Tack och hej !

Det är slut.... Alltid lite sorgligt när det händer efter lång tid, såväl i ett förhållande, en anställning som ett engagemang i en fotbollsklubb. Det känns nästan som tiden då färg-tv kom och innan mobiltelefonen när jag kom till klubben. När jag kom till Dalen/KFF inför 2012 hade laget åkt ur div 4 genom att komma sist och bara göra 15 mål och på första träningen på hösten 2011 var det 10-11 tyngda dystra spelare efter en usel säsong där hälften av dem pratade om att sluta. Jag övertygade dem om att vi skulle ha jättekul nästa säsong och de fortsatte, det tillkom nya spelare och gamla spelare som fick lusten tillbaks, vi vann div 5 det året med endast en förlust. Inför säsongen 2013 som nykomlingar i div 4 hade vi en bit över 30 spelare i truppen där alla var bra, vi var nog 23-24 spelare/träning och det slutade den säsongen med en andraplats i serien och sedan ett kval där vi vann mot betydligt mera satsande och etablerade lag där bussresan hem från Ulvåker och firandet på Flying Scotsman fortfarande är ett av de starkaste minnena inom fotbollen. Vårt sätt att spela, roliga träningar och vår känsla att vinna tillsammans var det vinnande konceptet och det höll oss också kvar i div 3 2014. Året efter började det bli problem med väldigt mycket resor under säsongen och några spelare som flyttade till andra orter och utomlands, matcherna och träningarna prioriterades dåligt bland spelare och det slutade också med nedflyttning där vi repade oss säsongen efter 2016 och kom tvåa i div 4 och återigen tog oss till ett kval där vi ändå förlorade alla tre matcher. Då tänkte jag absolut att nu får det vara nog med Dalen, men jag funderade och tänkte om och ville åstadkomma lite ordning och engagemang igen. Det sprack under 2017 mestadels beroende på åtta barnafödslar under kort tid i början av året där ingen såklart hade möjlighet att träna så mycket eller spela matcher. Vi slutade ändå fyra efter en mycket dålig höst vilket får ses som en prestation i sig. En sak att vara väldigt stolt över är att vi vann reservlagsserien fyra gånger på sex år och de två gånger vi inte vann serien var när vi deltog i reserv Elit mot lag som ÖIS, Lindome, Qviding t.ex. En annan är att vi gjort mest mål av alla lag i A-lagsserien alla säsonger i div 4 och 5 förutom 2017 då. Efter årets sista match var jag återigen tveksam, men ändå revanschsugen där spelarna och även någon representant i styrelsen övertygade mig om att köra nästa år, så jag bestämde mig för det för ett par veckor sedan och planerade inför 2018 när det plötsligt blev andra bud. Inget fel i det, men det skulle verkligen kommit för två månader sedan, eller i alla fall en månad, nu fick jag ingen chans att ta farväl av spelarna där vi tränade så sent som denna vecka utan att ha den informationen. I det sammanhanget vill jag tacka ordföranden 2012 Morten och ordföranden 2013-2016 Stefan som alltid var engagerade, positiva, hade koll och körde med raka rör. Av nuvarande styrelse m.m känns Dan och Ulla som de enda jag träffat och de har skött sin uppgift på ett utmärkt sätt. När man är i en fotbollsklubb, jag har varit i många lag som spelare och som tränare finns det alltid minst 2-3 spelare i truppen som man tänker lite försiktigt ibland att; det skulle inte göra något om de stannade hemma eller bytte klubb. I Dalen/KFF har det inte funnits en enda sådan under de här sex åren, fantastiska människor och spelare har passerat under de kanske 600 gånger jag varit på Krokslättsvallen. Även om många passerat har det i stort sett varit samma spelare från början tills nu och jag tror det var förra året jag kollade premiärelvan och jämförde mot min första laguttagning i Dalen, det var densamma på 8 positioner. Jag och vi har haft fantastiskt roligt, framförallt de fyra första åren och jag kommer sakna fina Krokslättsvallen, alla grymma spelare och människor i A-truppen, de härliga veteranerna som tokhyllar laget vid seger lika väl som de toksågar vid förlust. Det finns självklart saker jag inte kommer sakna också, att försöka få ihop ett B-lag som består av fyra man ett par timmar före match(vilket alltid lyckades ändå), att fixa bussresor till bortamatcher för att ingen kan, att sköta tvätten när någon är borta utan att styra upp det, beställa diverse saker och göra allt själv helt enkelt. Det har ändå varit charmigt att "jobba" i en klubb med lite bohemiskt organiserat kaos som Dalen/KFF, även om den biten fick en lite fadd smak denna vecka. Jag har tänkt med alla ungdomslag som försvunnit på sistone och även alltmer uttunnat i A-lagstruppen att det kan sluta illa för klubben inom några år, jag hoppas det vänder med den nya inriktingen, det finns i alla fall möjligheter. Det blev långt det här också, jag tackar alla som uppskattat mina matchreferat, det är för er jag skrivit dem och inte missat det till en enda match på sex år. Det värmer i hjärtat när någon berättar hur mycket de uppskattar saker man gör, roliga träningar, effektiva matchplaner, briljanta taktiska drag, geniala byten och en bra organiserad säsong. Sådär nu lovar jag ni ska slippa läsa något mera från mig på den här sidan. :-) Ta hand om er där uppe på Krokslättsvallen och på återseende. // Lasse A-lag Herrar 0kommentarer

Referat: Kållered SK - Dalen/KFF

Avslutningsmatchen i div 4B och mötet med Kållered som man sneglade lite mot när lottningen kom som en möjlig kamp om seriesegern, men det är bara att erkänna att vi inte ens varit närheten av Kållered i år tabellmässigt och inget annat lag för den delen heller, värdiga serieseger som varit klart bäst i division 4B. Ändå en möjlighet till revansch efter en mycket slätstruken insats senast och såklart alltid roligt att vinna över Kållered, något som vi faktiskt lyckats med oftare än tvärtom senaste åren. Men inte heller det var ens nära denna dag. Det finns två saker som absolut inte är kompatibelt med Dalen/KFF, matcher utan betydelse och söndagsmatcher, så när detta dessutom inföll samma dag blev det såklart ingen succé. Några från förra matchen föll ifrån som vanligt, mera barnafödande och familjehögtider bl.a, men å andra sidan fick vi tillbaka Olli direkt från repmånadsskogarna. Första kvarten var helt ok, ungefär som det brukar se ut i mötena mot Kållered, stabilt spel från både håll, lite böljande fram och tillbaka utan att det var några stora mängder chanser, men det var också den kvarten som var sig lik. Ett par hyfsade omställningslägen hade vi med tre mot två och fyra mot tre, men vi slarvade bort dem ganska ordentligt och det var aldrig direkt farligt vid Kållereds mål. Bakåt började vi däremot ta en del genvägar och gick inte med motståndarna, som därmed kunde skapa fina lägen efter slarv och faktiskt ren och skär lathet. Efter att ha skapat egentligen bara ett bra läge på en halvtimma, där Olli var tvungen att ta en frispark vid straffområdet nästan i inledningen fick Kållered till ett riktigt fyrverkeri av målchanser och mål, både på egen skicklighet och med hjälp av vår egen oskickligheten en period och i minut 27 fick Kållered en riktigt billig frispark och Olli dessutom en tillsägelse av domaren på en situation som finns i ungefär varje duell och på frisparken var vi oerhört passiva och en kålleredsspelare var först på inlägget och nickade bollen mot mål där Axel nästan räddade nicken, men den gick upp i ribban och ner i mål. Underläge och det blev dubbelt så stort tre minuter senare när vi drog på oss en ny frispark på exakt samma ställe nästan och återigen var vi enormt passiva och ännu värre nu då två spelare undvek att rensa bollen och den fick studsa t.o.m innan en hemmaspelare tryckte upp bollen i nättaket. Direkt på den avsparken i stort sett tittade några spelare i Dalen/KFF på flygplan och vi spelade ett par passningar i backlinjen innan vi bestämde oss för att rulla in bollen löst i mitten rakt till ett par kålleredsspelare som kunde klunsa först om vem som skulle ta hand om bollen och skicka in den i nät. Tre mål i baken på