Match 4, Final - Nu var det läge att fylla på med energi och glömma bort semifinalrysaren. Bucklan ville man ha med sig hem, men den skulle troligtvis inte komma av sig själv utan det gällde att fylla på med all den energi man kunde. Matchen började med Gnesta övertag och killarna såg lite trötta ut. IFK åkte inte skridskor och gick inte in i närkamperna som tidigare. Vi drabbades av flera utvisningar som ett resultat av att vi kom efter i skridskoåkningen. Alexander Klaréus i målet fick det hett om öronen när Gnesta tryckte på men han lyckades hålla tätt. I slutet av perioden jämnades spelet ut lite och i sista minuten kan IFK trots allt ta ledningen med 1-0. Andra perioden börjar betydligt jämnare och vi lyckas utöka till 2-0 efter två minuter, men 29 sekunder senare står det 2-1 när Gnesta reducerat. Nu gäller det att fortsätta jobba och åka skridskor, men i stället tar vi några dumma utvisningar och tröttheten kryper fram. Klarre som gjort en kanon insats hela dagen fick visa att han har bra psyke och kan vara bäst när det gäller. Han spikade helt enkelt igen kassen, trots fint spel av Gnesta. Åtta minuter in i andra perioden lyckas kedjan med Jacob Könberg, Ludde och Joel etablera tryck i anfallszon som ger utdelning. Jacob sätter ett skott från distans mellan benen på målvakten och vi har 3-1 till IFK. I slutet av matchen drabbas vi återigen av en utvisning och Gnesta tar time-out och planerar att ta ut målvakten när tillfälle ges. Trots numerärt underläge 4 mot 6 lyckas försvaret, med Klarre längst bak, återigen rida ut stormen och hålla tätt. Efter utvisningen tar Gnesta åter igen ut målvakten vid ett nedsläpp i vår försvarszon. De lyckas dock inte få till något bra power-play och Alex G blir i stället fri på vänsterkanten. Alex visar nu att det är bra att vara vältränad och han lyckas trycka både pucken, försvararen och sig själv in i den tomma kassen. Matchen kämpe blir Alexander Klaréus mycket välförtjänt. Efter 4-1 seger i finalen går bucklan till IFK Österåker Vikings Team 99.
Skott 11-13 (5-8, 6-5)

Pommac korken flög och "We are the champions" skreks ut för full hals i omklädningsrummet. Det var ett gäng trötta men mycket glada spelare som åkte hem i lördagsnatten efter en mycket välförtjänt cupseger.