Referat: SK Argo - FC Härlanda

Vi vann mot Argo borta i en match där Argo hade väldigt mycket boll i första, men vi gjorde två mål. I Andra gick vi upp i banan och gjorde ett tredje. Alla tre målen riktigt fina. Framförallt det sista där Gabbe prickar Henrique vid halvplan som i sin tur friställer Brorsan. tre pass från straffområde-mål. Målen: 28min 0-1 Junior (Filip) 41min 0-2 Filip (Myran) 56min 0-3 Brorsan (Henrique) Laget: Sås Jåånas Gabbe Bizkit Adde (Shafi 60) Bullen ( Filip 67) Pound (Säll 85) Myran (Henrique 45) Junior Säll (Brorsan 38) Filip (Rico 45) MoM: Gabriel "Banderas" Wehling A-lag 0kommentarer

Referat: FC Härlanda - FC Kålltorp

När träningsmatcherna återigen blev tillåtna fick vi inbokat FC Kålltorp med kort varsel. Nystartad förening som gav oss en go uppstartsmatch. Vi vann matchen med 3-1. och det sedvanliga är ju mitt kortfattade faktareferat när det gäller träningsmatch. Hooch litterära konstverk får ni ger er till tåls med till seriepremiär (22/6) Målen: 1-0 40min Felix skarvar in en Bullen frispark 2-0 52min Gabbe bredsidar in en Bullen hörna 2-1 53min FCK reducerar 3-1 58min Bullen skruvar in en hörna Laget: Malcan Koreanders (Shafi 45) Fieker (Gabbe 45) Bizkit Cöla (Adde 45) Bullen (K) Ankan (Pound 45) Henrique (Hooch 70) Junior Toni (Rickard 60) Felix MoM: Anton "Bullen" Wall A-lag 0kommentarer

Internmatch - i brist på annat

Precis som ifjol består våren av covid-kaos med restriktioner och nedbantad verksamhet. Och precis som ifjol rycker det rejält i matchnerven hos fångarna. OCH PRECIS SOM IFJOL VAR DET DAGS FÖR INTERNMATCH. Startelvorna formerades som följande: Hemmalag: Malc Amir, Fieker, Koreanders, Calle Pound (K), Rico Säll, Souza, Broder Wulff Bortalag: Sås Adde, Bizkit, Yahya, Jåånas Ankan (K), Junior Rickard, Tonigol, Vääster Jason Matchen kickades igång på lagom klassiska Härlanda Park. Och pipan, den höll Hoich Collina i. Då det var rätt ringrostigt och inte direkt någon skönlir nöjer vi oss med att rapportera om målen. För dom var fina. Bortalaget med comebackande "Vääster" öppnade målskyttet kvarten in. En god chip där "Malc" i kassen var för kort i rocken. Efter en träning på typ 2 år behövde comebackkingen alltså inte mer än dryga kvarten för att registreras i protokollet. 0-1. Efter ett flertalet svettiga räddningar från "Sås" i bortamålet skulle bortalaget eventuellt lite oförtjänt pilla in även 0-2. 37 minuter in. Tonigol målskytt. Filip (en av matchens få avbytare) med fint förarbete. I anfallet därefter bestämde sig hemmalaget för att göra match av det här. Den bekanta målskytten Wulff brottade in skiten. 2-1. Halvlek och gott snack. Collina in med en catch mini dry eucalyptus och vi var igång igen. ..och halvleken gjorde hemmalaget gott. "Souuuza" med kvitteringen nån minut in. Fint skruvat avslut. 2-2! I den 62:a matchminuten var vändningen ett faktum. "Rico" med DUNK. 3-2! Men "di gule" skulle sprattla till en sista gång. 3-3 av den hårt arbetande "Junior" efter inlägg av "Derulo". 67 var spelade. Sista tio, tjugo, trettio var inte mycket att hänga i granen. Rätt mycket hawaii, ovårdat och lite trött. "Pound" åkte på en smäll och hela Härlanda med omnejd höll andan. Han skulle dock slutföra tillställningen utan större bekymmer. 3-3 efter full tid alltså. Förlängning väntade. En förlängning som snabbt bestämdes till 2x5 för att inte krampa sönder hela truppen. Som väntat chansfattigt och mållöst. Taktiskt slipade killar. Straffläggning! Ett gäng bom, några i mål. Fieker gick in och avgjorde med en i ärlighetens namn rätt svag straff som på något sätt letade sig förbi "Sås" i kassen. Just det, vilka lirade Fieker med nu igen? Hemmalaget! Vinst för svartvitt! Slocknade lampor på "parken" strax efter lagfoto och hyfsat goda miner! Matchens "superbock" utdelades av Coach Kim. Vinnare: Henrique Ricardo Souza Boturao. Det här gör vi om, vid tillfälle. FC Härlanda Prisoners - ett lag. A-lag 0kommentarer

