Prästholmens IP, Veni, Vedi, Vici

Nyhammar 2-3, Säter 1-0, Korsnäs 0-2 och nu Mora 0-1. Har fått nu fått känna på "The black pearl", den svarta skutan. Som ett stort rövarfartyg stal vi poängen i Falun mot Korsnäs. Och nu senast mot Mora var det en snuvig Kapten Krille "Sparrow", ja kanske snudd på sjuk. Men vafan spelar det för roll, han klagar aldrig över ett skit utan spelar matchen precis som vanligt, ett rent föredöme. Klagar ALDRIG över en tå eller nåt hårvax som inte är bra nog i värmen. Och är precis lika bra ändå för det.

Tycker onekligen inte vi var värd en poäng i den matchen mot Korsnäs, men vi vann den t.om med 2-0. Helt ofattbart, den märkligaste utav de alla, när jag kommer skriva mina Vaik memoarer en vacker dag. Nu är det bara den där flyttade matchen kvar, sen har vi spelat lika antalet matcher som Ludvika. Som ligger på första platsen. Tränaren tippade de själva som ett mittenlag! Hulta har väl mer eller mindre sagt att vi går för serieseger.

Jag utlovar ingenting, det är fortfarande upp till oss själva! Men arbetar vi hårt för varandra, vet man aldrig vad som händer!

5 dagar kvar

Äntligen är det snart premiär, grabberna har klivit ut på Vallen och de luktar sur myr dynga.. Det är härligt! Alltid lika, varje år. Skogis är grym som får till de här myrplattarna till en fotbollsplan överhuvudtaget!

Ja, på Lördag är det dags! Helt otroligt, vi har placerat oss som trea i Sunne på inomhusturneringen på konstgräs. Sedan vann vi Sommartidscupen i Kvarnsveden. Men nu, då är det som vi har tappat det lite. Det är lite förvirrat och laget känns lite som ifjol, snudd på stressat. Men jag vet att de löser sig med tiden, ibland får man svackor och då kan de ta tid innan de går åt andra hållet, men då går det fort. Sådan är fotbollen. Det är en mindre trupp + lite skador och lite annat diverse och inte mycket som ska till för de ska vacklas lite helt enkelt.

Nyhammar tog sig tillbaka till största scenen i Dalarna och fick därmed möta Kapten Sparrows skuta i första matchen.

Bollnäs nu i senaste träningsmatchen, hade mer vilja och glöd, det märktes. Vi trodde de skulle lösa sig själv, och de gör de inte. Man spelar match på match med ett stort engagemang och hjälper varandra, det är då man är bra. En spelare gör inte ett lag, fast han kan göra skillnad i en situation i sekvens i en match.

Starten ifjol, kanske sitter kvar i bakhuvudet, kanske sitter Sommartidscupen i bakhuvudet, de är ingen som vet, men det är då fan upp till oss själva, och om 5 dagar är det dags!

Nervositeten börjar komma redan nu, och det är underbart med en ny säsong åter igen!

Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid.

Ja, precis som i sången, så har det börjat grönska.

Inge U-lag utan bara A-lag. Kan inte bli så mycket bättre än så. Det är något vi alla längtat efter i många herrans år. Dalkurd, Falun, Korsnäs etc. Klarar inte av och behålla sina platser. Och äntligen är de som förr, enbart lika villkor! Än så länge står Vallen och gryr, det är lite för tidigt. Och grusplanen de vill inte vår tränare spela på. Han vill ha gräs. Det kanske inte är den bästa gräsmattan, förmodligen är grusplanen snudd på bättre. Men vafan gör det, man tager de man haver :)

Har aldrig varit med om en sådan här försäsong. Grabbarna får medaljplats och vinner turneringar. Hur är det möjligt?! En jävla vinnarinstinkt och flyt har de fått. Sunne var beviset på att vi vill! Och Sommartidscupen att vi ska. Nu återstår bara de riktiga provet.

Som min gamla Slöjdlärare en gång sade:
"Jag är egentligen lärare, visst. Men jag kan bara visa, sen är de upp till ER. Om ni vill lära er det.

Vanåvallen får gärna förvandlas till the theatre of västerdalarna och kriget är snart igång. Kapten Sparrow får kanske sjunga ändå tillsist, full med Rom. Snart är det premiär mot Nyhammar, borta och gud vad skönt det ska bli med lika villkor igen.

Sen lägger jag ut en personlig text, tagen från mormor och tillägnar den till vår förre styrelsemedlem Birgitte Sundqvist, som avled för ett tag sedan. Efter att ha kämpat mot cancer.

-Det brister en sträng,
då Herren vill hämta hem
en själ från den vita skaran
till fridens Jerusalem.

Vila i frid Birgitte

/Bulan

Ett nytt år, en ny tränare

6 år har gått. Vansbro är idag förändrat. Vi har/haft ett fotbollslag där alla diskuterat och pratat om grabbarna. Vad de gjort och vad Mats betytt för fotbollen i byn. I alla fall de som varit involverade. Föreningen har verkligen blomstrat ut till något. Man fostrar spelare från knatte nivå till gamle Kössi. Ja, t.om Snocke. Och det är frimånad. En orolig tid. Ja, kanske inte så hemskt farligt. Finns spelare som kommit, några gått. Precis som det skett varje säsong. Vet inte varför man ska behöva oroas. Har faktiskt några år på nacken runt det organisations mässiga så det är ingen fara, anser jag.

