Ulvacupen lördagen

En fotbollshelg ska sammanfattas, en riktig fotbollsfest med ett gott sportsligt utfall. Tack alla tjejer för en strålande insats på och vid sidan av fotbollsplanen. Tack alla föräldrar för god närvaro och ypperligt stöd! Tillsammans är vi oemotståndliga!

Det var en förväntafull skara Hjo-tjejer som samlades en efter en för ombyte på hemmaplan innan vi alla begav oss i samlad trupp mot Ulvacupen. Väl på plats så var det ett avslappnat och stolt entourage av Hjobor som rullade in på Vadsbovallen i Tidan, inte konstigt med en prickfri resultatrad i vårterminens seriespel i ryggen. Vädret hade svårt att bestämma sig för vilken sida det ville visa upp sig på, sol, moln, blåst och allt däremellan letade sig fram i en blandad kompott. Det medhavda IFK-tältet restes, brassestolarna ställdes upp och picnic-filtarna fälldes ut, vart man än kollade så kunde man se leende Hjobor.

När vi väl hade gjort oss hemmastadda så var det dags för tjejer och ledare att ställa om till matchfokus. Taktikgenomgång och uppvärmning genomfördes innan det var dags att vandra ut på Plan 14 som skulle vara skådeplats för dagens samtliga tre matcher.

Skultorps IF - IFK Hjo
Knappt hade domaren hunnit sätta pipan i munnen innan vårt vackra IFK-tält gav sig iväg på en åktur i den väldiga blåsten. Tack tappra föräldrar för en heroisk insats med tillfångatagande av tältet.
Skultorp har vi mött vid flertalet tillfällen tidigare, dock ej ännu under årets seriespel, så det fanns ingen given förhandsintention för hur drabbningen skulle kunna se ut.
Om det var någon som trodde att våra IFK-tjejer skulle bli ur gängorna av det stora tältdebaclet så trodde de fel. Tack vare aggressivt och kreativt anfallsspel kunde vi ganska tidigt i första halvlek få in bollen i motståndarnätet. En perfekt start på matchen och turneringen! Efter att ytterligare en boll hittat i rätt nät så kunde de blåvita tjejerna ta halvtidsvila med rejäla leenden på läpparna. Matcherna i denna turnering är 2x12 minuter och betydligt kortare än vad tjejerna är vana vid från seriespelet. Våra försvarsspelare stod för en extremt stabil insats bakåt och Ella i vårt mål var aldrig riktigt hotad. 24 minuter går fort och vips så var matchen slut. En stabil insats med ett positivt spel inför det fortsatta cupäventyret.

Förutom att matcherna i sig gick fort så var det ett intensivt spelschema med endast tid för motsvarande en match mellan matcherna. En och annan frukt eller macka hann fylla på energidepåerna innan det var dags för match nummer 2.

IFK Hjo - Älvsborg FF
Det på förhand mest ovisa motståndet. En storstadsklubb som tagit sig en bra bit för att närvara på cuppen. Kunde de bestå av en god skopa väldrillade talanger? Jag kan meddela att några av oss ledare var lite nervösa inför matchen.
Det fanns det dock ingen direkt anledning till. Hjo-tjejerna visade återigen det de vid så många tillfällen visat den här säsongen. Beslutsamhet och målsinne. Målen droppade in det ena efter det andra. En ganska lik matchbild från dagens första match, kanske att Märtha i målet fick vara lite mer på tårna i denna matchen och hantera något anfallsförsök från motståndarna. Segermarginalen blev god och återigen var det leende blåvita tjejer som stegade av planen efter matchen.

IFK Hjo - Ulvåker/Väring
Det var de blåvita tjejerna som var uppskrivna som hemmalag när arrangörsklubben stod för motståndet. Nu var vi förvisso varken i Ulvåker eller Väring, men det kändes som att bortalaget var något mer bekväma när matchen blåstes igång. Precis som motståndet i den första matchen så är Ulvåker ett lag som vi sprungit på vid flertalet tidigare tillfällen, dock ej under årets seriespel då Ulvåker håller till i en annan serie än oss. Matchbilden blev inte vad vi vant oss vid i år. Det märktes på plan, Ulvåker hade ett litet spelövertag vilket gjorde oss obekväma, det var inte roligt att släppa in det första målet för turneringen i denna match. Bara en sådan sak var Hjo-tjejerna ovana vid. Huvuden hängde tungt. Taktik och positionsspel blev nästan som bortblåst. Klyschan "vi tappade bort oss själva" blev väldigt talande. Kantspelarna drog sin inåt i planen för att försöka interagera mer i spelet när vi väl vann bollen. Dock så blev effekten att vi ofta stod i vägen för oss själva när vi överbemannade de centrala delarna av planen. Efter att vi oturligt nog fick ytterligare ett otursamt mål i vårt egna mål så kan man inte klandra tjejerna för att humöret inte var på topp. Astrid gjorde en strålande insats i målet och såg till att hålla siffrorna nere då Ulvåker hade flera vassa chanser framför mål under matchen. Matchen var dock inte slut och IFK Hjo "åt" sig tillbaka i matchen på rent jädra anama vilket resulterade i en reducering. Starkt, starkt, starkt att kunna få till anfall som genererar ett mål i slutet av matchen från att ha varit i brygga. Inte bara för att målet kom i ett psykologiskt underläge utan också för att fysiskt sett så hade tjejerna faktiskt nu spelat tre matcher i ett intensivt spelschema. Slutsignalen kom innan de blåvita tjejerna från Hjo hade fått en ärlig chans att kvittera. Jag är dock själv övertygad om att med fem minuter ytterligare matchtid så hade kvitteringen suttit där den skulle, och med ytterligare fem minuter på det, likt en vanlig seriematch så hade det kommit ytterligare 1 eller 2 mål för Hjo vilket hade bäddat för vinst. Detta baserat på att IFK Hjo uppvisade både ett starkare kollektiv och en större hunger att göra nästa mål när det väl gäller.

Inte den avslutningen på dagen tjejerna hade hoppats på men uddaförlusten var ett faktum. Jag ska inte säga att vi på något sätt hade hoppats på en förlust under turneringen, men vi ledare var väl inställda på att tjejerna kunde få sig en nyttig läxa i det här förumet och den läxan ska man omfamna. Både känslan av hur det är att ligga under i en match och hur det är för varje individ att hantera förlusten efter matchen. Dock blev det en hel del fokus på diverse regelöverträdelser under de två sista matcherna; fula efterslängningar, knuffar och allmänt tufft spel från motståndarna. Så kan det vara. Hem och slicka såren och ladda om inför en ny cupdag på söndagen.

Spelschemat för söndagen var inte fastställt på förhand utan baserat på utfall under lördagen i syfte att få så jämna matcher som möjlighet under söndagen. Vi hamnade i en tuff grupp med lag som vunnit majoriteten av sina matcher och hamnat på plats 1 & 2 vid ett upplägg med poängberäkning. Matcherna på söndagen skulle spelas på huvudanläggningen i Ulvåker.

Magnus Warell Tränare