”Bokis”- legendarisk föreningsmänniska!

Alla föreningar behöver positiva kulturbärare. Alets IK har flera. En av dem är Stefan Bokström, legendarisk målvakt, som ägnat klubben sina tjänster i ett halvt sekel. ”Bokis” spelade närmare 500 A-lagsmatcher. Debuten skedde 1972 och närmare 50 år senare är han fortfarande kvar. Inte aktiv mellan målstolparna men väl som lagledare och dessutom kassör i styrelsen. Pålitligt och lojalt har han ställt upp i både medgång och motgång, blivit seriesegrare och kvalhjälte inför storpublik – men också upplevt hur det är att spela seriefotboll inför blott tre (3) betalande åskådare på Alevallen.
Somliga ledare och spelare kommer och går - men Stefan Bokström består.
Bokis har varit Alet trogen sedan han som 18-åring värvades från HBK.
– Ja, så när som på tre säsonger (1997-99) då jag var tränare för Grevie på Hallandsås, säger han. Det var en rolig period och fantastisk klubb, men: borta bra men hemma bäst.

• Hur hamnade du i Alet?
– Det var väl egentligen en slump. Jag hade spelat i HBK sedan pojklagsåren och var med i landskapslaget. Det gick ganska bra. Vi gick till final i TV-cupen och framför mig i Hallandslaget hade jag spelare som ”Kola” Bengtsson, Affe Peterson och Pär-Olof Ohlsson. Vi fick stryk efter förlängning, 1-3, mot Stockholm som bland andra hade Thom Ålund och Mats Waltin i laget, om någon minns deras namn. HBK spelade även vid den tidpunkten i Allsvenskan och hade inte mindre än fyra seniormålvakter. Jag kände mig chanslös i det avseendet och valde efter säsongen 1971 mellan Alet, Laholm och Gullbrandstorps AIS. Jag pluggade på Kattegattskolan och i samband med någon träning i Barracuda-tältet blev jag tillfrågad av ”Skepparn” Svensson om jag kunde tänka mig att spela för Alet. Jag har inte haft anledning att ångra mitt val.

• Varför blev du målvakt?
– Det var också rena tillfälligheten. Någon, närmare bestämt Henry Bengtsson (som senare blev kommunchef i Halmstad) ringde och sa att de behövde en keeper till ett lag och jag ställde upp.

• Ditt vänstra lillfinger är ett världens krokigaste. Hur blev det så?
– Haha, tja, det skedde faktiskt under en uppvärmning på Örjans vall, inför en match mot Alet. Jag borde förstås uppsökt läkare, men det gick inte till så på den tiden, det dröjde och därefter gick den aldrig att få riktigt rak.

• Du gjorde 16 säsonger i Alets mål. Några särskilda matcher du minns?
– Ja, många. Seriefinalen i Vessigebro, 1975, var grym. Vi blev bestulna på ett segermål sedan en av deras utespelare (Alve Thorstensson) räddat med handen på mållinjen. Hallands Nyheter hade dagen efter ett bildbevis i tidningen. Om vi vunnit där hade vi gått upp in trean. Vinsten i Svenska cupen hemma mot division II-laget Grimsås, 1973, var speciell. Vi vann med 2-0 inför mer än 400 åskådare och jag passade på att göra en kanonräddning i målburen nere vid ”Klåbban”.

• Förresten, du var ju en av delägarna till Alets gamla klubblokal, eller hur?
– Det stämmer. Föreningen saknade egen samlingslokal på 70-talet och vi var ett tiotal snubbar som köpte en kåk på Lyckåkersgatan 2, där vi kunde samlas för möten och andra sammankomster. Det var trevligt. Vi hade bland annat mynt-tv och alltid ett välfyllt kylskåp.

• Var det bättre förr?
– Nej, men annorlunda.

• Nämn några av uppdragen du haft i Alet, förutom spelare?
– Jag har varit tränare för pojk- och juniorlag, målvaktstränare och a-lagstränare (1995), även hjälptränare (1996), och ingått i styrelsen i olika befattningar 25 år. Idag är jag kassör och med i ledarteamet kring A.

• Hur var matchen med bara tre betalande åskådare?
– Haha, den var avslagen, kana man säga. Det var en betydelselös sista seriematch och trist höstväder någon gång i slutet på 70-talet. Vi mötte Varbergs GIF hemma inför en micropublik. Jag minns inte ens slutresultatet.

• Vad är kännetecknande för Alets IK?
– Kamratskapet och den avslappnade mentaliteten. Det har alltid varit lite svajigt, gått upp och ner, både sportsligt och vid sidan om planen. Men vi har roligt. Alet har något av en ”Det går som det går”-mentalitet.

• Vad får dig att fortsätta år efter år?
– Grupptillhörigheten och delaktigheten, att kunna vara en i gänget, oavsett vilken generation man tillhör.

• Du har spelat med killar som ”Plös”, ”Nobben”, ”Lellen”, ”Hällas”, Elion, Bringman, Klingvall, ”Uven”, Roffe, Janne Andersson med flera. Vem är den bäste av alla medspelare genom åren?
– Väljer att passa på den frågan.

• Blev du överraskad när Janne A utsågs till förbundskapten?
– Faktiskt inte, vi hade det lite på känn i föreningen och är väldigt stolta och glada för hans skull, och att vi kanske varit delaktiga i att forma hur han blivit och är som människa och ledare. Förbundet gjorde ett utmärkt val. Janne är enveten men också öppen och nyfiken och har de egenskaper som en skicklig ledare behöver ha för att få med sig alla – och att nå resultat.

• Hur har fotbollen och föreningslivet förändrats genom åren?
– Det är enorma skillnader jämfört med när jag var ung. Hela samhällsbilden har förändrats och blivit mer individualistisk. Samtidigt kan jag tycka att man ibland, på vår nivå, tar fotbollen på lite för stort allvar. Det är faktiskt tillåtet att misslyckas emellanåt. Man behöver inte bryta ihop över en dålig enstaka insats eller förlorad match. Det handlar trots allt bara om fotboll…

• Hur går det för Alet 2021?
– Bra, hoppas jag. Fortfarande vet vi inte riktigt hur spelschemat ser ut men det finns potentialer i laget. Återstår att se om vi har den spets som krävs för att nå en plats i övre tabellskiktet.

Löcka te!

•

Namn: Stefan Bokström
Smeknamn: Bokis, Boken (eller The Legend)
Ålder: 68?Familj: Gift med Lena samt barnen Eric och från ett tidigare förhållande, Maria och Malin med familjer
Bor: Havsnära i Frösakull
Yrke: Zonterapeut med egen mottagning/klinik
Kör: Vespa Piaggio 300 cc
Favoritklubbar, förutom Alet: HBK och Everton
Intressen: Resor, god mat och goda viner, motion i lika former, havskajak, tennis
Bästa resmål: 14 dagar på Sicilien 1980 var fantastiska, sedan dess har jag alltid gillat Italien. Har även besökt olika platser i Kina, Taiwan, Sydafrika, USA, Alaska, Egypten, Grekland, Spanien, Frankrike, Färöarna mm
Detta visste du (kanske) inte om Bokis: Har fullföljt Vasaloppet på skidor 18 gånger

Tidningsurklippet är ur Hallandsposten 1984. Bokis blockerar en boll inför division 4-premiären. På den tiden hade HP en hel fotbollsbilaga varje säsongsupptakt under temat ”kulan i luften”.

Lagbilden är från 1981, tredjeplats i division 5 södra.

/pinnen

Anders Holmén Sekreterare