Att försvara platsen dit vi tagit oss är en helt annan grej. Ett lag kan falla, och då går det fort minsann. Det räcker med att säga, vi går dit eller vi går dit. Då drar man med varandra. Minns tillbaka till året 1998 och det var efter fotbolls VM i Frankrike. Jag hade suttit klistrad i soffan med farsan, så klart. Han och jag missade knappt en match. Året därpå vart det bara fotboll som gällde. Jag älskar fortfarande sporten lika mycket än i dag. Men i föreningen blomstrade inte lagen lika väl som idag inte minsann.

Mina klasskamrater som är född -85, Empa, Krille, och Jeppsson vi skulle fylla 15 det året. Moped (woho). Ne, fotboll var grejen. Några spelade hockey, visst. Vi hade inget lag tillslut och Krille m, fler anslöt till Hulåns IF sedan följde jag och Empa på därefter. Och då slutade rejält många, visst året innan. Men kan tro att de "snack" när folk säger, slutar du, slutar jag. Det var nära för mig. Aldrig i helvete att jag skulle lira för Hulåns IF. Ett jättesteg nära Dala-Järna t.ex. Men, men mina kompisars åsikt vägde som sagt tungt.

Och vilket gäng och kompisar man fick. Breddade registret av och sådana pöjker som hade gemensamt intresse också. Och vilken träningsvilja vi hade, i alla fall jag blev chockad när jag tänkte tillbaka på de. Minns vi tog cyklarna och drog iväg över Skamsberget nån timme innan träningen. Ibland visste vi inte ens om de var upplåst i bollskåpet men vi chansade. Sen norpade vi åt oss en boll och tränade skott, inlägg m.m Efter träningen stack vi åter igen hemåt på cyklarna tillbaka till Vansbro. Har väldigt svårt och se att någon annan född senare skulle göra desamma i dagsläget. Inte för att min årskull var den bästa men det är en stommen som finns kvar och driver A-laget i Vansbro idag.

En Vansbroson "Hulta" gav nu klartecken och vilket besked. Det bästa som kunde hänt laget. I alla fall för de som vill lära sig och utvecklas. Därför fortsatte jag ytterliggare ett år i fotbollen på sidan om ilag med BJ. Annars hade jag nog övervägt att sluta och kanske gjort något annat. Mina år ilag med Mats, vad skulle kunna vara bättre? Tänkte jag, men efter diskussioner med vänner så vände det fort. Vänskapen med Linus, BJ, samt många i laget är för stark. Och det är ett stort lass att bära ensamma. Alla behövs på sitt vis. Och säger man att man inte följer sitt hjärta och vänner. Då kanske man "borde ta och tänka om". Som Bosse Rappling en gång sade

Lyft in bolldjäveln ~

Och så blev det. Vaik hade forcerat sina trupper under hela andra halvleken. Och tryckt ned serieettan i knät i den egna boxen. Tillslut hade man den här känslan "det här vinner vi". Tommy Svensson uttrycker sig så innan matchen i Pontiac Silverdome i VM krönikan 94". Då han hade pratat med sina nära innan matchen, "Är ni oroliga, vi vinner... ta det lugnt, vi vinner" En fantastiskt start i matchen med Emil Wanfors nickmål. Ja, Emil han dök upp från sin vänsterkant som så många gånger förut. I de viktiga matcherna då finns han där!

Backman är i toppslag! Oroade ständigt Forssa försvaret till max. Med sitt djupledsspel kommer han ofta rättvänd och det är garanterad målchans. Ett svepande inlägg från Robban på 25 meter där han hittade lille lusen störtandes med en fin "tåfis" petade in 2-1 i 93 min. En saga åter igen att berätta för kommande generationer!

Ett sådant vackert ögonblick gör en hysteriskt glad. Alla hamnade i en total eufori.. Lefa skrek ut sin glädje vid 1-0 och jublet på Vanåvallen var till maximalt tryck vid 2-1. Han var i himmelriket, ögonen lyste utav lycka i den sanna supportern.

Det var han och Bror Vitte som alltid varit med oss på den här resan de senaste åren... Och vilken resa. Om två veckor vet vi vart vi kommer hamna. Lite beroende på andra resultat är vi och det är inget som är bra. Men känner jag mitt lag rätt så när kniven sätts på strupen så är vi alltid bäst. Vi viker aldrig ned oss och speciellt aldrig hemma på Vanåvallen. Det är vårt hem


En månad kvar av förhoppning

En av de mest spännande matcherna jag varit med om är Dalkurd hemma -08. I år är är hela serien en enda stor thriller. Varje match är 3 otroligt viktiga poäng. Man har spelat väldigt bra med tanke på den starten. En start som gav en psykolog omöjlig att analysera. Det klarar inte ens Dr. Phil av. Vi är tuffa på att göra mål på.

Gamle Kössy ser piggare ut än nånsin. Helt fantastiskt. 21 A-lags säsonger har det blivit. Stormar har vi rett ut förut. Vill det sig väl det här, kan ett kval stunda åter igen. Vad roligt det är med sport. I ena veckan är det katastrof. Och den veckan andra är succé.

Säter hade stora problem bakåt på Vanåvallen. Vi hackade hål på de långsamt och de stod inte emot. Anfallsspelet fick lida p.g.a av vädret. Vallen gillar inte vatten! Regnet öste ned och alla vet att det är Vaik väder. På Fredag åker vi till Mora och får försöka göra det bästa. Det är så vi har tagit oss där vi är idag. Det är ett hårt jobb som väntar. Men ack så spännande det jämt ska få lov att bli, och det varje år.


-Bitarna börjar falla på plats

För drygt en månad sen kom jag hem från Forssa matchen och det var den tredje raka storförlusten. Ibland vet man inte vad som händer. Där har vi ordet på hela det där. En mental kollaps verkar ha rett ut sig själv. Spelarna har funnit sina platser och Faluns yngre kom på besök en fredagskväll. Har ett vackert minne utav Pastor Mats Jansson, precis innan en seriepremiär för några år sen inne i omklädningsrummet. Där han vrålade ut:- "Hörre ni pöjker! Det ska fan inte komma några storstadslag till Vallen och tro de kan ta poäng"

Och Falun kom inte med en enda poäng härifrån. Man spelade verkligen bra. Folk spelade ut som aldrig förr. Linus Backman fick visa sitt register och fick in varje boll så precist så det var omöjligt för försvaret att rensa. Det kunde stått 3-0 i första halvleken. Dock slutade det hela med tre poäng efter två fina mål av Robert och ett utav Lusan. Sedan klev våran Inzaghi fram precis som många gånger förr. Och då är det ofta mål. Super Pippo!

Kan våra kreatörer Hedman / Backman m. fler visa upp det här spelet finns det inga lag som klarar av oss i fortsättningen. Och det tror jag på!

Käre Kapten Kent var på mittfältet i förrgår och igår var Jack var på Svensexa för nr 9 Vdyng :)

Tack för en trevlig helg!


-Vi är i en mardröm...

Jag har precis hunnit samla mig. Jag behövde en rejäl tankestund efter nu senaste bortamatchen mot Forssa BK. Under hemfärden satt jag och funderade. Är det så här det kan vara? När ett korthus rasat samman. Korten på borden bara faller isär. Man vet liksom inte vilket kort som ligger synligt. Om det är ruter ess, en knäckt eller en 2:a.

Alla fel blir synliga, de korten som inte är bra med trubbiga kanter syns mest. Man kanske letar felet på som syns. Just nu vet jag inte vad som är fel i Vaik. Vi kan inte passa bollen till våra lagkamrater. Vi kan inte hitta ytor för att löpa för varandra när vi väl är uppe i anfall. Vi får inget tryck på deras planhalva. Vi får i STORT sett inte in ett inlägg i boxen som är farligt!!! OCH vi kan inte försvara oss. 1-14 i målskillnad är inte försvarsspel värdigt en ifjol serie 2:a. Som släppte in 25 mål på lyssna noga 22 omgångar! I stort sett samma spelare i backlinjen?!

Det är tuffa tider. Och vi råddes av en trist nyhet att våran störste supporter genom alla tider. Nu avlidit hastigt i helgen. Käre Bror Vitte! Det har varit ett nöje och haft dig med på våra matcher och alla träningar som du kom ned och såg. Du visste laguppställningen innan någon annan ens läst den här på våran välbesökta hemsida! Och kunde sprida den vidare nere på centrum. Vila i frid Vitte!

Om drygt 2 dygn möter vi Smedjebacken hemma. Ifjol gjorde min vän Snocke kanske sitt vackraste mål i karriären med sitt 2-1 fast vi låg i underläge med en utvisning med en man mindre i manskapet. Om vi de nu kallar för underläge, vad är det inte nu? Men på lördag står vi på Vanåvallen obesegrade hittills för i år!

-Man ska leva

Att få repsentera sitt hemorts A-lag i fotboll, vore en dröm. Även för mig. Under en femårsperiod har man deltagit på sidan om Vansbros lag. När jag var liten var min dröm att få spela fotboll i Italien. Kanske för mitt kära Juve! Jag har varit Bianconero sen puberteten tog fart, och så även idag.
Efter två frakturer på både höger samt nu sist vänster fotleder så är det inte varken lönt och värt att riskera att fortsätta spela fotboll... Risken är större att bli invalid. Jag har redan märkt tendenser till stelhet, värk som inte borde existera.

Åter tillbaka till den där stoltheten att få dra på sig tröjan. Känna hur klubbmärket sprider sig som en slags sköld över hela kroppen. Ända ifrån ögonbrynen ner till tånaglarna. Att veta att vi är en enhet som slåss mot hela vida världen. Att springa och ta i för sina lagkamrater, att vilja. Försvara sin plats i Division 4. Att hitta vägen till glädje igen. Tunabro står på andra sidan dörren och vi åkte på en rejäl nit mot Östansbo som tog fram stora klyv yxan mot oss nu i helgen. Kändes som de högg bort både det ena och de andra efter varje mål. Men nu tar vi nya tag.

Kapten Sparrow har spikat igen hål i skutan tidigare. Och vi vet att det är aldrig långvariga problem. Det är ovant och förlora. Det är något som vi inte kan. Man blir paralyserad. Är som man släpps ut i rymden och man inte kan röra på sig. Inte prata, inte se och inte höra. Alla sinnena försvinner.
Men som Stefan & Kent sjunger: Vanåvallen ska försvaras till siste man!


-Våren är här

Ett vagt, vagt tecken. Ett möjligt vårtecken? I form av ett bakslag från fjolåret kanske... Under försäsongen kändes det som vi inte hade glöden. Det är som när man parvel var ute med skolan och skulle grilla. Så var det nån medelålders lärare som inte visste hur man gjorde glöd. De tog sig inte ordentligt. Men sen hände något. Övergången med en av de hetaste spelarna i Dalarna för tillfället. Jo just det rivalklubbens kapten Robert Hedman. Hans övergång med Dalaklubb-jätten Dalkurd Division 1 gick i stöp. Och fortsatt spel i DJIK var tveksamt. Då begav sig Robban 1 mil från hembyn och tog på färgerna svart och vitt istället. Och som det small till. Två assister mot Bollnäs och det kändes verkligen som den här spelartypen har vi saknat.

En rolig och trevlig tid väntar. Och på Lördag väntar just Dalkurd på den arenan som han kunde ha spelat på. Sakta men säkert börjar premiären närma sig. Långt borta där i horisonten kommer Kapten Sparrows manskap med sablarna och romen i högsta kareta. Man bara väntar och dreglar över för att Domaren blåser till i pipan borta mot Östansbo. The Black Pearl hissnar snart segel och då flyger man in i vindens blåst!


-En månad kvar

Arne Hegerfors skrek under VM94: Visst!!! Klinsman och Völler! Javisst känner dom varandra! Så kan man säga om farbror Snok och gröna Jägaren. Enough said Läger brukar oftast vara vid påsk, eller det är alltid läger då. Det är de jag numer förknippar med påsk. I år är den ledig och man kan knäcka ett ägg och tugga i sig det och känna sig helt ledig. Vi gjorde en träningsweekend i kära huvudstaden nu istället. Det var verkligen en rolig tid ilag med grabbarna på Zinken. Vi fick se en lite underground sightsingtour där med Limpars brorsa. Han hade full koll på gräset. Det togs temp var fjärdesekund med hjälp av en tempmätare han hade på sig. Och man fick lite känsla av gamle kära Fesa när vi klev ut på nationalarenan. Minns när vi var små och gick till vallen för och spela efter skolan. Då kom Fesa alltid hack i häl och jaga oss "Vem slängde ner skylten!?!" Då var det jämt Emil som välte ner skylten "PLANEN AVSTÄNGD"..

Hihi, men oavsett det så är det bra för ett lag och komma närmare inpå varandra och samtidigt spela fotboll ilag. Bägge matcherna blev förluster men tyckte man såg tendenser utav ett riktigt bra trillande spel stundtals. Första gången i år vi kom ut på stora ytor. Och så här i efterhand känns det helt ok. Vansbro idag är kanske ett annat typ av lag än när Mats startade fast med gruppkärnan kvar. Dock har den blivit förändrad och tror den kommer bli det ännu mer under säsongens gång. Tror årets Division 4 är ännu mer intressant nu och den kommer bli det för varje dag som går till premiären. Vi bara väntar och väntar, träningsmatcherna hägrar och det är fortfarande snö ute. Vanåvallen står snöfyllt ännu men de varma vår vädret gör att snön töar bort fort, fort. Snart är det en månad kvar. Och då är det äntligen dags. Annars kan man göra en jämförelse med ett badkar, ja, då kanske det är två st eller hur Snocke?

~Stort grattis till Viktor & Camilla! :)

- Säcken är inte öppnad

Vad väntar man sig? Som liten parvel minns jag en Jul när jag låg nerbäddad av morsan med 40 graders feber. Täcket och filten jag hade på mig var den bästa medicinen. Minns hur mormor kom in och sade: nu är det dags att öppna julklapparna! Jag stegade ur sängen och benen var som sugrör och allting kändes som en ny värld. Svetten rann ner för mig. Jag slet som ett djur med balansen även fast mormor höll mig i handen ända in i vardagsrummet. Jag öppnade den där stora svarta säcken som tomten (morfar) höll i. Och i där säcken väntade något…

I år så vet ingen i princip vad som väntar sig utav Vansbro AIK FK. Mats ”Maffen” Gyllenvåg gör sitt 6:e år som A-lagstränare i Vansbro. Stort grattis. Han har vässat det där sista eggen på stora kniven och tagit med Peter ”BJ” Svensson som assisterande. Jag o BJ har haft mycket diskussioner om fotboll och det mesta ikring. Han brinner för föreningen och jag har alltid velat att BJ skulle blivit mer involverad ikring vårat A-lag. Det är sådana personer man behöver. Folk som brinner. Folk som suttit på positioner länge blir gärna bekväma vilket är rättvist. Men i långa loppet är de där små ynglingarna som går och tittar på A-laget omkring helgerna när det sitter omkring 300 st personer på Vallen, som drabbas av A-truppen mer än vad det tror. Huvudattraktionen i en klubb ska vara ett A-lag. Och i år är truppen ett kanske slipat men mer och mer lite osäkert kort. Gamle rävarna har blivit ett år äldre.

Titta på Manchester United idag där man sätter in Ryan Giggs, P Scholes mer som personer som stadgar ryggraden för en ny generationsväxling. Förhoppningsvis har våra gubbar ett annat och ge fortfarande och det vet jag de har. Det har varit ett nöje att se denna gyllene generation spelat fotboll. På byn har det börjats prata fotboll igen. Och det var längesen det gjorde det. Mitt i vintern frågar folk hur och vilka spelare som kommit och gått och hur det sett ut i början av träningarna.

Vansbro AIK med sin stomme har gjort något stort. Även fast avancemanget upp till Division 3 uteblev förra säsongen. Står man ändå med huvudet högt in i försäsongen där nu är dags att trä på träningsskorna och Saltviksbacken står allt kvar. Det är nu det är dags. Vi har tagit ett kliv upp till Division 4 med ett jävla jobb. Om man ser tillbaka på alla dessa jämna matcher med Division 1/2/3 spelare vi mött i kvalmatcher. Och förlorat och gråtit för att sedan med ett Ronaldinho leende på läpparna sett den lite charmande hägrande i horisonten kommit synligt långt långt borta. Med en revanschlust att på nått sett lyckas.

Minns kvalförlusten 08 än idag efter Domaren Pecka blåste i pipan där en illaluktande, extremt blöt Vanåvall låg i spillror och Vansbro blev besegrade av Dalkurd med uddamålet i andra matchen. Där tänkte jag tanken, att vi kommer nog inte kunna repa oss. Men så starkt laget och gubbarna knöt näven för färgerna svart & vitt. Nog kan vi stå med huvudet högt, men man lär tänka på framtiden och just nu idag kunde det inte se bättre ut. Men ännu har julklappen inte öppnats och det paketet får vi inte se förrän säsongen är över. Men jobba och träna, kanske tom. gråta och skratta får vi nog göra.

Säsongen 2011 har inte ens börjat, men med Kössys uttryck ”Det viktigaste är aldrig att delta utan att vinna” så är jag bergsäker att den nya generationen inte misslyckas hur man än gör!

- En bra kärna

Historien kan vi, framtiden inte. Dock måste vi se tillbaka för att minnas. Mats Gyllenvåg är här för att stanna i ett år ytterligare. Ett roligt beslut för hela föreningen. Idag finns en gedigen men lite ålderstigen trupp i Vansbro. Det gäller och framhäva våra talanger mer och mer fram upp i A-laget. Det finns verkligen potential i ungdomsleden. Sir Alex Ferguson har stannat i Manchester United i 24 år nu. Han tog över klubben och styrt den med sin järnhand till vad den är idag faktiskt. Makalöst vilka meriter. 11 ligatitlar, 2 champions league, 5 FA cup titlar. Ja, man kan fortsätta. Och än är inte sagan slut. Han har heller aldrig vikit ned sig. Sålt stora spelare vidare som Ince, Beckham, Cantona, C. Ronaldo. m.m. Och ändå behållit sin plats på tronen som kanske nummer ett ute på de brittiska öarna.

Markus Josefsson på Falukuriren bloggade lite om Vansbro tidigare i år. Han påpekade just Mats Gyllenvågs tränar ärende. Att det har gått bra under dessa år, även om det blivit en del andra platser i serierna och kvalförluster. Så ska det här projektet ha väldigt gott betyg. Precis som i Alex Fergusons fall ser jag detsamma. Det finns en röd tråd i bägge klubbarna. Kontinuitet. Vad vore A-laget i mångt tycke efter dessa fem år. Vilka satsningar spelarna gjort för att ta sig dit man är idag. Man har tränat, vunnit, förlorat, skrattat och gråtit. Men ändå står man med huvudet högt för Vaiks färger! Med samma tränare i flertalet år ger en stabil grund för det som komma skall. Ett ytterligare år i Div. 4 är ingen katastrof.

Många ville verkligen ha avancemanget upp i Div. 3 och såg fram mot det stora och efterlängtade derbyna mot DJIK. Men det ville sig inte. Som så många gånger förr föll vi på tröskeln. Men ett avancemang hade eventuellt gjort att man kanske fått lov och satsat vidare på lite större spelare och ungdomarna i lagen nedanför kanske inte skulle räknats så hårt. Idag och nu kan vi börja på att slussa dem vidare på allvar. Det gäller att de få känna på stridsandan. Man får ta ansvar tidigt och bilda sin egen bubbla ute med de stora grabbarna. Kolla på Ryan Giggs, Paul Scholes för många är de föredömen i Manchester United än idag. Fast duon spelat i en herrans massa år. De klagar inte, de stökar inte. De bara kör. Ferguson har alltid haft en bra kärna av spelare i sin trupp. Precis som Mats har fått, och har. Grattis Div.4, det kommer bli en intressant säsong i år.

-Fem guldbollar i bokhyllan

Igår vann han den största pokalen en svensk fotbollspelare kan önska sig i detta land. Nämligen guldbollen. Och det var den femte dessutom. I söndags avgjorde han bland de största derbyna i världen.Derby della madonnina! Inför de gamla fansen i kurva Nord satte han straffen efter gamle polaren Materazzi klantigt fällt honom. San Siros mäktiga publik på 80 tusen tystnade. Zlatan Ibrahimovic är den största spelaren i svensk fotboll och kan bli den största utav alla. Rosengårds pojken är ett unikum. Han är attraktiv på marknaden igen. I Italien visste de vad de fick ut av en spelare av hans kaliber. I Barcelona fick han inte vara Zlatan. Utan mer en styrd anfallare med regler. Det gillar inte Zlatan. Han är inte glad då. Han vill vara fri på planen utan några strikta regler. När Zlatan är glad på planen och utanför blir han trollkarlen Ibracadabra. Och då är han en av världens bästa spelare. Minns när Zlatan spelade i Ajax. Han skulle ju vara den där gamla striker nian i 4-3-3 anfallet. En central figur. Han hade nummer 9 på ryggen med!

