Förlust trots stor dominans

Spel mot ett mål större delen av matchen. Mellan 20 och 30 målchanser. Men gör motståndaren fler mål än dig förlorar du ändå.

Det här var en sådan eftermiddag för Västerljungs IF:s A-lag. Bara några dagar tidigare kunde du se en liknande match på tv, när Chelsea (ni får fortsätta ta att det blir många Chelseareferenser) stångade sig blodigt för att göra mål mot Huddersfield, men i stället fick se motståndaren kontra in 1-0 i princip första gången den var över på offensiv planhalva. Sedan storspelade ”Hudds” försvar och, inte minst, målvakt. Chelsea fick in en boll och var sedan säkerligen 90 procent av tiden i eller runt offensivt straffområde, men blev mer och mer stressat i inläggen och avsluten, och fick aldrig till det där förlösande målet som behövdes.

Vår match på Enstaberga IP:s förträffligt fina gräsmatta såg ut ungefär så. Inte minst i andra halvlek, när vi pressade på för ett kvitteringsmål. Vi spelade precis som vi ville, frånsett att vi stundtals tummade på det defensiva jobbet när Tun ställde om, men fick - utöver debuterande Max Ahlbergs nickstyrning till 1-2 - aldrig bollen över mållinjen. Credd ska givetvis ges till Tuns storspelande målvakt Jimmy Eklund (inte oväntat) och hårt kämpande defensiva linje. Men att vi inte gör fler än ett mål är lite av ett under.

Så mycket mer referat än så behöver jag inte bjuda på, då det mest skulle bli en upprapning av missade chanser. Matchen slutade hur som helst 3-1 till Tun.

Efter att vår premiärvinst ströks och vi sedan tappat poäng i två raka matcher, var det här resultatet inte direkt vad vi behövde.

Men: vi visade återigen hur bra fotboll vi kan spela. När motståndaren mest får ägna sig åt att panikrensa, ställa upp för defensiv hörna eller hämta bollen bakom egen kortlinje, vet du att du gjort mycket rätt.

Utöver Max Ahlberg, som gjorde det bra till vänster på mittfältet, debuterade Viktor Taavitsainen. Han hade ett par vassa avslut, som tyvärr styrdes undan av Eklund i Tunkassen.

En tredje debut, på sätt och vis, kan man säga att William Olsson gjorde. Han svidande om från att vara målvaktsreserv till att komma in som Crouchliknande striker de sista minuterna. Och vilket läge han fick fri bara några meter från mållinjen! Något oväntat valde han dock den oortodoxa avslutsvarianten att halka framåt och krypandes försöka nicka. Men en minnesvärd ”debut” blev det.

Nu har vi speluppehåll nästa helg. Sedan väntar topplaget Pershagen hemma på Norrbyvallen.