Åke Adolfsson

Åke Adolfsson gick bort förra tisdagen 16/5. Åke var en verklig idrottsprofil i Blomstermåla IK under många år. Han föddes 1932 och spelade aktiv i BIK 1950-1960. Efter sin spelarkarriär blev han omtyckt ledare i klubben. Han var lagledare ( fotot på Åke är från detta år)under succèåret 1967 när BIK gick till kvartsfinal i Svenska Cupen. Slog ut Kalmar FF och IFK Göteborg. Åkte sedan ut mot Elfsborg där publikrekordet på Idrottsplatsen än idag står sig(4533 personer) en fantastisk siffra i ett samhälle med 1500 personer. 1985-1990 satt Åke i fotbollssektionen och styrelsen. Han växte upp, skaffade familj och jobbade i samhället hela sitt liv. En ur Blomstermålabo. En sann föreningsmänniska. Åke var drivande när Blomstermåla IK hade flera sektioner. Han brann extra för ishockeyn och var med och byggde en rink . De fick be om virke vid Norrbacken och sedan var de 28 man som under 3 månader på fritiden byggde rinken som många hade roligt i under många år. 1965 lade man ner hockeyn i Blomstermåla. Jag har bara några få minnen av Åke som alltså lade av i BIK i början av 90-talet när jag kom upp i seniorernas lag. Men ett speciellt minne har jag när vi vann div 4 1992. Åke kom in i omklädningsrummet och var väldigt glad minns jag och pratade om nya stora tider för Blomstermåla. I segeryran vet jag att Janne Persson( då spelare i laget) tog tag i Åkes slips och klippte av den på mitten. Den hängde många år på anslagstavlan. Vi i Blomstermåla IK minns Åke som en samhälls och föreningsmänniska som verkligen ville samhället väl, via idrotten och på arbetsplatserna. Tack för allt du gav klubben, vila i frid Åke. Seniorer Herrar 0kommentarer

Trauma i terrängen

I Nickebos inre domäner spelade vi ikväll match. Pittoreska Ljungvallen bjöd på sol, kossor och div 5 fotboll. Vi trodde vi skulle prestera div 5 fotboll minst i alla fall efter fina segern sist mot Läckeby. Men vi är upp och ner, ingen stabilitet. Vi har så mycket viljor, så mycket ungdomlighet som inte satt sina fjädrar i skruden. Som inte har den ryggrad som krävs, 90 min i varje match..än. All träning i veckorna kan kännas såå bra, taktiken klockren men sedan faller vi in i koma fotboll. Ikväll gick allt fel för oss. Vi har svårt på den lilla planen med allt. Osäkert passningsspel, dåliga mottag, usel rörlighet ger oss inte mycket gratis. Nickebo spelar kliniskt och rakt. Vi missar i vår press. Vi ville spela som senast i vår formation, hitta den feelingen. Men det är knackigt. Nickebo gör 1-0 i 27 min på ett gigantiskt volleyskott. Vi har en helt rak försvarslinje, ingen som gå ut på retur på ett inlägg. Deras kapten klipper ostört in bollen otagbart för Sebbe. 2-0 kommer sedan på straff helt ologiskt men vi tar en chansbrytning i eget straffområde, ja då blåser domaren och det blir mål. Vi har skapat en uppförsbacke utan att vara hotade. Ett smärre konstverk. Visst Nickebo hade några raka hörnor men inget spel som hotade oss med en ensam på topp utan det är vi själva väljer att inte ta en retur eller att chansbryta i eget straffområde som vi ligger under med 2-0. Vi kan inte skryta med vårt anfallsspel i flrsta heller det var få anfall som gick fram. Det bästa är när vi hittar Alle rättvänd och han spelar Benjamin fri perfekt men chippen över tyvärr. I andra vill vi ändra lite, vi vill pressa ännu högre, vi går ner på tre backar så tidigt då Nickebo inte hotar oss med ensam FW. Men laget vill inte pressa, vi är loja. Tror vi är något annat, tror vädergudar ska rädda oss. Hårt jobb glömmer vi och Nickebo är närmare 3-0 än vi 2-1 pga att de har många fasta situationer. Vi kan nu lyfta änu mer nickstarka spelare. Vi vill spela fotboll på marken men vi klarar inte pass från spelar ett till spelare två utan att komma i press( då är de en pressande mot tre försvarande..?) så vi stannar hemma med våra tre minsta och vågar lyfta alla tre bjässarna Emil, Jocke och Osse i syfte såklart att trumma in bollar i boxen. Inte vårt spel men när vi inte kan ta oss över mittlinjen med två pass på marken måste man gå till neandertalarstadiet och lyfta. Men vi lyssnar illa, lyfter sällan. De få gånger vi lyfter i box vinner ju de tre lätt vaje närkamp men vi suger inte upp bollar som dimper ner. Men mestadels slår vi så illa pass, långa som korta att det är omöjligt att ordna något av värde. Vi skapar lite chanser men bollen vill inte in. Nickebo kommer upp i enstaka anfall, ett lyder långskott i krysset 3-0 och i 90 min ska vi spela upp men spelar rakt till motståndare som gör 4-0. Sebbe i vårt mål släpper in 4 mål och Nickebo har icke ett avslut till på mål. 100% kliniska,har nog aldrig varit med om mer perfektionism. Men de vinner såklart rättvist. Vi är krampaktiga, stressade när de gör 2 snabba mål i första. Alla underpresterar kraftig utom Albin som levererar i 90 min ett tryggt spel och en kamp. Sebbe som sagt hade inte en chans ikväll men tog de inlägg som kom. Bik skämde ut sig fotbollsmässigt ikväll, matchen hade massor av gula, röda kort som dock Nickebo stod för till största delen. Kommenterar inte Nickebos men vi hade tre varningar varav en för snack. Det är värre hur vi tappar fokus och blir stressade ikväll av Nickebo som vinner traumatiskt rättvist. Söndag träning kl 16.00, vi samlas 15.30 i klubbhuset. Ta med löparskor och dobbskor för vanlig träning. Vi kommer mixa rålöp med vanlig träning med boll. Seniorer Herrar 0kommentarer

Nickebo borta ikväll

Ikväll åker vi till idylliska Nickebo med sin härliga, charmiga idrottsplats. Det kommer bli en tuff match mot Nickebo som alltid. Vi är förberedda och taggade. Har lite tuffa skador och frånvaro på ett antal spelare och även lite skavanker på ett par andra( Phille och Ludde E ryggproblem men är med) men vi ska ge allt. Laget ikväll: Sebbe, Tom, Osse, Emil, Jocke, Felix, Alle, Albin, Markus, Viktor, Benjamin. Avbytare: Ludde E, Ludde F, Phille och Robin Skador: Matte, Tomas och Charlie Avstängd: Mats Seniorer Herrar 0kommentarer

Ted Berntsson

Jag har intervjuat många gamla BIKspelare genom åren för att inte glömma det passerade och hålla historien vid liv. För att hitta nästa offer behövde jag bara gå över min egna tomt, till grannen Ted Berntsson. På den gamla kommunistgatan, Kullens väg i Blomstermåla bor Ted och jag grannar. Kommunistgata var det förr då det bodde många politiskt engagerade i dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna(VPK) på denna gata. Idag bor Ted och jag här, vår politik är mest fotboll. Gärna svartvit fotboll med BIK. Ted har en lång fotbollskarriär. Ett livslångt intresse. Han föddes 1951 och växte upp i metropolen Rosenfors. Syskonen Elisabeth, Anna och Martin var tillsammans med pappa Bernt och Ann-Marie de som utgjorde familjen. Pappa Bernt var idrottsintresserad och duktig atlet. Han spelade fotboll i allsvenskan med Jönköping Södra med bla en viss "Timpa" Simonsson som gjorde mycket mål i det laget. Det var en spelare jag minns för att min morfar brukade nämna honom som den bäste spelare han sett. Bernt spelade vinteridrotter också annars var det inte så stort intresse hos Teds syskon. Ted hakade i pappas fotspår och spelade fotboll, hockey och bandy. Målilla, Sandbäckshult i bandy och hockey i Hultsfred och Oskarshamn. Men fotbollen blev det stora som fångade in Ted. Rosenfors IK är moderklubben och han debuterade tidigt i div 6 som 14-åring. När han är 17 år bryter han benet och får nog av det råbarkade div 6. Blir värvad till Mörlunda av deras starke man Weine Byresjö som 18-åring. De spelade i div 4. Där gör Ted sig ett namn som forward, han är kvick och spelskicklig. Gör mycket mål. De möter Blomstermåla sommaren 1974 i en träningsmatch och då får Calle Winnsäter, BIKs ikon ordförande upp ögonen för honom och han värvas till BIK samma höst. Jobb och lägenhet erbjuds, det var ett fantastiskt erbjudande som Ted inte tackade nej till. Speciellt som BIK 1974 vinner div 3 och 1975 ska spela div 2. Då var div 2 landets näst högsta serie. En makalös bedrift av BIK. Under 70-talet spelar BIK i div 2 ett antal säsonger. Ted gör succè i träningsmatcherna, mål i nästan varje match och det är stora förhoppningar på pöjken från Mörlunda. Han blir oerhört väl mottagen i BIK. Spelare son Willy Larsson och Janne Nilsson kommer ofta på besök i hans lägenhet på Salthäll för att han ska känna sig välkommen. Ted har träffat flickvän men hon bor kvar i hemtrakterna ännu. Den flickvännen är densamma idag nämligen Rigmor. Nu är hon fru och Ted och Rigmor har alltså hållt ihop sedan 1969. De träffades i Blomstermåla Folkets Hus som så många andra på den tiden. Då vallfärdade folk dit till danserna. Ted och hans kumpaner kom inte helt lagligt 8 man i en liten Fiat. Ted hade ju brytit benet när de träffades och hade gips. Han satt fram på hemvägen och då skulle en viss nätt liten dam åka med, Rigmor och som av en händelse vitsade charmören, jonglören Ted upp Rigmor att sitta i hans knä. Så på den hemresan blev de ett par. Tillbaka till bollen. När serien 1975 startar blir det ett tufft år för laget som åker ur, Ted gör inga mål i serien men spelar mycket och får möta lag som IFK Göteborg med Björn Nordkvist(landslagskapeten då), Owe Kindvall, Thorbjörn Nilsson mm. Det är väl