Tennissiffror mot Gif/Vif

Gif/Vif – Ysby 6-1 (3-1)
Det hade gått 89 minuter av matchen. 89 minuter som inte direkt hamnar på topptiolistan över mina mest minnesvärda ögonblick i livet. Helt enkelt 89 jävligt tråkiga minuter i paritet med en föreläsning om gräshoppornas utveckling eller en rotfyllning genomförd av en blind tandläkare. Bollen var på väg mot mig. Jag läste spelet väl. Den studsade lite. Jag försökte vända mig och bryta. Det gick sådär. Benen vek sig. Jag kröp. Axelsson frågade om jag fått stroke och jag kände mig 59 år gammal. Patetisk och misslyckad. Det var lördag och vi låg under med 6-1. Vi hade en stackars tapper målvakt som aldrig stått i mål i hela sitt liv. Regnet föll och temperaturen var runt fyra sköna plusgrader. Dessutom var halva laget på semester eller rehab och en av de tråkigaste matcherna i mitt liv avslutades med att jag likt en kossa smittad av Galnakosjukan kravlade runt på marken. Allt suger.

Matchens inledning var sjukt nog precis lika tung. Det tog ungefär 20 sekunder. Sen måttade en finurlig vänsterback ett inlägg som svävade in bakom Bergström i målet. Vem är Bergström? Han är ett nyförvärv från tennisvärlden som spelar anfallare i YBK. Idag har han erbjudit sig att stå i mål. Vi har ingen målvakt och för Bergström är det här föreningens variant på inkilning. Han vet bara inte om det. Jag hann tänka att ”nu kommer vi förlora med 100 – 0” innan avsparken efter målet spelades. Men det blev inte 100 – 0. Istället spottade YBK upp sig. Spelade lurigt och tillbakadraget men vårdade samtidigt bollen väl. Vi var inte alls ofarliga. Man kan faktiskt säga att det var jämt och inte alls oväntat när YBK gjorde 1-1 genom Nisse Carlsson. Dessförinnan hade Ivarsson stått för årtusendets sjukaste hemåtnick som dunkade i målstolpen men YBK var med i matchen.

Kort därefter nickade Axelsson stenhårt och Gif/Vif:s målvakt idioträddade. Bollen låg vid stolpen och Filip Svensson, Dorlind och alla andra närstående lyckades på nåt sätt missa att skjuta in bollen från ungefär 2 decimeters avstånd. Vi hade behövt ett mål där. Istället straffades vi när de rödklädda tog ledningen via ett skott från snäv vinkel. 3-1 kom också precis före paus men vi lommade ändå av planen hyfsat nöjda. Gif/Vif är favoriter i femman och borde köra över oss totalt men spelet var jämt och vi borde haft minst två gjorda mål före paus. Dessutom hade vi långa sekvenser med kontroll och fint rull över hela banan. Bästa 45 minuterna än så länge.

Sista 45 är vi inte lika nöjda med. Det var bara ett lag på banan. Hade man kunnat som på TV mäta possession, hade förmodligen datorn kapsejsat i tron att något var fel. Vi fick knappt låna bollen. Det var anfallare överallt och våra kontringar blev allt mer sällsynta. Två fina inspel ledde till fler bortamål och stackars Bergström i kassen ville bara att skiten skulle ta slut. Han stod dock för flera fina räddningar på närskott från heta rödklädda anfallare.

Efter matchen satt vi i omklädningsrummet och längtade oss bort. Vi behöver få tillbaka våra spelare även om den igår från Thailand hemkomne Kalle såg hyfsat sliten ut när han lämnade av Otto vid idrottsplatsen. Vi behöver minst en ny målvakt då det känns som om Bergström inte kommer anmäla sig frivilligt fler gånger…Pålsson sågade sig själv så fullständigt att jag och Axelsson blev oroliga för hans mentala status medan Otto menade Gif/Vif egentligen var rätt överskattade. Axelsson å andra sidan har lyckats googla fram att han har sätesmuskelinflammation och måste opereras medan jag själv behöver en organtransplantation och blodbyte. Vilket organ spelar ingen som helst roll. Jag behöver bara nåt nytt. Hur fan kan jag vara så dålig?

Dagen slutade med att Bosse spillde nyponsoppa över medicinväskan och att Otto märkte att hans Messihandduk sen ett halvår numera ligger i min väska. Det ser inte helt positivt ut i Ysby…

Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare