Kul i Kalmar

Det var två innan matchen osäkra tränarstabar som pratades vid. Ett Kalmar AIK i botten av serien med allt vad det innebär. Det mesta går emot för dem just nu. Båda lagen hade mycket tilgänglighet borta, KAIK 9 man, BIK 8. Så det var alltså många nya som skulle kliva in och leverera. Prestera i skarpt läge. Och som våra spelare gjorde det. Med en attityd så vacker. Med en koncentration och ett fokus som imponerade. Det var ett extremt beslutsamt BIK från minut 1 till domaren blåste av.

Försvarsspelet över hela banan aggressivt och synkroniserat. Robust och rejält. Löpvilligt och alert. Anfallsmässigt var det stort tålamod då KAIK låg väldigt lågt och passivt. Men de var svåra att hitta igenom. BIK dock mycket tålmodiga, till läget kom då attackerade vi med full kraft och precision.


0-1 kommer på hörna i 7 min då William hittar Jockes panna. Nicken touchar KAIK spelare och in. Vi fortsätter och försöker ta oss igenom. Ett underbart anfall är upprinnelsen till 0-2. Från backlinjen hittar vi Wille centralt som vänder upp och spelar Albin som rättvänd passar William med en macka så välbredd. Unge William sprintar perfekt och sätter bollen. KAIK har inte mycket i första några hörnor och några skott utifrån som smiter utanför men Grasse är där och nosar på lädret, har koll. I 39 min kontrar vi, ett blixtrande anfall då Marcus Strand vänder upp och spelar William som gör dagens rätt med bollen i fart. Han löper, nej han flyter förbi allt och alla. De kapar i luften men William undviker alla försök och läckert lägger han bollen i nät. Vilken prestation. En uppvisning av klass. Halvtid. Vi vill inte bli passiva, låga, nöjda. Utan boll vilda Zebror, med boll lugna tålmodiga Tapirer.

Andra halvlek kontrollerar vi från start till mål. Det finns inget som tyder på förändring av matchbilden men det handlar om respekt från vår sida. För varandra, för spelet, för motståndare. Vi jobbar och sliter med ett så extremt ödmjukt försvarsspel. Där är hela nyckeln till segern och till hur vår resa blir i andra halvleken. 0-4 kommer i 60 min då Wille tar fart centralt, förbi ett par spelare och rättvänd spelar han vildvittran William som perfekt blir fri och iskallt chippar in bollen. Vi skapar nu massor med chanser, KAIK är ett slaget lag. Marcus löper otroligt mycket och rätt, fär 3-4 rena chanser men det är inte hans kväll. 0-5 kommer på en ny hörna och boom som den sitter. En timing i världsklass från kaptenen Mats, hörnan exakt slagen av vem jo William såklart. Nicken och upphoppet är så vackert av den burdusa björnen Mats som sätter bollen och nätet står som en strut.

Vi vinner lika klart som solen sken men det var som sagt vare koncentrationen i avsluten, pasningarna fram och ett stenhårt försvarsarbete. Laget var väldigt taktiskt drivet och imponerade med stor lyhördhet hur de skulle agera. Alla som spelade gav allt, Mats och Jocke bergsäkra centralt. Tom en underbar lagspelare som inte fått spela så mycket i tuff konkurrens gör en briljant match med klokt spel i 90 min. Marcus på topp löpte enormt mycket . Christoffer Ottosson som gjorde sin första match i år gör det mycket bra. Någon sa att Wille sprang 2 mil, troligt en överdrift men som han löper och jobbar. Tillsammans med sina kamrater centralt Albin och Matte dominerade de totalt. Matte Rehn vårt rutinerade ankare som han jobbade, vid 0-5 tar han en 50 meters löpning hem och bryter ett potentiellt inlägg ja då fattar ni nivån på hur laget jobbade igår. och så då William Steinholtz. Som jag och Anders jobbat med honom. Varit på honom som hackspettar, en liten aggressiv och större med tyngd. För att väcka honom ur sin tonårskoma. Kapaciteten har vi sett, allt handlar om att få honom att bli en seniorspelare, hur han ska förstå kravbilden. Igår lossnade isen utanför Fredriksskans. William vår ena av två 17-åringar( Wille den andra) blommade ut igår totalt. Underbart att se. Stort tack alla som bidrog.


Stor glädje igår men jag hade ändå vemod i mig på kvällen. Över Kalmar AIK. Denna så klassiska klubb med anor och historia som når långt över murarna runt Fredriksskans. Jag känner för klubben och för dess ledare. Håkan Jägerbrink och Johan Steglander. Håkan hade vi som tränare i BIK 2007-2008( min sista tränare som aktiv). Johan spelade jag med i Kalmar AIK på 90-talet. Kalmar AIK låg då i landets tredje högsta serie och det var ett otroligt bra lag jag fick vara med i.Många härliga matcher, bla mot Öster och Malmö FF i svenska cupen. Det var kval mot superettan mitt sista år men det blev förlust mot Falkenberg. Jag lärde mig massor i Kalmar AIK och det var en klubb med stor värme. Så åren där är något jag minns med stora känslor.Därför vemod att se Johan Steglanders ögon igår, jag vet hur han kämpar och lider just nu. Innerligt hoppas jag Kalmar AIK reser sig.