de matcherna han minns bäst att springa in på Ullevi inför 17 000 personer. Eller Olympia i Helsingborg. Kalmar FF derbyna minns han ju. På Fredriksskans spelar BIK 2-2 men laget räcker inte till. Det blir div 3 igen. Ted spelar troget i BIK till 1985 då han blir spelande tränare i Mörlunda ett år, de vinner div 5 men sedan lockas han till BIK 1986 igen då en stortränare kommer dit Göran Andersson från Kalmar FF. Ted går tillbaka i ett syfte, att lära sig av denna kunniga tränare. Ted spelade mest mittfältare efter div 2 året 75 och han var passningsskicklig och hade stor arbetskapacitet. Nu börjar tränarkarriären i Timmernabben som han tränar under 4 säsonger 1987-1990. De vinner div 5 1989. 1991 är han tillbaka i BIK som tränare. Där kommer han kröna sin största framgång då laget vinner div 4 1992. Detta år är jag själv 18 år och spelar i laget. Jag spelar alla matcher utom en. Man missade helt enkelt inte varken träning eller match på den goda tiden för det fanns inte på kartan. Ung med stor respekt för de äldres principer och regler blev jag oerhört nervös när jag på våren får en present av dåvarande flickvän. En resa till Danmark är bokad och vi har Orrefors borta under dessa dagar. Blodet blev till is. Jag och Mattias Andersson som spelade i laget också var alltså bjudna av flickvänner. Vi satt i en rävsax. Ringa tränare Ted? Nej vi vågade inte. Vi skrev istället ett handskrivet brev och cyklade upp till hans bostad och lade det i brevlådan. Glömmer aldrig hur rädda vi var, hur det skulle mottagas. Skulle vi någonsin få spela efter detta? Det fick vi men respekten och rädslan minns jag än idag. Detta år 1992 är ett magiskt år att få spela. Balansen var perfekt i laget. Det var två unga från start jag och Mattias 18 och 19 år( idag spelar vi ju som sagt med ibland 7-8 spelare i den åldern från start) sedan var stommen runt 27-28 år i sina bästa år. Totto Johansson, Janne Persson, Sören Nilsson och en viss Johan Elmgren( Benjamins pappa) på topp. Att ha varit med just detta år med honom i sin livs form var magi. Han gör 35 mål i dåvarande div 4 . Ted slutar sedan som tränare efter seriesegern, varför? Han får ett chefsjobb som tar mycket tid. Han tar dock upp tränarbiten igen med ett pojkag i BIK pojkar födda 95. Med bla Jocke Petersson, Viktor Brajdic, Phille Bratt och Kevin som alla är med i dagens BIK. Kevin är Ted och Rigmors son. Om hans namn tvistar Rigmor och Ted än idag. Ted säger att pojken visst är döpt efter Kevin Keegan legendarisk fotbollsspelare i Liverpool men Rigmor hävdar mer bestämt att det är efter den fagre skådespelaren Kevin Costner Kevin fått sitt namn. Ted har haft många tränare som spelare, Egon Sunesson, Gunder Frick, Nisse Andersson, Christer Eklund( Hans Eklunds pappa), Sven- Bertil Myhrèn( nyss sparken från Fågelfors som 74-åring), Tommy Sundkvist och då Göran Andersson som imponerade på Ted med sina kunskaper. De bästa spelare han mött var nog nämde Björn Nordkvist i IFK Göteborg och Mats Öhrn i Kalmar AIK (sedan i KFF). Den kanske bäste spelare han tränat? Svårt säger Ted men kanske Johan Kruger i Timmernabben som sedan gick till Kalmar FF. Johans pojk Viktor spelar idag i KFFs U-19 lag. Bästa han lirat med, Curt Bernsten, Lasse Backlund i BIK. Jag hade Ted som tränare 91 och 92 och jag minns hans passion att träna, träna hårt och aldrig svika laget. Det har jag alltid tagit med mig senare. Så Ted har alltid varit en förebild, en stor tränare och ledare som brinner för fotbollen och för BIK i synnerhet. En klubb som ligger honom varmt om hjärtat det märks när man pratar med honom. Idag är Ted lagledare med oss och han är lika viktig nu. Ibland flikar han in kloka råd. Vi är så glada att ha dig med oss i klubben, du hjulbenta sköna herre, vår Ted Berntsson. Seniorer Herrar 0kommentarer

Vägledning

Match igår mot Läckeby, ett lag vi visste skulle ha ett rutinerat gäng blandat med ung entusiasm. Vi startar matchen offensivt, mer än vi pratat om innan men spelarna vågar ta kliv i pressen då Läckebys backlinje vill spela upp bollen. De har där problem med hoppig, just nu hård plan och vi kan pressa dem högt. Vi skapar mycket direkt. Benjamin får bollen utanför straffområdet. Han klipper till och bollen sitter efter 2 min. 1-0. I den 9 min gör Felix 2-0 då Benjamin hittar honom med fint pass och Felix får till en vacker lobbvolley i bortre gaveln vackert. Läckeby svara direkt då vi är passiva 2-1 i 10 min. Matchen är vildare än vad som är sunt för hjärtat och vi gör 3-1 i 11 min då Matte spelar Benjamin fri och han sätter bollen. Otroligt intensiv inledning men vi leder med 3-1 och det känns ju fantastiskt att äntligen så har det lossnat offensivt. Matchen lägger sig nu i mer normalt läge, vi kan nu få hem rätt trötta vilddjur i mer samlad lägre press. Det ger mer ro och halvleken fortsätter med mer ställningskrig. Vi ger dem onödiga hörnor och inkast , det är så de skapar oro. Deras första mål är på en fast situation då Jocke rammar Sebbe med en tackling och de kan peta in bollen, 3-2 kommer i slutet på en frispark. För det första inget bra ingrepp då vi ger dem frisparken, sedan skjuter skytten i stolpen och ensam på returen sätter de 3-2 precis innan paus. I halvtid vill vi förbättre spelvändningarna, då vi kört fast för mycket på Viktors kant. Hitta mer djup i backlinjen som varit rak när de rättvända hotat oss. Inga byten då vi vunnit mycket på mitten med Osse och Albin och kunnat ha bra grepp om halvleken. Andra halvlek blir egentligen en lååång historia på vår planhalva. Vi har svårt att ta oss fram i banan, över mittlinjen och etablera spel på deras planhalva. Läckeby spelar inte igenom oss med kortpassningsspel, de maler längre bollar och fortsätter med tunga fasta situationer. Det är oroligt många gånger men de får inte in någon mer boll. Läckeby äger andra halvlek, vi får jobba jobba hårt att freda oss. Inte mycket ordnat spel men det finns ju stora omställningslägen och det är där vi sista kvarten får mer och mer chanser då Läckeby trycker på. Det blir sedan tumult på mittplanen då en överhettad motståndare drar på sig två gula kort inom några minuter och får lämna planen. Detta ger oss mer ytor. Vi har nu sista 10 min ett antal lägen att kontra in bollar. En sekvens dansar bollen i ramen, på mållinjen, på målvakt, utespelare men inte i mål. Men till slut när det är 2 min kvar sätter Benjamin sin tredje balja och vi vinner matchen med 4-2. Otroligt skönt då laget verkligen stred hela vägen in. Stämningen i omklädningsrummet var euforisk såklart. Hade man mätt hormoner och adrenalin i den tjocka härliga svettdimman efteråt i omklädningsrummet hade mätaren slagit i botten. Segersången ville inte ta slut, danser av spelarna som ingen danslärare hade begripit sig på. Elektriskt. Underbart. Ett vackert tungt kvitto vad som krävs för seger i denna serie. Jag tror Anders och jag ändå har gett spelarna en tro hela tiden, den vägledning de behöver med mål att jobba mot i den tuffa start som vi fått i serien. För tränar bra gör vi, vi matar, nöter, pushar. Avslut, uppspel, försvar och anfall, fysik och taktik. Vi har ett oerhört ungt lag och de är inte satta, har inte skapat sig en ryggrad som är urstabil. Än. Allt sånt tar år. Men ända sedan i november när vi visste vilka 20 spelare vi har till förfogande visste vi att vi har 20 fantastiskt fina fotbollsspelare som vill träna, som vill utvecklas på ALLA plan, de är lyhörda och i stormens öga med 3 förluster och en oavgjord så visar de vilka Blomstermåla IK är 2017. Ett lag som inte kissar blått och gnäller, det är ett lag som krigar och blöder med varandra i motgång och som blommar ihop i medvind. Stolthet över samtliga igår. Backlinjen med Challe, Mats, Emil och Jocke höll rent hus, släppte inte till något friläge på hela matchen. Sebbe i mål är urstark nu och i kanonform. Mittfältet med Viktor och Felix på kanterna flög fram. Felix ett glödande bowlingklot som rammar käglor och käkar taggtråd. Albin och Osse tog över mitten och hittade viktigt rätt. Benjamin hade en träning i veckan då allt släppte och det var så mäktigt att se trycket försvinna när han fick hitta känslan i avsluten på träning. Allt kom igår på matchen, var lysande. Matte på topp tyvärr skadade sig vår rutinerade pjäs, jag vet ej ännu hur allvarligt det är men rapporter säger 4-6 veckor innan det kan bli spel igen . Avbytarna kom in alla 5 , Markus, Alle, Ludde, Tomas och Robin och verkligen roligt, viktigt när alla 5 kommer in och bidrar, glöder med passion och kvalitè. Till och med Ludde Edman och Phille( skadade på läktaren) bidrog med engagemang från läktaren. Ni hördes, vi kände det. Tillsammans gjorde vi det igår och vi tackar alla de underbara unga flick och pojklagsspelarna som ledde in laget till match. Det var ung vägledning och härlig energi. Nu njuter vi av helgen sedan tränar vi som vanligt fokuserat och stenhårt måndag och onsdag 18.30. Seniorer Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter