det vill jag understryka.

Barn- och ungdomsidrotten – vad har den för syfte egentligen?

Vi vill så gärna att allt skall vara rättvist. Trots det vet alla att rättvisa aldrig går att uppnå fullt ut.
Vi skall vara så inkluderande som möjligt. Självklart. Trots det vet alla att det finns olika storlekar på skor och att alla inte kan klämmas in i samma storlek. Alla behöver helt enkelt lite frihet i att få välja en storlek som passar.
Av samma anledning, behöver vi kunna erbjuda olika storlekar på skor för att möta individens behov. Självklart eller hur?
Av den anledningen kan vi också lätt misstolka rättvisa och inkluderande.

Allt har ett pris är en absolut sanning. Stenmark myntade uttrycket Ju mer jag tränar ju mer tur har jag.

Att inte betala priset för att nå sina mål har också ett pris, i värsta fall högre om resan inte varit värt besväret.
Är det inte bland annat detta idrotten skall bidra med, att bygga individers självkänsla och självförtroende?

En parallell som är möjlig att dra är militärtjänstgöring och den militära utbildningen. Devisen är att man kan göra soldater av alla, men det sker absolut inte utan ansträngning eller att alla stöps i samma form.
Före glädje kommer alltid ansträngning.

Bredd och elit är inte två olika faktorer och där finns absolut inga motsättningar. Grunden är den samma. Sår du majs får du majs.
Om vi bara letar elit får vi snart ingen bredd, får vi ingen bredd har vi snart ingen elit.

Fanna BK står för bredd, men för att vara så många som möjligt, och att ha spelare kvar så länge som möjligt, hur utmanar vi dom individerna och gruppen för att stärka självkänsla och självförtroendet? Tänk om individen bara valt fel storlek på skor eller fel sorts skor?

Armén sitter egentligen på samma svar som idrotten borde göra. Bredd kan bara skapas genom ansträngning på exakt samma grunder som elit, dvs involvering, engagemang, utbildning och utmaningar som förflyttar individen.
Ju mer individen får lära och framför allt upptäcka hos sig själv, ju starkare individer skapas.
Lagsporter förflyttar också individer närmare varandra genom att kämpa mot tuffa mål och på så sätt upptäcka värdet av alla individer i gruppen och deras olika bidrag som gör resan och målet möjlig.
Detta uppnås inte i första hand genom korvgrillning, myshörna eller uppspikade policy-plakat. (även om just det är några inslag som helt klart bidrar till glädje och gemenskap)

Den som tycker träna är roligare än mycket annat, är ofta den talang som går längst. Glädjen är vi då tillbaka till, och även rätt storlek på skorna.

När det kommer till tävling och mätning, vill jag tro att det finns en plats för båda perspektiven.
Många barn älskar att tävla och jämföra sig, men samtidigt får vi inte glömma vikten av att erbjuda ett tryggt utrymme för utveckling i egen takt.
En av idrottens styrkor ligger i att den lär oss att hantera både framgång och motgång, både på plan och i livet i stort.

Trots allt och hur vi än väljer att se på detta, så är ändå det viktiga att så många barn som möjligt får upptäcka glädjen i att utöva ngn form av idrott, och gärna flera idrotter. Lagidrott är roligt och fostrande och skapar många fina egenskaper hos människor, grundlägger glädje till en god hälsa, respekt och gemenskap mm. Sanningar vi alla känner väl till, men ibland behöver påminnas om.

Fanna BK står för allas rätt att spela fotboll, vi är bredd inte elit, men vi behöver också ha olika storlekar att erbjuda. Hur löser vi det på bästa sätt?

Det är med respekt och ödmjukhet jag tänker på våra ledare, som det ställs allt högre krav på och förväntningar. En del av lösningen för att erbjuda de bästa förutsättningarna för spelare, och se till den enskilde individen, är just fler ledare och utbildning.

Dessa frågor kommer fortsätta diskuteras på många håll, men vi inom Fanna BK skall göra vårt bästa för att tydliggöra, trygga individens utveckling, och jobba för långsiktighet inom föreningen och lagenheterna inför 2025.

Önskar er alla en fin söndag
//Jeanette

Ps! Ett tips på bok till fars dag/ Julklapp är en bok av Patrik Brenning
Patrik Brenning har skrivit en viktig handbok om elitidrott och bredd, om vad klubbar och föreningar gör och vad forskningen säger att de borde göra.