fyra minuter och det har aldrig hänt i Dalen de senaste sex åren i alla fall. Lite ordning efter ett snabbt lagsnack och det såg bättre ut sista tio av halvleken men det som var innan såg så bedrövligt ut att man bara ville gå hem. Paus och tremålsunderläge, matchen var ju körd, men att spela för hedern i andra halvlek fanns ju i alla fall kvar. Det kanske var lite bättre, Magnus skulle väl bl.a ha en solklar straff och vi hade ytterligare något hyggligt läge, men det är bara att erkänna att vi knappt hade några målchanser under hela matchen. Kållered hade desto fler och det var någon trasslig situation som helt plötsligt renderade i ett friläge för hemmalaget och det satt stenhårt i nät i 56:e minuten. Sen missade hemmalaget öppet mål och efter det gjorde Axel en fenomenal räddning innan det blev 5-0 i i 65:e minuten när vi glömde en motståndare ungefär vid straffpunkten som enkelt kunde sätta bollen i nät. Axel gjorde ytterligare en omöjlig räddning på ett skott efter inlägg, men en liknande chans dök upp ett par minuter senare och då satt volleyskottet perfekt i bortre till 6-0 i 75:e minuten. Sen hände inte så mycket förrän domaren hittade en straff i sista minuten där Axel räddade den fenomenalt och segern för Kållered stannade vid 6-0, något som heller aldrig hänt de senaste sex åren. Mycket dålig insats återigen av oss i alla fall i de djupa dalarna och det var ärligt talat närmare tvåsiffrigt i baken än att vi skulle göra ett mål denna dag. Enda plusset med att vi gjort en så slätstruken höst är att Axel fått visa vilken enormt bra målvakt han är, det behövde han inte i våras när vi knappt släppte till några målchanser i matcherna. Plus till honom även i denna match såklart och till junioren Daniel som återigen var med och gjorde en bra insats. Även Johan får godkänt som sliter allt vad han orkar och mer därtill och även Hadi visade vilja när han kom in. Resten får nog fundera på om man vill spela fotboll, de ingredienser som hör fotboll till har man inte visat upp de senaste åtta matcherna i alla fall och det ser inte ut som man vill anstränga sig, men det kan ju vara tillfälligt såklart. Trots att vi gått segerlösa från de sista åtta matcherna slutar vi ändå på fjärde plats, vilket säger mera om seriens kvalitet än om vår egen. Nåväl nya tag nästa säsong, det borde verkligen finnas förutsättningar för att det ska bli en bättre säsong än 2017. Alla Dalen-supportrar som följt oss i matcherna på slutet får härmed en ursäkt för våra prestationer sista omgångarna. Kållered SK -Dalen/KFF 6-0 (3-0) 1-0 KSK (Mattias Devall) ´27 2-0 KSK (Alexander Levinsson) ´30 3-0 KSK (Niklas de Broen) ´31 4-0 KSK (Martin Schölin) ´56 5-0 KSK (Mattias Devall) ´66 6-0 KSK (Niklas de Broen) ´75 Laget : Axel Daniel Olli (65) Roy Måns (45) (65) Jolle David L (60) Magnus E Magnus H (30) (80) Johan (70) (80) Edvig Hadi (30)(80) Simon (45) Anton (60) A-lag Herrar 0kommentarer

Referat: Dalen/KFF - IF Mölndal Fotboll

Sista hemmamatchen för säsongen och chansen till kvalplatsen försvann förra matchen, vilket gjorde att vi inte hade något att spela om tabellmässigt, men match är ju alltid match och vi har de två lag som är närmast oss geografiskt kvar och även om det är svårt att kalla det derby är det i alla fall något liknande. Många borta som vanligt, men full trupp och en chans att spela utan press och bara släppa loss, samtidigt som även vädret var på bästa humör med skön temperatur och vindstilla. Redan i matchens första minut tog vi ledningen när Hugo hittade Anton på vänsterkanten som skar in och spelade inåt framför mål där först David var nära att stöta in bollen men där Magnus E på bortre tryckte in ledningsmålet. Följande 5-6 minuter var helt ok, vi avväpnade mölndalsspelare gång efter gång, men slarvade mycket i passningarna, vilket ledde till att vi inte skapade så mycket, men det kändes ändå som de tidigare tre matcherna där vi varit minst ett nummer större än Mölndal och vunnit ganska enkelt. Det var kanske en synvilla, för sedan trädde ett annat uppträdande fram, vi stod helt stilla, gick på sin höjd, både framåt och bakåt, inga löpningar i djupled i anfallsspelet och inga riktiga markeringar bakåt, vilket gjorde att Mölndal vann fler nickdueller i vårt straffområde på tio minuter än de gjort på tre hela matcher tidigare. Mölndal fick enkelt ett friläge i 15:e minuten där Axel räddade strålande, sen hade Mölndal en hörna ett par minuter senare som nickade klockrent från två meter nere vid stolproten där Axel fanns och gjorde en fantastisk räddning, ännu en stund senare nickade en mölndalsspelare bollen i stolpen. Det var bedrövligt över hela banan från hemmalaget och snudd på pinsamt när vi promenerade omkring på planen och tog så sena beslut att motståndarna redan var förbi när vi klev in. Sista minuterna av halvleken såg det lite bättre ut, men det var ändå enbart tack vare Axel vi ledde matchen i paus och det kunde t.o.m varit 2-0 då Magnus E faktiskt efter fint växelspel fick ett friläge i halvlekens sista sekunder, men målvakten kom ut bra och räddade. Ledning, men ändå en tam insats, det är man inte riktigt bortskämd med och lite märkligt att vi inte fick igång något alls i första, det lovade vi däremot varandra att göra i andra halvlek och den blev klart bättre. Första tio kom Mölndal ingenstans och vi vann de flesta dueller och hade lite mera i djupled än i första halvlek också, så det kändes som de tre poängen skulle kunna bärgas ändå eftersom Mölndal också var märkligt tama med tanke på deras utsatta läge i tabellen. I den 65:e minuten fick Mölndal en omställning lite i onödan och vi var inte riktigt snabba i beslutet att springa hemåt, vilket ledde till ett friläge där Axel kom ut och hindrade motståndaren, men en till bortaspelare anlände och vi var tre dalenspelare som hunnit hem men ställde oss två meter ifrån så att Mölndal lugnt kunde pricka in kvitteringen i nättaket. Mölndal hade öppet mål efter ett inspel lite senare, men missade och fick ett par till vassa omställningar när vi pressade på mot motståndarnas mål, men fick till ganska dåliga sistapassningar och inlägg. Till slut kom ledningsmålet för Mölndal med sex minuter kvar på en omställning och när vi gick bort oss på mittlinjen var vägen helt öppen och inte ens Axel kunde rädda oss då. Vi försökte kvittera på slutet, men fick inte till något mer än två hörnor och bortalaget vann matchen. En väldigt dålig insats framförallt i första halvlek där vi tävlade om att ta så få löpsteg som möjligt, finns det något som funkar när passningsspelet och bolltouchen inte har sin bästa dag är det att löpa och springa så mycket man bara orkar och vinna dueller, något som alla vet, men ingen praktiserade. Vi hade visserligen inget att spela för, men ändå en skyldighet mot Väster och Eriksberg att göra vårt bästa, det kanske vi gjorde, men det var inget bra denna dag, i första halvlek hade vi färre löpmeter än Leif GW Persson en söndag morgon. Efter fyra raka 1-1 matcher har det blivit tre raka 1-2 förluster och hösten har verkligen inte varit kul. Vi brukar vara ett starkt höstlag och det finns förmildrande omständigheter med alla som blivit föräldrar, köpt hus med mera, men det borde finnas andra som kliver fram då, det är inget nödvändigt ont att spela match, det är ju det roligaste som finns. I denna match var Axel på en helt annan nivå än alla övriga spelare på planen, godkänt också till Bita som sprang mest och fortast av alla och till Magnus H som kom in och skapade mer aktivitet och lägen på 30 minuter än de flesta andra på 90. Sista matchen mot Kållered på söndag, då krävs det en långt mycket bättre insats för att inte säsongen ska kännas riktigt tråkig. Dalen/KFF - IF Mölndal 1-2 (1-0) 1-0 Magnus Eliasson ´1 1-1 IFM ´65 1-2 IFM ´85 Laget : Axel Alex K Pouya (85) Roy Måns (80) Jolle Bita David L (80) Anton (60) Magnus E (70) (85) Hugo (60) Magnus H (60) Persson (60) Mats (70) Hadi (80) Alex H (80) A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter