Ronnie Peterson – Super-Swede

Super-Swede - Örebros största idrottsnamn internationellt. Människor i Amazonas regnskogar, Johannesburgs gruvor och Nordamerikas klippiga berg vet vem han var. Ronnie Peterson. Eller Superswede kort och gott. Örebros internationellt mest kända idrottsman. Ronnie och hans fru Barbro var en del av den svenska 70-talsglamouren, vid sidan av Abba, Björn Borg och Ingemar Stenmark, under en tid när överdrivet mode i form av överdimensionerade skjortkragar och buskiga polisonger dominerade. Men framför allt var han en racerförare av guds nåde. I början av karriären körde bagarsonen och hissmontören nästan lika mycket i sidled som framåt. Ingen kunde som Ronnie köra likt en rallyförare med bredsladd genom kurvorna, fast med en F1-bil. Som på Silverstone när han rattade sin Lotus genom Woodcotekurvan med fullt uppställ och fick publiken i extas. Något liknande hade aldrig tidigare skådats. Körstilen var unik och för detta hyllades Ronnie världen över. Ronnies racingkarriär saknar än i dag motstycke i svensk motorsporthistoria. Mellan åren 1970 till 1978 körde Ronnie 123 formel 1-lopp och vann tio gånger. Han blev VM-tvåa två gånger, 1971 och 1978, men fick aldrig bli världsmästare. Skriver fick eftersom han 1978 satt fast i ett träligt kontrakt, som Ronnie säkert själv uttryckt saken på sin släpande närkingska. Ronnie förband sig att stötta stallkompisen Mario Andretti på amerikanens väg mot världsmästartiteln. Ronnie höll sitt avtal med Lotusstallet även om det hände att han åkte upp jämsides med Andretti ute på banan för att sedan backa tillbaka. Bara för att visa att han minsann kunde köra förbi om han så ville. Ronnies liv släcktes i ett eldhav på Monza i Italien 1978 och som den internationella superstar han var gjorde han det i direktsändning i tv världen över. Ronnie blev 34 år gammal och hans begravning var den mest uppmärksammade i Örebro någonsin. 5000 personer väntande utanför S:t Nicolai kyrka för att följa stadens store son till den sista vilan på Almby kyrkogård. 2003 blev Ronnie staty i Örebro och samma år vallfärdade 21 000 personer till Örebro för att se en utställning om hans liv och karriär. Utställningens namn? Superswede, förstås. Henrik Brändh Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 59, år 2016 FAKTA Ronnie Peterson Född 14 februari 1944 i Örebro, avled 11 september 1978 i Milano. Ronnie Peterson tilldelades postumt den 19 december 1987 Svenska Bilsportförbundets utmärkelse ”Största bilsportprestation genom tiderna”. Racingkarriär 1962–1978. Meriter Formel 1 Antal säsonger: 9 Antal körda lopp: 123 Antal VM-poäng 206 Antal vinster: 10 Antal 2:a platser: 10 Antal 3:e platser 6 Antal Pol Position: 14 Stall: March, Lotus, Tyrell. VM: Formel 1 VM 2:a 1971 och postumt 1978. 3:a 1973. Meriter Formel 2 EM mästare 1971. Meriter Formel 3 Svensk mästare 1968 & 1969 Meriter Sportvagnar Ferrari: VM för tillverkare 1972. Digitala Museet

Orvar Bergmark - Gentlemannen

Gentlemannen - Världsback i fotboll och Örebros största idrottsambassadör. VM-finalen mot Brasilien 1958 rankar Orvar Bergmark som sitt största och roligaste fotbollsminne i en karriär utan motstycke. Han ställdes då mot Pelé, den kanske största fotbollslegendaren av alla. - Trots att vi förlorade slår den dagen allt annat som jag upplevt inom idrotten. Hela svenska folket levde med oss då och det var en fantastisk känsla, har Orvar berättat. Orvar utsågs efter VM till världens bästa högerback. Han medgav att de svenska spelarna var nöjda med att bara ha nått finalen. -Vi spelade utan den rätta skärpan och markerade lite tokigt. Men att få stryk av spelare som Pelé, Garrincha, Vava och Zagallo gick lätt att komma över, tyckte Orvar. Föga anade Orvar vad framtiden bar i sitt sköte när en blyg och fräknig 16-åring steg av Norrlandståget på Örebro Central den 20 augusti 1947 i sällskap med mamma och två systrar. Han fick arbete i ett bageri och gjorde allsvensk debut 1949 mot IFK Göteborg. - Vi fick stryk med 2-0. Jag fick en smäll på höften och kom inte ur sängen morgonen därpå. Det blev ett jäkla liv på bageriet, minns Orvar. Han inledde fotbollskarriären som center men legendariske tränaren “Pära” Kaufeldt gjorde om honom till back 1951. Samma år debuterade Orvar i landslaget. 0-0 mot Spanien. Som försvarare stod han för trygghet med ett långt ben som, nästan alltid, nådde bollen. Bland många minnen plockar Orvar gärna fram en höjdarvecka 1969: Söndag: ÖSK slog Kristianstad med 5-0 i allsvenskt kval. Onsdag: Sverige slog Belgien med 2-0 i VM-kval. Lördag: ÖSK gick upp i allsvenskan efter 2-1 mot Luleå på Råsunda. Söndag: Sverige slog Danmark med 2-0 i Köpenhamn. 1965 spelade Orvar sin sista landskamp, 5-0 borta mot Cypern i VM-kval. Det året gjorde han också sin tionde och sista allsvenska säsong i ÖSK. Orvar gick direkt som aktiv till jobbet som förbundskapten. Han ledde landslaget i 50 landskamper och förde ´Sverige till VM-slutspelet i Mexiko 1968. Bandy var ändå sporten i hans hjärta. Orvar var hopplöst förälskad i leken med det lackröda nystanet. Han fick som spelare uppleva ÖSK:s fantastiska 50-tal med sex SM-finaler och tre guld. -Ingen idrott har den tekniken, farten och fläkten, menade han. -Som grabb minns jag upplevelsen att leta efter is på höstarna, hitta en plätt och åka ut på den. Den känslan önskar jag dagens ungdom med konstis. Orvar hade en utstrålning och integritet som gick hem i alla läger. Hans personlighet sammanfattas kanske bäst av nära vännen och fotbollskompisen Olle “Totten” Gustavsson: -Glimten i ögat, vänligheten och ärligheten. Som idrottsman var han tjurig, envis med vinnarskalle. 1978 drabbades Orvar av Parkinson, en sjukdom som han fick kämpa mot till sin död 2004, 73 år gammal. Hans Jonson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 59, år 2016 FAKTA Orvar Bergmark Född 16 november 1930 i Bureå i Västerbotten, avled 10 maj 2004 i Örebro. Klubb: Örebro SK, AIK 1954-1955, AS Roma 1962-1964. Fotbollsmeriter: 94 landskamper, VM-silver 1958. 147 allsvenska och 143 div. 2-matcher i Örebro SK 1949-1965. Två säsonger i AIK 1954-1955 och proffs i Roma, Italien 1962-1964. Bandymeriter: VM-silver 1961. VM-brons 1957. 23 landskamper. 3 SM-guld 1957, 1958 och 1965. Utmärkelser: Guldbollen 1958. Stor grabb i bandy och fotboll. Örebro kommuns kulturstipendium 1983. Tidernas ÖSK:are utsedd av expertjury i klubbtidningen ÖSK:aren 1994, Århundradets idrottare i Örebro län utsedd av Nerikes Allehandas läsare1999. Erhöll NA:s Guldklocka 1957. Ledarmeriter: ÖSK-tränare 1959, 1961, 1971- 1973; förbundskapten i fotboll 1966- 1970, ordförande i bandysektionen; hedersledamot i Svenska Bandyförbundet; uppdrag i Svenska Fotbollförbundet. Digitala Museet