Året med fångarna - del 2

MISSA INTE DEL 1 HÄR Med endast en pinne på de två senaste omgångarna hade nu fångarna i och med den avsnoppade säsongen kniven mot strupen inför det klassiska mötet mot vännerna i Fröjdens FK. Lagen hade historiskt sett spelat många fina matcher där poängen och målen fördelats hejvilt åt båda håll. Den här dagen på lite-mer-klassiska-än-Heden-4-planen-Heden 3 skulle hjältarna från Härlanda göra en av säsongens absolut finaste insatser och plocka hem tres puntos med mersmak! Försvaret med "Malcovich" i spetsen (orimligt många åtminstone-div-5-klass-räddningar) höll tätt bakåt och framåt trycktes inte mindre än fyra baljor in. Nu borde vi hoppa vidare till nästa omgång, men det går inte riktigt än. Malcan insats i kassen går helt enkelt inte att städa av så snabbt. När vi hörde av oss till spelare i truppen för att höra efter om deras främsta minnen av säsongen kom just målvaktsprestationen den fina sensommardagen upp i samtliga fall. Målvaktskollegan ”Sås” sträckte sig till att det var den främsta prestationen från en enskild spelare i lagets historia. Så, nu nöjer vi oss så inte hybrisen blir total. Fångarna upp på mellanmjölksmittenplacering i tabellen men magkänslan gav oss en guldosade doft. Sen kom serieledande (och senare serievinnande) Bergsjö IF på besök. Dessvärre inget snack och torsk med 0-2. Tillbaka till skolbänken. Fyra omgångar nu återstående och i och med den blandade poänginsamlingen krävdes full jackpot Alabama för att gripa andraplatsen i serien och därmed säkra en kvalplats mot högre seriesammansättningar. Vid tillfället var det största hindret Croatia Göteborg. Ett lag som också väntade näst på tur. Vinna eller försvinna i rent bibliska proportioner alltså. Eller? Nåväl. Spelplan var extremt klassiska Heden 2 (!!!) och fångarnas insats var lika vintage som underlaget. Även "Tonigols" insats var något hämtat från gångna säsonger då den tidigare målkungen vaknade till liv med två strutar. 4-2 och drömmen, ja, den levde. Med tre omgångar kvar skulle Real Maskin komma på besök. Det blev en brötig tillställning utan så mycket att säga om egentligen. Fångarna avslutade starkt och lyckades vinna med 4-2. Dessvärre lades fokus av bortalaget istället för på matchen på den efterföljande matchrapporten där både svartvita spelare hängdes ut och smutskastning på klassiskt passivt-aggressivt manér präglade textskrivandet. Förbannade fångar i nån dag, sen hade det blåst över. Två omgångar kvar. Årets besvikelse Syrianska/Arameiska stod för motståndet. Laget krigade i bottenträsket, hade ett gäng storförluster i bagaget och dominerade fair play-ligan på fel sida. Fångarna lyckades dock göra mötet alldeles, alldeles för spännande. Usel första halvlek, usel andra halvlek. Rött kort efter 52 sekunder på plan av ”den gaeliske” hjälpte inte till. Men en läckert slagen hörna direkt i mål av ”Bullen” i matchens slutminuter gav fångarna tre livsnödvändiga poäng. Årets ledsnaste lagfoto följde, trots vinst, och ledsnast av dom alla vara nog tjuren från Wales. Sista omgången var kommen! Bortamatch mot nykomlingarna Vatra. Förutsättningarna var att en seger med fyra baljor krävdes, samtidigt som Inter Linné behövde tappa poäng, för att knipa den där efterlängtade kvalplatsen. Det vi tar med oss från mötet, inledningsvis, är hemmalagets fantastiska mottagande med både bjudbanan och kexchoklad. Laget hade dessutom inför matchen startat en utlottning av en matchtröja till den som lyckades tippa slutresultatet. Otroliga resurser! Det vi tar med oss från själva matchen är någonting vi sällan skådat iklädd prisonersmundering – en fyramålsskytt. Vi påpekade inledningsvis att vi skulle få anledning att nämna honom igen, Felix Wulff. Med sina fyra baljor sprang han ifrån all konkurrens i serien och plockade hem guldskon i div 6. Totalt 12 baljor får vi det till (även om den officiella statistiken missat en balja). Med ett slutresultat i 6-2 lyckades fångarna med sin uppgift att vinna med minst fyra. Dessvärre lyckades Inter Linné vinna sin match med ett fruktansvärt sent segermål vilket gav en vidrig eftersmak till en annars bragdartad insats. Kvalplatsen gick upp i rök då fångarna nervöst väntade på besked på innerplan, och där och då saknades tröstande ord för att plåstra om fallna hjältar. Men såhär i efterhand minns vi ändå säsongen som något fint. En inte minst social nödvändighet i annars totalpissiga tider. En ynnest att få träffa boysen vecka in och vecka ut innan samhället kom att begränsas mer och idrotten kom att stängas ner totalt strax efter säsongens slut. Hungern för spel igen är enorm, och vi önskar oss ett mindre pandemidramatiskt 2021 med möjligheter till träningar, matcher, häng och nya chanser att plocka hem det där efterlängtade guldet! Vi vill tacka alla följare, fans och skeptiskt positiva för i år och önskar er alla ett gott nytt år! Vi hoppas innerligt att ni följer de svartvita hjältarnas bravader även kommande säsong. Det kan bli bra, riktigt bra. FC Härlanda Prisoners – ett lag. A-lag 0kommentarer

