Sjungande Otto avslutade Ysbys säsong

Skuggan – Ysby 2-3 (1-1)
Det var en minut kvar att spela av sista omgången i division sju södra Halland. Ysbys sista match för säsongen och ställningen i drabbningen mot Skuggan BOIS på Sperlingsholms vidriga idrottsplats, var 2-2. Ysby tilldömdes straff och Otto Nilsson stegade fram för att avgöra och därmed avsluta säsongen med en seger. Att bli nervös, att bli sammanbiten, att vara avslappnad. Ja det mesta vore i sådant läge naturligt. Att sjunga vore inte fullt lika naturligt. Men Otto började just sjunga. Han lade upp bollen på straffpunkten. Sjöng en trudelutt om att bollen skulle in i mål. Tog sats – sjöng fortfarande – och skickade in 3-2 till Ysby alltjämt sjungandes. Sen var det slut. Seger för de svarta och depp hos hårt kämpande Skuggan BOIS.
Hela tillställningen var något melankolisk. Alla visste ju att det inte betydde ett skit för tabellen hur det än gick. Dessutom mötte vi Skuggan BOIS – ett lag som vi genom åren alltid spelat halvkasst mot men som vi på olika märkliga sätt lyckats vinna mot. Som lök på laxen var idrottsplatsen, omklädningsrummen, den sunkiga bajamajan och allt runtom matchen helt förfallet. Det kändes sorgligt att säsongen skulle ta slut och slutdestinationen var som mellanmjölk på en soptipp. Visst var säsongen allt som allt helt okej men visst hade vi hoppats på mer. Likheterna med förra veckans derby mot Skottorp med 300 åskådare var minst sagt fåtaliga och alla fantasier man haft om säsongens sista match kändes lika overkliga som pojkdrömmarna om San Siro och Old Trafford .
Matchen i sig var tämligen välspelad. YBK hade bollen mest hela tiden men lyckades inte tillräckligt ofta såga sig fram till duktige hemmakeepern. Istället var det Skuggan som tog ledningen när evigt unge Snoddas Karlsson i kassen missade att täcka första stolpen. Ysbys kvittering kom precis före paus och det var Noak som dunkade in bollen. Då stod det klart att ende spelare i YBK som inte gjort mål i år var jag själv. Spelande tränare och ende spelaren som inte hängt en kasse. Stabilt. Har gjort ett självmål dock. Känns bra.
I andra halvlek fortsatte spelet som tidigare och Skuggan gjorde 2-1 efter att hela Ysby trott spelet var avblåst för offside. Vi jagade på så gott vi kunde men det såg ut som om säsongen skulle sluta i moll. Då steg coach Axelsson, med södra Hallands bästa spänst, fram och nickade in en hörna. Stort jubel och vi skyndade oss för att även hinna göra tvåan. Det var ändå fem minuter kvar. Direkt på avspark återtog vi bollen och gick till anfall. Kapning i straffområdet och dags för Otto att sjunga!
Vi jublade i omklädningsrummet och beslöt oss för att definitivt inte göra en enda träning till. Säsongen är över och mörkret på väg. Vi har tagit poäng mot alla lag utom Lilla Tjärby och Örnia. Slagit Våxtorp två gånger och är närmre uppflyttning än nedre halvan. Men vi har också spelat huvudlöst mot Skottorp, varit helt paralyserade mot Haverdal och sumpat två ledningar i matchernas slutsekunder. Det har varit ömsom vin och ömsom vatten. Bläckfisk har blivit en lirare, Otto är målkåtast i serien, Kalle Karlsson löpstarkast i Södra Halland och Emil Olsen har blivit mittfältare. Själv har jag blivit äldre.
Nu släcker vi ljuset 2016 och hoppas på två saker;
1) Att fler spelare väljer YBK inför säsongen 2017 eftersom vi tänker gå upp en serie då
2) Att försäsongen dröjer

Tomas Karlsson Utespelare