Tack för den här säsongen!

Tänk att man aldrig vänjer sig vid tomheten som infinner sig varje säsongsavslutning…
Det beror med all säkerhet på att våra träningar är något vi alltid ser fram emot. Verkligen varje gång – det är aldrig att sofflocket lockar mer än träningen. Den här säsongen är det kanske mer påtagligt än tidigare; Inga matcher. Inga cuper :-(
Det är ju minst halva nöjet med att träna innebandy! Först försvann publiken, sedan försvann tävlingsmomentet. Prutt!

Vi beslutade tidigt att utgå från att det inte blir matcher och då satsa på att ha roliga och kanske inte alltid ”by-the-book” innebandyträningar. Det visade sig vara ett väldigt bra beslut och jag kan inte nog tacka mina kära tränarkollegor Johan, Pontus, Tony A, Tony RL & Tobias för idéer, engagemang och genomförande.
I en tid där barnidrotten tyvärr tappar många deltagare, så har vi en medelnärvaro av spelare på 80%. Åttio procent! Då snackar vi bara träningar från september t.o.m. idag.
Naturligtvis är detta inte bara p.g.a. oss ledare utan framförallt våra spelare. Era barn.
Dessa 11-12-åringar som tamigsjutton gång efter annan visar prov på kamratskap, nyfikenhet och glädje. Ni kan gott ge er själva en klapp på axeln – ni har satt bra barn till världen och det tackar vi för 😊

Idag hade vi avslutning och den startade med hopprepstävlingen som inte blev av förra veckan.
GDPR sätter ju en hel del käppar i hjulet när det gäller att fota/filma. Innan GDPR så dokumenterade vi en hel del (även om långt ifrån allt dök upp på laget-sidan) och det är verkligen synd att vi inte kan visa utvecklingen här. Att se en film från första gången grabbarna testade hopprep och jämföra den med en film från dagens övning…Wow!
Vi hade två tävlingar; Den första gick ut på att hoppa så länge det gick utan att man var tvungen att starta om. Vi var tvungna att bryta efter en stund p.g.a. tidsbrist och titulera två vinnare…
Om jag minns rätt var det ingen som slutade under 30 sekunder! När vi införde hopprep i fysen i vintras var det flera....ganska många faktiskt.. som knappt klarade ett hopp. Fantastiskt kul!
Nästa tävling var max antal hopp på 1 minut. Innan vi startade så fick de se världsmästaren från 2015.
I vår tävling blev det allt från 47 till 153 hopp och det är väldigt imponerande!

När det var avklarat så var det dags för match. Match mot ledarna. Det här är ju drömmen för oss ledare – att få spela match. Att få vara med där det händer istället för att stå på sidan och tjoa. Nåja, vi är egentligen ganska ofta med i spel för att praktiskt kunna skapa situationer och visa hur man kan spela. Men sådana här matcher... Vi mot dem. De ser man fram emot… Då får man ju köra på ordentligt för då gäller det att vinna! Muahahahaha!
Hur det gick?
Ja, nu räknar vi ju inte mål, *vissel-vissel* men alltså.. vi vill ha revansch! De vann med uddamålet i sista sekund! Ja j*klar vad de har blivit duktiga. När de riktiga matcherna drar igång – då får motståndarna det hett om öronen. Här har vi ett lag som spelar som om det inte gjort annat i livet 😊
Apropå mål och motståndare; Om nu matcherna startar till hösten så är det då vi börjar räkna mål, är med i tabeller och kan åka på utvisningar. Det blir spännande!

Hoppas att ni får en finfin vår & sommar, så ses vi till hösten!

Joel Sundberg