Laget från havet fick spö!

Mängden otur, strul och allmänt mög som drabbat Ysby under året verkar aldrig ta slut. Aldrig förr har så många skador, resor, avstängningar och avhopp drabbat föreningen. Inför dagens match mot Haverdal hade Axelsson insjuknat, Pålsson fått ryggskott och Kasper blivit avstängd. Allard var på ”jobbresa” med Cava, Rosévin och representationskvitton på en kvarts miljon i Stockholm och dessutom innehöll truppen ett antal personer med tvivelaktig hälsa. Svensson försökte spela med avslitet korsband, undertecknad har hälseneinflammationen från helvetet och Jakob Johlin är döende i ebola men dök ändå upp till samling.
Vi bestämde oss för att som vanligt börja med lågt försvarsspel och fokus på kontringar. Där framme har vi Kalle. Denne vackre, ståtlige, snabbe och extremt löpstarke anfallare som likt Edrins fackla i Sagan om Ringen bringar ljus i även de mörkaste ögonblick.

Första halvlek var ren misär. Ysby och Haverdal hanterade bollen lika illa som giraffer dansar linedance. Bollen hanterades som en flykting på ett SD-konvent. Alla ville bli av med den men ingen hade en aning om var den skulle hamna. Karlsson skällde på allt och alla. Olsen fick en skrapa, Ivarsson fick mer än vad som är värdigt och Rushd fick veta att han spelade i svart tröja. Inte blå. Förlåt alla!
Haverdals spelande tränare var minst 9 år äldre än undertecknad och det faktum att Haverdals rutinerade spelare i backlinjen var minst lika ålderstigna fick mig att känna mig som en junior. Hann dessutom med att håna motståndets tränare för dennes ålder. Extremt moget beteende.

YBK hade extremt hög felprocent på alla passningar men vi hade Dennis i mål. Denne blonde svetsare från skogen utanför Ysby dök som en panter och räddade YBK. Bortalaget fick till ett organiserat anfall. Svensson spelade till Theo som var fri på kanten. Olsen skrek ”SKJUT” men Theo spelade tveksamt tillbaka till Rushd som hade fritt läge. Olsen vrålade igen ”SKJUT” men Rushd trampade på bollen och väntade. Olsen flippade ut. ”SKJUT FÖR FAN”. Rushd var däremot iskall och rullade bollen i sidled till Abdullah som med fritt läge var iskall. Bortaledning och Abdullah mottog kramar och kärlek. Olsen var inte nöjd och grymtade.

Just Abdullah är värd ett extra omnämnande. Han blev lurad av sin handläggare i Laholm att man kan gå från Laholm city till Ysby för att träna och började en regnig tisdag i Mars vandra. Med sig hade han shorts. Inga skor och inga benskydd. Sur som fan över lurendrejeriet. Men väl på plats märkte han att till Ysby finns det skjuts att få och att YBK har 500 par övergivna skor att välja bland. Abdullah tog det lugnt och lirade på. Efter en vecka verkade han okej och fick träna med A-truppen. Efter två veckor debuterade han i A-laget. Efter en månad var han en nyckelspelare. Alltid med ett lite ironiskt och oskyldigt leende på läpparna spelar han magisk fotboll. Iskall när andra stressar ihjäl sig. Bra teknik och hård i kroppen. Ser snäll ut men är elak som få på planen. Gör mål, assisterar och är helt obekymrat alltid mer eller mindre suverän. Vi älskar Abdullah och Jemen är vårt favoritland i hela världen.

I paus var det allt annat än muntert. Alla var irriterade och Snoddas försökte förklara fotbollens grunder. Vi ledde, vi hade rätt kläder på oss och vi hade inte HIV. I övrigt var allt annat negativt. Med bestämda steg vandrade vi ut mot andra halvlek. Inte fan kunde det bli sämre. Och nej. Det blev inte sämre. Det blev mycket bättre. Vi gick framåt, stressade och fyllde på. Dominerade hela halvleken och styrde och ställde. Det var spel mot ett mål. Jakob som byttes in, sköt på allt som rörde sig och nämnde Kalle terroriserade backlinjen. Ett mönsteranfall på vänsterkanten avslutades med ett vackert inlägg. Svensson tog en löpning mot straffpunkten och flög likt en fågel mot bollen. Iskallt avslut med huvudet och två måls ledning för Ysby.

Nu bytte YBK in Axel Nilsson och gick för mer mål. Jakob fortsatte skjuta men lyckades inte få in bollen. Rushd jobbade på och fick loss bollen på kanten. Tittade upp och hittade Axel i mitten. Nyss inbytte Axel gjorde inget misstag och stänkte dit 3-0 för Ysby. Det var Axels blott tredje inhopp i A-laget och såklart första målet. Axel började gråta av glädje och segern var i hamn. Alla jublade utom Svensson som tyckte Axels glädje var fjantig.
Svensson linkade ut för att vila sitt korsband och Olsen lovade sig själv, undertecknad och Gud fader själv att hålla nollan. Det gjorde vi också. YBK sopade rent framför eget mål och höll ut i 90 minuter. 3-0 och säker bortaseger.

Tyvärr vann Skogaby mot Knäred och avståndet till tredjeplatsen är alltjämt 5 poäng. Men det skiter vi i. ”Vi hänger med” som Nacka skulle ha sagt. Oavsett vilket mög som slängs på oss så går vi rakryggade ut och möter fiendens kulor. Att lägga sig ner och dö är inget alternativ. Att ge upp ät otänkbart och att gnälla är inget för oss. Vi är inte bäst. Men vi är tapprast. Vackrast, modigast och coolast i hela Halland. Vi har en Jemensk vänsterytter, grillar Halloumi till allt och tvingar Bosse att fixa våfflor – annars tränar vi inte. Vi är Ysby BK. Alla andra kan gå hem.

Tomas Karlsson Utespelare