”When you have to shoot, shoot, don’t talk”. Otto Nilsson

Efter den abnormt bittra och hjärtskärande förlusten mot LFK var det ett stukat Ysby som dök upp till samlingen inför hemmamatchen mot Sperlingsholm. Axelsson var avstängd, jag själv fortfarande invalid och dessutom var Noak sjuk och Alsbjer halvskadad. Nisse berättade lite om sitt nya lärarjobb, Otto kollade tinder och Kasper drack kaffe såsom Johannes Brost slukar rödvin. Svensson hade blivit hemkörd tidigt från jobbet på Apelryd för att få vila (mina order….chef=maktmissbruk) och Pålsson hade laddat med två liter cola och jordnötter men i övrigt var det lite avslaget. Luften gick till viss del ur oss efter torsken mot LFK. Vi snackade lite taktik och mycket känslor. Vikten av att hålla ihop, att inte svika varandra och att göra vårt bästa. Olsen blev rörd och grät en skvätt, Alsbjär masserade sin vad och Otto fick matchning, sen gick vi och värmde upp.
Matchen inleddes trevande. YBK försökte rulla boll men Sperling var stabila, kompakta och välorganiserade. Daniel Pålsson gjorde tre djupledslöpningar på två minuter och såg helt död ut redan i matchens inledning men han kämpade på. Båda lagen skapade några halvchanser men spelet var jämt och tämligen kampfullt snarare än flärdfullt och offensivt. Jimmy Ivarsson inledde matchen katastrofalt med tre missade nickar i rad men kom att växa allt eftersom. Ivarsson har på sistone förvandlats till en kombination av Håkan Mild och en grävling. Han gnuggar ihärdigt på och är precis överallt hela tiden. Brytning på brytning och tackling på tackling. Irriterande som en spyfluga för motståndarna, lika osexig i sitt spel som Kakmonstret i trosor men lika nödvändig för YBK som att ha toalettpapper hemma. Helt enkelt en klippa!
Mitt ur ingenting kom Sperlings ledningsmål. Ett vådaskott slank in under Ljungberg och skitmålet hade kunnat sänka det redan stukade YBK om det inte vore för den enorma moral och kämpaglöd som finns på Munkavallen. Sakta sakta käkade sig YBK in i matchen. En gång räddades vi av stolpen men likt ett marsvin på ett hjul trampade vi på så gott vi kunde. Pålsson vann närkamper, Otto dribblade, Kasper kastade inkast och Kalle sprang för livet. Vi skapade fler och fler lägen och kvitteringen var grann som en fotomodell i månskenet. Kalle och Pålsson kombinerade på kanten och nådde Lucas som lirkade bollen mot Nisse. Sveriges snabbaste högerytter dunkade in bollen bakom bortamålvakten och YBK hade oavgjort i paus.
I halvlek retade vi Ivarssons huvudspel, lät Svensson gå ut och vandra bort krampkänningarna och drack vatten. Sen var det dags igen med samma ställningskrig. Olsen tacklade folk till höger och vänster och Lucas fick ta paus i haltandet ute på bänken. När Sperling på ett skott från sidlinjen tog ledningen kändes det lika tungt som fortkörningsböter och YBK var på vippen att falla ihop. Men Ysby är laget som aldrig aldrig ger sig. Kasper fortsatte plöja, Alsbjer grinade illa för varje steg han tog men bet ihop och Ivarsson var fortsatt som en evighetsmaskin. Vi skapade knappt något men hängde kvar i matchen tack vare vilja och gemenskap.
Otto hade fram till slutet varit tämligen anonym. Kanske hade plinget på tinder distraherat honom men är det något man vet om Otto så är det att man aldrig kan räkna ut honom. När han begravs år 2097 bör man dubbelkolla så att det verkligen är han som ligger där nere. Det hade gått 90 minuter. YBK var slutkört och Sperling lekte Serie A genom att fördröja spelet vid varje avblåsning. Vi fick inga lägen. Det blev inkast. Bollen gick åt helvete. Studsade fram och tillbaka lite 30 meter från målet. Otto dök upp och sköt med yttersidan. Förmodligen lika frustrerad som Sisyfos på väg uppför kullen med den jävla stenen. Bollen slog ned som en handgranat i målvaktens bortre gavel och värdet på Ottos signatur till säsongen 2018 steg till fem miljoner exklusive moms. Ett magiskt mål och ett galet skott. Vild glädje. Pålsson jublade, Snoddas trodde inte sina ögon och Sperling deppade.
Bäst av allt var att YBK vägrade fira krysset när domaren blåste av spelet. Visst var det gött att ta en pinne men YBK:s lirare går alltid för seger. I omklädningsrummet fanns många hjältar. Emil Olsen är fläckfri som mittback, Alsbjer tapper som Ivanhoe med skadad vad, Pålsson med plågad kropp men ungt sinne och så den där Ivarsson som förmodligen inte slutat springa ännu. Imorgon är det fest och YBK kämpar vidare!

Tomas Karlsson Utespelare