Året med fångarna - del 1

Ett på många sätt bedrövligt år i pandemins tecken ska sammanfattas. Efter ständiga restriktioner och begränsande rekommendationer blev säsongen både uppskjuten och förkortad. Men den blev av. Och den skulle efter stor dramatik sammanfattas med snudd på succé! Nytt för i år var att föreningen för första gången någonsin hade tagit in en coach för att ta klubben till nya höjder. Uppdraget föll på Kim Pearce som från start ändrade kommunikationskanalerna i föreningen genom att använda sig av den för många spelare uråldriga tekniken telefonsamtal då han började ringa runt till samtliga boys, istället för att som sin företrädare Hooch leva för sms. Som grädde på moset efter tränaraffären knöt föreningen till sig nyförvärvet och Kim-bekantingen ”Wulff” som vi kommer få anledning att nämna senare. Försäsongen rullade igång som planerat. I februari månad var boysen ute på halvklassiska Heden 4 för att lira boll. Allt gick enligt plan tills ”V” drog korsbandet och fick kasta in handduken för 2020 (spelaren fick förvisso redan dagen därpå äran att deltaga på spelordningsmöte med tillhörande storbråk, vilket ju är kutym efter #benbrott). Sen kom covid. Den förväntade seriepremiären i april sköts till obestämd tid, men klubben tilläts att träna vidare, vilket ledde till världens genom tiderna längsta försäsong. Träning på träning avverkades och till slut nåddes klubben av beskedet att träningsmatcher potentiellt, eventuellt och kanske kunde tillåtas. Match mot bekantingen SK Argo förbereddes och då samtliga matcher i hela fotbollsvärlden (undantaget Belarus och Tadzjikistan) låg på is möttes föreningen av en hel skopa speltorskar som desperat gjorde vad dom kunde för att betta på matchen (där fångarna hade lägst odds, bör nämnas). Nu blev det ju dock aldrig någon match då det förväntade gröna ljuset uteblev. Tillbaka till träningsplanen. Sommaren kom och ett kortare uppehåll följde. Halvdana försök till ”fys” genomfördes men intresset var minst sagt begränsat. Just det svala intresset för fysisk aktivitet under juli månad var nog det enda i år som liknade andra säsonger. Skönt. Och till slut var det dags! Seriespelet hade skurits ner från 22 till 11 matcher. Enkelmöten stod på schemat och allt stod på spel. För att kicka igång festen with a bang bestämde sig lokalfotbollsbevakningsredaktionen på GP att rapportera inför och livesända från premiäromgången borta mot Tollered från klassiska Spinnarvallen. Inför premiären hade GP beslutat sig för att gå på den journalistiska vinkeln att fokusera på fångarnas smeknamnskultur. Hooch ställdes mot väggen under en bilresa hem från Jämtland då han på studs fick kommentera (försvara?) att en tidigare spelare gått under epitet ”Rånken”. Drev uteblev oväntat, trots samtidens cancel culture, som ju tur var. Hypen för matchen växte ytterligare då nyförvärvet Isak trollade fram en magisk inför-analys av Dplay-gänget med ikonen Jon Persson i spetsen. Matchen då? Jo, steken vändes i slutminuterna med ”Myrgol” som stor matchvinnare i 90:e. Norska flaggor hissades i hela östra Göteborg och spelartruppen firade med ”grandis”. Efter euforin följde en plattmatch mot Gamlestadens FF där motståndarmålvakt stått för tidernas insats (åtminstone dittills). Matchen får nog ses som årets plump, även om tillräckligt med chanser fanns för att åka hem med tre pinnar. Nu blev det ju inte så. 0-2 i baken. Men det är inget vi ska eller bör stanna vid. Matchen följdes av ett sent återbud från Härryda IF som ett par veckor senare kom att dra sig ur seriespel. I och med lagets sorti, och att Lekstorps IF redan inför säsongen kastat in handduken, stod fångarna nu med endast sju matcher kvar att spela. Det började att dra ihop sig innan det knappt hade dragit igång. Efter ett orimligt långt uppehåll för att vara en totalt nio matcher lång säsong var det dags för hemmapremiär. Inter Linné kom på besök och matchen kom efter slutsignal att sakna vinnare efter att lagen pillat in två bollar var. Efterspelet av den till viss del turbulenta matchen kom att handla om bortalagets, och kanske framför allt tränarstabens, agerande i samband med mötet. Att bortalaget kom med identisk färgkombination på matchställen som fångarna och att planbelysningen slocknade i slutminuterna gav såhär i efterhand en härlig div 6-krydda till tillställningen. KLICKA ER VIDARE TILL DEL 2 HÄR A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter