Förlust mot serietvåan

Den första raden på mitt sista referat är nu skriven och det är självklart med blandade känslor jag inser det. Att skriva referat är en stor uppgift. Hur ska man tänka? Vilka kan vara intresserade av de rader man lyckas få ihop? Målgrupp? Hur mycket tid ska man lägga ner? I de föreningar jag tidigare varit verksam i har jag alltid lämnat den uppgiften till någon annan i ledarstaben med ett nöjt, stort och brett leende. Syftet med att skriva ett referat är att sammanfatta en huvudpoäng i till exempel en upplevelse. Redan där förstår jag att man gjort bort sig, men jag försökte ändå. Efter att ha vridit och vänt på tabellen inför sista omgången så förstår jag att vi redan har säkrat kontraktet inför kommande säsong så det är ett gäng utan någon press på sig med bara kärleken till fotbollen som samlats ute i Månkarbo. Matchen blåser igång och jag märker direkt att Månkarbo är ett spelande lag vilket ger förutsättningen för en härlig fotbollsmatch. Vi försöker, i sedvanlig ordning, sätta hög press och släppa icke bollsida vilket vi verkligen lyckas med långa stunder. Månkarbo visar sig ha ett par väl intränade uppspelsvarianter i kombination med individuellt skickliga spelare som gör att vi verkligen får jobba som ett lag från första minut. Förmodligen hade deras lag för dagen toppats med en del av spelarna från division fyralaget. Ju längre matchen lider desto fler luckor hittar vi att utnyttja i vårt omställningsspel, vilket gör att chanser skapas och med det ökar vårt självförtroende. Vi vågar allt mer fylla på med våra ytterbackar vilket gör att vi ofta kommer tre mot två lägen på kanterna. Detta gör att vi skapar ett antal farliga målchanser. Tyvärr så får Stefan i målet plocka ut bollen ur nätet i minut 22 då Ljungan gett sig tusan på att inte gå mållös från denna säsong utan sätter den snyggt i vänster burgavel efter ett stenhårt inlägg från höger från en hemmaspelare. Vi känner ändå att vi är med på alla punkter så vi trummar på och det ger resultat! I den 35:e minuten placerar Max in sitt första mål i seniorsammanhang. Kul för Max, viktigt för matchen! Månkarbo kommer med några ströanfall men Stefan visar mycket hög klass i målet och räddar bland annat ett friläge. Domaren blåser. Det är med en känsla av förvåning över att vi spelar så pass bra vi går till pausvila. I vanlig ordning tar vi upp lite detaljer som vi bör tänka lite extra på men i stort sett fanns alla pusselbitar där för att ta tre poäng. Det höga tempot fortsätter även i den andra halvleken. Vi tar över mer och mer och resultatet av detta blir också att vi börjar rada upp fler chanser. En straff hade nog varit på sin plats i minut 57. Jonte sliter sig loss från sin bevakning på vänsterkanten som med lite tröjdragning och annat lyckas få Jonte på fall men domaren väljer att fria. I stället tar hemmalaget ledningen minuten efter med 2–1 och det känns inte alls rättvist. Vi fortsätter kriga och hemmalaget börjar se lite trötta ut. Vi skapar ännu farligare lägen såsom ett friläge och ett utomordentligt läge för Emil på bortre som tyvärr, ”på grund av vinden”, missbedömer bollbanan. I minut 77 kliver Axelsson in framför sin markering i straffområdet och faller som en fura. Domaren blåser och pekar mot straffområdet. David W kliver fram och stänker in den i det vänstra hörnet, helt otagbart för målvakten. Så viktigt och rättvist med 2-2. Mina tankar börjar nu snurra i 120 och vi är riktigt nära att gå för tre poäng. Kände att det hade varit härligt att få ihop 20 poäng när tabellen ska räknas ihop... Just när jag ska göra mitt drag så lyckas hemmalaget sätta dit ytterligare ett mål i 85:e minuten. Ett mål som visade sig bli det sista för dagen. En stor eloge till Felix, Max och Victor som kom direkt från en match med 02:orna. Även ett stort tack till veteranerna Emil, Jonas och Tobbe som med kort varsel tog sig ut till Månkarbo. Vill passa på att tacka föreningen Funbo IF och alla spelare som kommit och gått i representationslaget under de två säsonger som jag haft den stora äran att leda laget. Det har varit upp och ner på olika sätt men på det stora hela ser jag ändå detta tränaruppdrag som något mycket positivt och lärorikt. Funbo IF har en mycket ljus framtid framför sig med de duktiga 02:orna i spetsen. Att få se deras utveckling, framförallt under hösten, ger mig mycket glädje och tillfredställelse. Det är dem det ska satsas på och med rätt utbildning så tror jag stenhårt på division 5 inom två år. Självklart är min förhoppning att de äldre gardet fortsätter att delta med sin närvaro på träningar och matcher i den mån det går för det behövs alltid förebilder och rutin för att visa vägen när man är rätt ny i seniorsammanhang. Jag säger som Emil D förmodligen gör dagligen när han hänger nere i Afghanistan: Over and out! Forza Funbo! Mvh Christofer Funbo IF 0kommentarer

Stort grattis till årets Gråmunkehöga gårds stipendiater!

I samband med A-lagets framgångsrika hemmamatch på Vargspåret i lördags delades årets Gråmunkehöga gårds stipendium ut. Stipendiet delas ut varje år till en spelare som varit en god och uppmuntrande förebild för sina lagkamrater, både på och utanför fotbollsplanen. Årets mottagare var Lima Söderqvist (F06/07) och Anton Wennberg (P06/07) Stort grattis till Lima och Anton! Styrelsen Funbo IF Funbo IF 3kommentarer

Jadå!! 3 poäng, tack!

Sitter i bilen på väg från jobbet och känslan av sista kvällen med gänget etsar sig fast i kroppen när jag styr mot vår hemmaborg för säsongens sista hemmamatch. Matchpulsen börjar komma samtidigt som det slår mig att det inte är många tillfällen kvar som kommer spenderas uppe på Vargspåret, för den här gången, för min del. Tankarna för mig bort mot filmens värld och då specifikt filmer med tragiska slut. Finns det något bättre än en sorglig film? Någonting som rör om och upprör? Ett slag i magtrakten som känns långt efter att eftertexterna rullat ut? Vi snackar om filmer som gör riktigt förbannat ont i både kropp och själ. Vissa filmer kräver full dedikation för att budskapet ska nå fram och leverera den där totala känslan av trovärdig dekadens eller misär. Det är dock ett svårt ämne eftersom det tragiska slutet ofta lika gärna kan klassificeras som det överraskande slutet. Filmtitlar jag tänker på är bland annat: Marley och jag (2008) Seven Pounds (2008) The Mist (2007) Million dollar baby (2007) Mystic River (2003) Johnny got his gun (1971) Självklart kan man dela upp dessa filmer i olika fack så som Det ambivalenta tragiska slutet eller Den lyckliga filmen med tragiskt slut, men det kan vi gå in på en annan gång. Jag är livrädd att den känslan ska finnas i kroppen efter dagens viktiga match mot Österlövsta och att en förlust förmodligen skulle innebära ett steg närmare en nedflyttning till div 7. Öppnar dörren till omklädningsrummet och möts av en vägg av diverse ljud. Allt från vattenflaskor som fylls på till tejp som rullas ut över benskydd. Ett lugn infinner sig och i dörren möter jag Westljungs blick som säger: Lugn Coach, idag tar vi tre poäng. Uppvärmningen börjar i en härlig gryta av massor med benskyddsträffar och skratt och går över i ett mer allvarligt kontrollerat fokus. Genomgången genomförs strax innan domaren blåser igång matchen. Som vanligt handlar det mer om att inspirera än att förmedla. Vi tror stenhårt på varandra och vad vi håller på med! Signalen för första halvlek ljuder och vi börjar optimistisk. Vi försöker sätta hög press med blandat resultat. Får inte riktigt till det i överflyttningarna och det ger generöst med yta för gästerna att jobba på. De försöker vagga in oss i någon slags falsk trygghet som vi försöker att avstyra. Efter ett antal bra anfall där vi lyckas komma runt på kanterna kröns minut 18 av herr Westljungs vänsterfot. Med 1-0 i ryggen börjar vi tyvärr slarva lite i positionsspelet och i och med det så blir vi allt som ofta på tok för långa. Sista kvarten känns inte alls bra så det är med en lite besk smak i munnen som vi tar ett break. Vi samlar ihop oss och samtliga vet att vi kan prestera mycket bättre. Fokuset hamnar mycket på laget, att ta ansvar, låta bollen göra jobbet och framför allt en positiv kommunikation spelare emellan. Vi kommer ut som ett nytt lag och vi sätter verkligen tonen direkt. Är hetare på andrabollarna, hetare i närkamperna och det ger resultat. Domaren dömer straff i minut 57 och spelaren som stiger fram och ger oss en tvåmålsledning är ingen mindre än herr Westljung igen. Vi fortsätter att trumma på och återigen får jag den stora äran att lägga till Westljungs namn i målprotokollet i minut 66. Tyvärr lyckas gästerna omgående reducera till 1-3 minuten efter, men det bekommer oss inte märkbart. Vi fortsätter att kriga på men jag börjar nu se en trend som innebär att vi ofta hamnar på fel sida om motståndarna och vi hamnar oförklarligt med flera spelare på samma yta. En kombination av deras reducering och deras bollövertag gör att Österlövsta börja vinna mer dueller i mitten och deras omställningsspel blir allt bättre. I minut 81 kommer ytterliggare ett mål och nerverna hamnar nu utanför våra matchställ på flertalet spelare. Tillslut blåser domaren av matchen och jag tror samtliga på Vargspåret drog en stor pust av lättnad. Tre poäng in på Funbo kontot, tack!!! Gör man 3 mål så ska man självklart ha lite extra beröm en eftermiddag som denna. Förutom det vill jag ge samtliga i truppen en stor eloge för genomförande. De visade mig att om spelet inte fungerar som man vill så kan man alltid kämpa och det gjorde alla idag! Nu pustar vi ut, tar nya tag inför kommande vecka och ser med glädje fram emot sista matchen för säsongen på lördag borta mot Månkarbo. Så här ser den undre delen av tabellen ut med en omgång kvar att spela: Österlövsta 25p Funbo 19p Vattholma 18p VP 17p Vesta 15p Film 13p Forza Funbo! Mvh Christofer Funbo IF 2kommentarer

Visa fler nyheter