Olle Sääw – Mr Bandy

Mr Bandy - En liten stor profil på isen under ÖSK:s glansår. Olle Sääw var sportklubbare in i själen, kanske den lojalaste av dem alla. Han såg sig själv som en hängiven idrottsarbetare, -Jag tillhörde de sista amatörerna. Vi spelade för klubbtröjan och för glädjen att få vara med, framhöll han. Olle var nykterist och renlevnadsman och trots sin blygsamma längd ( 171 centimeter) ett fysiskt praktexemplar. - Jag tränade alltid hårt och var aldrig skadad som aktiv. Jag höll på med brottning i unga dar. Kände mig stark som en björn. Det var min fysik som gav mig självförtroende, berättade Olle som var ensam om i landet att spela i cykelhjälm som också bars av ryske stjärnan Bobrov, svenskens idol. När Olle Sääw var som bäst på bandyisen gick han inte att stoppa med justa medel. Men han var alltid ödmjuk. - Mycket av glansen jag fick som målskytt var en skänk av skickliga lagkamrater som bäddade för mig. -Men jag kunde åka skridsko, vågade utmana och gick alltid rakt på mål. Jag både skapade och missade massor av chanser, berättade han. Olle minns med glädje den klassiska ÖSK-kedjan som ograverat fick förtroendet i en landskamp mot Finland under klubbens lysande 50-tal: “Tjappe” Magnusson, Sääw, Ove Eidhagen, Karl Erik Södergren och “Stockis” Kihlgård. Lirare som lockade 10 000 åskådare till Eyravallen. Det känns overkligt för dagens bandyvänner. Olle Sääw var också med i det landslag som spelade den första VM-matchen mot Sovjet 1957. -Vi spelade 2-2 och jag gjorde ett mål. Var igenom och fälldes i slutminuten, men vi fick ingen straff, mindes Olle. Olle gjorde mål i alla sina SM-finaler, utom den sista mot Karlstad Göta 1967. Seger 3-1. -Är det inte dags att sluta nu, frågade Tage Erlander (statsministern) efteråt. Jag lydde honom. I fotboll var Olle en i laget som brytsäker ytterback. -Jag visste min begränsning. Gick aldrig över mittlinjen, där var det stopp. 606 matcher, därav 155 i allsvenskan, visar att han alltid var given i startelvan. När den aktiva karriären var över hoppades Olle på en fortsättning i klubben. Det blev inte som han tänkt sig. Längst in satt taggen kvar så länge han levde. -Jag sade alltid vad jag tyckte och det fick jag lida för i klubbens innersta kretsar. Jag kunde ha uträttat så mycket mer för ÖSK och då menar jag inte att sälja lotter eller kaffe. Som pensionär trivdes Olle och frugan Ingegerd (gifta i 65 år) bäst i fritidshuset i Hampetorp nära Vinöfärjan och Hjälmaren. -50-lapparna som jag tjänade på idrotten placerade jag där när kompisarna gick på krogen, berättade han med glimten i ögat. Hans Jonson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 59, år 2016 FAKTA Olle Sääw Olov Sääw Tillnamn: Olle Smeknamn: Mr Bandy Född den 26 januari 1928, avled en 27 augusti 2015 i Örebro. Erhöll NA:s Guldklocka 1955. Yrke: Verkstadsarbetare, brandman och konsulent på dåvarande Fritidskontoret. Bandymeriter 2 VM-brons (1957 och 1963), 1 OSguld (1952 som uppvisningsgren), 26 landskamper (11 mål) 1947–1963, 5 SM-guld med ÖSK (1955, 1957, 1958, 1965 och 1967), 3 SM-silver, 221 serie- och slutspelsmatcher (147 mål). Fotbollsmeriter 353 serie- och kvalmatcher (4 mål) för ÖSK, därav 155 allsvenska matcher. Tränarmeriter ÖSK (ungdom), Forward, Hällefors, KB Karlskoga och ÖSK (andretränare). Digitala Museet

Nora-Anna Larsson - Löparundret

Löparundret - Kom från ingenstans och tog Sverige med storm. På föräldragården Hälltorp i Öskevik, vid stranden av Fåsjön utanför Nora, skapades Sverige första löpardrottning. Dottern Anna Larsson arbetade hemma och på fritiden sprang hon i skogen tillsammans med sin bror. Hon löpte också de fem kilometerna till skolan. Året var 1943 när Anna totalt okänd dök upp på Slottsskogsvallen i Göteborg och vann 800 meter på 2.16,6, nytt svenskt rekord. Hon brukade springa barfota men fick nu låna ett par höjdhopparskor. -Dom var för stora så det vickade i hälen. Jag lade bomull i tårna, berättade Anna när gamle radiomannen Gunnar Åslund intervjuade henne 1996 under en träff med Örebro läns Idrottshistoriska sällskap. -Jag hade min bror med mig till Göteborg. Han begrep sig inte på idrott, men höll reda på mig. Vi cyklade till Nora station och tog tåget till Göteborg och tävlingen. Sen tog vi tåget tillbaka och cyklade 15 kilometer hem. Nästa morgon var jag uppe och mjölkade korna, berättade Anna. Hennes far tyckte inte om att Anna var ute och tävlade. -Jag skulle arbeta och inte hålla på med det där. Far tyckte också att jag var för lättklädd, att jag sprang nästan naken. 1944 satte hon sitt första världsrekord med 2.15,9 på Zinkendamms IP i Stockholm. Året efter fick Anna, som första kvinna, springa ärevarv på Stockholms stadion efter nytt världsrekord, 2.13,8. Det var då hon döptes till “Nora-Anna”. Den kvällen var vikt för Arne Andersson, förste utmanare till Gunder Hägg, som förgäves satsade mot nytt världsrekord på engelska milen. -Arne vill inte ta mig i hand efteråt. Han stod stel som en pinne när en fotograf bad honom. Då tog jag hans hand, berättade Anna. Tidningarna frossade i stora rubriker som “Hela Stadions älskling” och “Anna stal Stadionkvällen”. Annars stod inte damidrotten högt i kurs. Gunder Hägg tyckte det var en styggelse att se kvinnor springa. 40-talister minns säkert när “Nora-Anna” prydde hela omslaget i klassiska idrottstidningen All Sport. En bild som utstrålade skönhet och fart. Hon sprang både ögonfägnande och effektivt. Inne tidningen skrev legendariske sportjournalisten Henry Eidmark på fem sidor om sitt möte med henne, skogarnas dotter. Anna Larsson - en världsstjärna, löd rubriken. Hans Jonson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 59, år 2016 FAKTA Anna ”Nora-Anna” Larsson Född 2 januari 1922 och avled 13 juni 2003, i Hälltorp, Nora. Namn: Anna Karolina Larsson, gift Hedlund. Smeknamn: Nora-Anna Klubb: IFK Nora. Friidrottsmeriter: Tre världsrekord på 800 meter och ett på 880 yard under åren 1944–1945. Sju SM-guld på 800 meter 1943–1949. Vann DM i längdskidor på 10 km 1945. Utmärkelser: Kamratmedaljen 1945 för årets bästaIFK-prestation. Utsågs 1969 till Stor grabb/tjej nummer 272 Digitala Museet

Lena Marie Hagman - Föredömet

Föredömet - Tog raka vägen mot världseliten och blev banbrytare för handikappidrotten. Lena Marie Hagman har tävlat i två Paralympics I Seoul 1988 tog hon ett brons. Fyra år senare i Barcelona 1992 erövrade hon två guld, fyra silver och ett brons. Dessutom satte hon tre nya världsrekord. På kuppen fick hon Allehandas guldklocka. Hon fick epitetet OS-drottningen och utsågs till Örebro Simallians affischnamn. – Det var fantastiskt 1992 i Barcelona. Fullt av folk på läktarna. En folkfest. Jag hade kommit med i landslaget igen 1991. Jag hade fått bra stöd från klubben. Det var en härlig stämning och en bra trupp där vi peppade varandra. Oerhört viktigt. För en handikappidrottare i en individuell sport är nämligen ensamheten regel. Det är svårt att hitta en kunnig tränare och idrottare med liknande handikapp att byta erfarenheter med. Lena Marie simmade sista sträckan i frisim 4x50 meter medley och såg till att guldet gick till Sverige. – Men det var nästan ännu härligare att sista dagen vinna 50 meter frisim. Där träffade hon sin blivande man, Tommy Hagman. Hans idrott var sittande volleyboll. Båda är tävlingsmänniskor. – Att idrotta är att utmana sig själv och se hur långt man kan komma. Som rörelsehindrad har man nytta av att vara tävlingsmänniska för att utmana sig själv att utvecklas lite längre än vad andra tror att man klarar. Simningen kom tidigt in i hennes liv. Ett medfött ryggmärgsbrott gjorde att hennes föräldrar tog henne med sig till simträning för handikappade barn. – Jag har alltid tyckt om att vara i vatten. Det är enklare att röra sig i vatten. Lena Marie lärde sig snabbt att simma och red också som en form av sjukgymnastik. Och hon började tävla i dressyr. Men ridningen fick stå tillbaka när hon satsade på simningen. Hon är en viljestark individualist som ofta fått staka ut sig en egen väg och bemästra svårigheter både i livet och bassängen. Med några få ord klargör hon att begreppet ”tävla på lika villkor” har många dimensioner. Precis innan sim-VM 1994 ändrades klassningssystemet för handikappidrottens tävlingsklasser. Det äldre systemet byggde på diagnos, medan det nya innebär en funktionell klassning med många komplicerade gränsdragningar – som dessutom måste ske i praktiken. Lena Marie avslöjar att hennes motivation tog stryk av oklarheter i den egna klassningen. Hon orkade inte ladda inför Paralympics i Atlanta 1996 trots en förhandsnominering. Men utan minsta bitterhet eller gnäll. Sakligt och nyanserat. Det verkar vara hennes existentiella grundton. Efter karriären har Lena Marie med några avbrott verkat både som simtränare och ledare på förbundsnivå under en 15-årsperiod. Dixie Ericson Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 59, år 2016. FAKTA Lena-Marie Hagman Född 12 juni 1969 i Örebro. Erhöll NA:s guldklocka 1992. Meriter Paralympic 1988 1 brons – 100m bröstsim 1992 2 guld – 50m frisim och 4x50m medley lagkapp. 4 silver – 100m frisim, 200m frisim, 100m ryggsim och 4x50m frisim lagkapp. 1 brons – 200m medley Meriter VM 1986 3 guld, ett silver och två brons Meriter Nordiska mästerskap 12 guld, 8 silver och 7 brons Meriter SM 30 guld, 16 silver och 3 brons Digitala Museet