Men Leo Beenhaker insåg att Zlatans begåvning, sedan också den hård skjutande backen Koeman. Det var inget snack att låta Zlatan vara mer utav en kantrollspelare i anfallet. Mido fick fina bollar inspelade till sig i anfallet allt med den blivande stor-trollkarlen. Zlatan har en sån exceptionell begåvning. Zidane, Ronaldinho och några fler hade och har den här blicken. Visst är några bättre än Zlatan och nån sämre. Men vid vissa tillfällen är han magisk. Och han har ju en central anfallsroll i Milan. Storhetstiden kanske var i Inter typ 08, 09 och det var därifrån man kommer minnas de bästa.

Han upprör känslor denna man. Han upprör det mesta och för de flesta. Han är i media över allt idag. Den största ambassadören för Sverige är inte Drottning Silvia. Det är inte Carl XVI Gustaf heller. Det måste vara Mr. Ibrahimovic. Och med all rätt. Det var inte han som föddes rik. Det var inte han som föddes med en medial publicitet. Det var han som slet för sin talang. Över alla dessa barriärer en invandrare ställs inför idag. Och Zlatan är född i Sverige. Men många klassade han för invandrare i början. Man måste vinna sjukt mycket förtroende innan man blir betrodd. Dubbelt upp lär jag kanske säga. Det är visst kanske elakt och säga det, men det är också sanningen. Zlatan Ibrahimovic har gjort så mycket för invandrarna i Sverige och det är därför han är den största idag. Har ni hatten på, så ska ni då ta av den. Hurra för Kung Zlatan. Det är kanske något som aldrig kommer igen!

- The Black Pearl hissar seglet mot Strömvallen

Matchen mot Skutskär artade sig inledningsvis som ett flipperspel man hade chanser åt bägge hållen. Snabbe Gabbe med sitt nu otroliga målsnitt. 20 matcher och 18 mål totalt har det blivit, avancerade och fick en ruggig chans där han missar. Sedan minuten efter får chansen igen men missar... Där hade det normalt sett varit 0-2 till Vansbro. Sedan lägger man ut besticken och porslinet och dukar upp för fest. Skutskär tillåts spela sin fotboll och som man gjorde det. Man trillar faktiskt upp Vansbro stora delar av matchen. Dock fick de möta de stora gubbarna ifrån västerdalarna med sin fysik och första halvlek slutar lika på poäng.

I andra halvlek spelar Skutskär som ett spanskt primavera lag där man trillar otroligt fint. Våra gamla gubbar med lite segare steg som Snocke, Öhrn, Pollack och Kössy låg på 20 år + och rörligheten var makalöst fint från hemmalaget. Man gör också välförtjänt 1-0 efter ett propaganda anfall. Det var då den äldste, Kössy klev fram och slog fram frisparken till Gabbe som i gammal Hernan Crespo maner lobbnickar in 1-1. Glädjerus, fyrverkeri eller bomber?! Vad finns det för ord egentligen att beskriva ett sådant ögonblick? Resultatet stod sig tiden ut med en gedigen målvakt och kontringsspel som används smart så var det aldrig någon rejäl fara.

Det andra Gävlelaget Brynäs står på tröskeln och vi ska tillbaka till tigrarnas land på Lördag. The Black Pearl hissar snart seglet och nu är det dags för plundringsjakt. På Strömvallen kan något historiskt ske och det kommer det bli hur det än slutar. Vilken säsong man har gjort med denna trupp. Säsongsavslutningen blev dramatisk vissa stunder med tanke på att man hade chansen att vinna serien. Nu kvittar det, men pulsen har knappast lagt sig. Men en som ser fram att öppna den där uppstickande träkorken ifrån flaskan har väntat sedan i Januari är Kapten Sparrow. Men han vet att den bästa Romen ska firas när det är behövligt som nu på Lördag. Och det är snart dags!

-Som dagen innan Julafton

Första rundan är spelad. Man kom ut som en flock hungriga vargar. Och oj, vilken fotboll man spelade på gräset i Äppelbo. Man hade inställning "bära eller brista". Bägge lagen hade inte direkt den största kollen på varandra och det märktes. Kanske ett litet inslag på de kommande motståndet. Där man inte mött varandra på officiella matcher under flertalet år, eller kanske inte alls faktiskt. Matchbilden blev lite tveksam. Man ville känna på varandra. Vansbro kände sig för mest, och det fick man såklart utdelning på. Urstark i luftrummet brukar han vara Jonas Pollack...men denna gången petade han in den. Mål som mål och de smakar ju lika. Otroligt jävla viktigt är ett annat uttryck.
Sen spelade man ja, kanske lite överreklamerat uttryck men organiserad och väldigt bra fotboll helt enkelt. 2-0 och 3-0 ramlade in.

Nu har man Skutskär på lördag och The Black Pearl seglar iväg till Gävle.
Kapten Sparrow och hans besättning ska på plundringsjakt. Med ett mål i siktet långt borta i horisonten, än så länge och det är Division 3. Där spelar ju Dala-Järna. Vansbro AIK håller på med något som inte hänt sedan fornstora dagar. Egentligen är det så sjukt stort, så folk pratar inte ens om det. Man förstår det inte helt enkelt. De framtida problemen lär vi lägga åt sidan just nu och hålla fokuset uppe på det där stora målet. I dagens läge lär man hålla ihop om ett avancemang ska ske. Efter Skutskär matchen kan det börja på klarna upp allt mer och vad som komma skall. Just nu är det värre än dagen innan Julafton. Och paketet är för tillfället väldigt ovisst.

-Säsongen 2lax10 är ännu inte slut...

Det hela började säsongen 2006 som bara var en början på något stort, vi slutade 5:a efter ha bildat en kärna med ett bra gäng där vi spelade upp på oss på hösten. Säsongen 2007 hände något, man gick in i någon slags psykos med en vinnarmentalitet. Man vägrade att förlora och gick starkt på under seriespelet. Dock kom detta Brage U med en fart och norpade åt sig första platsen. Vi kvalade och förlorade med Falu U..

Säsongen 2008 trummade maskinen på i gammal god ordning och man föll åter igen på tröskeln där rivalen Malung vann. Nu var det kval för andra året på raken. Men föll hårt efter en tapper insats mot ett åter igen U lag, denna gång Dalkurd. Säsongen därpå 2009 spelade man med enbart Gagnef som kokurans kraftiga men höll ända ut och vann serien, äntligen.
Ja, historien har ni hört många många gånger nu. Den är som en liten saga det här projektet. Vilka minnen.

Vi återfann viljan!
Till den här säsongen, var det INGEN som trodde på att lilla Vansbro nykomlingar i Division 4 skulle ta sig till toppen. Man hade inte tampats med storstadslagen på 10 års tid. Vad hände?, Vansbro visade no mercy och klev över alla hinder, i stort sett. Man gör en så pass bra säsong så det är verkligen på håret att man vinner. Efter 10 års tid tillbaka kunde man nästan avancerat direkt.

Nu får man ändå chansen att kvala mot tre andra lag. Den första matchen är mot Ljusne redan på Lördag. Det ska bli intressant så det visslar. Sedan återstår Skutskär och Brynäs att tampas emot. Vem vet, The Black Pearl har hissat det svarta seglet med den vita dödskallen på och Avesta som vann serien lyckades inte sänka denna skuta. Man gör ett sista försök att avancera. Och äntligen har man vinden med sig för den här gången är det inte något U-lag det handlar om, utan nu är det på lika villkor. Kapten Sparrows manskap har fått ett gyllene läge, och dessa kval det har vi varit med om förr. Historien om säsongen 2010 är ännu inte färdigskriven, men den är ändå påbörjad.

-Ett långdraget drama...

Tomhet...Ja, så känns det nu. Efter man besegrade Säter borta så kändes det som man kunde bemästra allt, verkligen. Vilken match och vilken dramatik det blev. Man fightades med demoner och stod upp in i det sista.

Hemmalaget tog ledningen tidigt i matchen, kort därefter kvitterade Vaik på hörna genom Kapten Sparrow. The black pearl forcerade framåt och man spelade ett smart kontringsspel. Snabbe Gabbe hade fina aktioner tillsammans med Siljansnäs Olle. Tillsist vräckte sig Mattias Öhrn med all sin kraft och lyckades få fram bollen till Olle som skottpassade in i boxen. Och vem dök inte upp där som gubben i lådan? Jo, Jens Grundin satt 1-2.
Mattias Öhrn fick sedan friläges utvisning och Domaren blåser straff.

Nu tänker man att nu är det kört verkligen, ett oavgjort resultat hade inneburit att Avesta hade ryckt i tabellen. Då visar Emil Magnusson varför han har ryktet om sig att vara den bäste genom att ta straffen...
Sedan slog man Bullis, Smedjebacken, Östansbo och kryssade mot Avesta...
Naturligtvis skulle de notoriska bakslaget komma och oj vad det small. Bottenlaget Islingby lyckas göra en stabil defensiv insats och sätta ett mål på en fast situation där de har möjligen tre chanser i matchen.

Det ända som gäller är nu seger emot ett Tunabro man i premiären fick stryk av med 1-3 på hemmaplan, på självaste Vanåvallen.
Nu kan man inte tänka något annat än seger.
Denna säsongen vore spolierad om man kände mättnad, och det får man aldrig göra.

-En stundande seriefinal

Den är ofta väldigt seg tuggad denna lagmaskinen. Men efter 90 minuter ofta, vet man att gjort sitt jobb. Kapten Krille är ett stort föredöme för de äldre som för de yngre. Han ger alltid allting. Här får du vilja, styrka, mod och en otrolig kvalité på det som han gör under 90 minuter.
Han visar vägen.

Ja, vägen. Den är inte lång just nu. Vansbro AIK slog precis Östansbo IS hemma med 4-2. Det var lite hawai fotboll. Stundtals som en Div 5 match.
Är det nerver inblandat? Inombords vet vi att vi kan. Och vi gjorde det med.
Gabbe Gyllenvåg har varit den bästa anfallaren i den här serien hittills gånget. Det finns ingen annan forward/ytter i denna serie som har den farten, tekniken och målsinnet. Gabbe har blivit denna kliniska avslutare som inte bara innebär en fint placerad bredsida i bortre. Utan det är ibland "skitmål" som man brukar säga. Vad är felet på de?
Det är mål lika gärna i statistiken som ett skott ifrån 30 meter.

I de flesta stora lagen finns det alltid en forward som har det här lilla extra.
En Zlatan, Ronaldinho och en Ronaldo.
En del försöker vara de.
En del är det. Kanske i mindre perspektiv.
Gabbe gör 3 st individuella mål denna match. En rak vrist, en nick och ett skruvat skott. Sedan är det där viktiga skitmålet som han petar in den.

Det är det som är så viktigt.
Det är det som kan bli avgörande.
Med rätt inställning kommer det där med tur.
En bra målvakt har ofta tur, som tex. Empa som är seriens bästa målvakt.
Tillslut kan det bli avgörande med.
Nu är det Avesta nästa Lördag. Och här kan antagligen serien avgöras.

Som besökarna på Vanåvallen haft de tre senaste hemma matcherna så lär knappast deras hjärta och puls orka med något mer. Men men ska man hamna i graven kan man lika gärna göra det med ett brak. Och tre poäng mot Avesta vore en rejäl knall för de flesta som är med.

-Drömmen som kan bli sann...

Solen har strålat i några veckor över Svea rike. Man förstår inte vilken lycka och det ger ett land som har ett vinterhalvår på minst 6 månader.
Förr var jämt sommar vädret alltid bra, säger de flesta. Man kanske minns tillbaka på de dagarna som var bra?
VM slutspelet fick fart verkligen i slutskedet av turneringen där man trodde den gamla tyska maskinen skulle tugga sig hela vägen till final.
Diego Forlan strålade verkligen som solen och var lätt den bäste spelaren under turneringen. Som bar den lilla nationen Uruguay på 3,5 miljoner invånare på sina axlar. Helt otroligt vilken lagspelare. Spanien kom som en räv och snuvade alla på en finalplats där Holland stod upp rakryggat i finalen. Man försökte trycka ner detta Spanien med fysiskt spel men man glömde av att spela fotboll någonstans. Kollektivet blev för viktigt, på den nivån så slår kvalité ett kollektiv. Det såg Andrés Iniesta till.

Nu väntar en höst för Vansbro AIK där man förväntas kriga sig kvar i toppen. Och vilken vårsäsong man gjort!
Den enda plumpen kom emot Tunabro, resterande matcher har man krigat sig kvar och tillslut bevisat att man varit de
bästa laget. Emot Säter tex bevisade man sin kvalité där man fick spela ut sitt register. Division 4 är jämn serie och måste vara jämbördig med Div 3. Lagen är otroligt jämna och det är ofta täta matcher.
Individuella misstag avgör ofta matcherna.
Det gäller nu att man ligger i och tränar på bra. En sådan chans kommer kanske aldrig igen.

En strålande höst väntar där Vansbro AIK kan göra något historiskt som inte hänt sedan fornstora dagar.
Chansen finns att man kan vinna två serier på raken, en plats i Div 3. Våga tänka tanken!
Kunde Uruguay lyckas kan Vansbro AIK det med.
Höstens lag kunde inte haft större möjligheter.


-Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Har nyligen sett på två fantastiska matcher spelade av Zlatans gamla klubb. Visst, hans nya klubb är inte dålig den direkt, efter alla titlar förra säsongen. Men Fc Internazionale är åter igen i Europa cup final i Champions League efter nästan 40 års av frånvaro i finrummet. Tänka sig, de han lämnade tog sig över staketet med hjälp av han själv. Han kostade ju en slant. Och den Italienska klubben kunde storhandla efter försäljningen. Linus B och Micke A har nu officiellt anslutit till truppen efter utdragna förhandlingar med grannklubben är vi nu äntligen en fulländad trupp.

Det finns fler lag som väntat länge, nämligen Vansbro AIK som gjort säsong på säsong kvar i gamla Div5 och efter 9 års frånvaro äntligen tagit steget tillbaka dit man hör hemma. På Vallen imorgon klockan 15.00 står vi redo att försvara gräset, eller ja, mark i alla fall. Som mattan ser ut som hoppas vi förbundet är lika snälla som de var emot AIK. Men den turen har nog inte vi ifrån västerdalarna. Vi är van att inte ha förbund med oss som en del andra lag. Som José Mourinho har sin filosofi "We against the world". Ska vi försvara vallen till sista blodsdroppen, som Morén sjunger...

Pazza Inter kan nu igen bli "Grande Inter". Och för Vansbro grabbarnas del har resan bara börjat. Imorgon tar Krille på det röda bandet och det var 10 år sen Vansbro AIK sist var här.
Men nu är vi äntligen hemma.
Och som vi väntat länge!

-Seglet är snart hissat

Sången har ännu inte startat. Det är ingen som tar i. Det är inget stämband som darrar i halsen. Sången är tyst. Kurva nord håller sig passiva. Det är fortfarande snö ute. Kylan har lagt sig. Vi är inne i Mars och det är drygt över en månad kvar till serien har startat. Den store målskytten var med på tv igår. Där det visades målningar ifrån fornstora krig. Här ser ni nr 2 in action, spola fram till 06:22 i programmet

För exakt 9 år sen deltog Vansbro AIK sist i div 4. Kristoffer var briljant under sitt första år i A-lagsammanhang. Berömmet öste över 16 åringen ifrån Lappstan. Idag 9 år senare är han Kapten, det är han som är den viktigaste utespelaren vi har. I motgång är de han som bär flaggan för skutan. Det är många som kallar Rom för världens vackraste stad och de som känner till en viss nr 10 där säger ofta:
"Spelar Francesco Totti bra, är Roma bra"

The black pearl har nu fått två nyförvärv som är riktigt bra. Vinden har nu vänt och vi ser en ljusare tid framför oss nu. Snart hissas flaggan och de vita kranium utstrålar ett stort självförtroende. Det står inte på förrän Tunabro är på plats och laget kommer vara vässat till tusen...
9 år av längtan är snart över och om Krille är bra ja, då är Jack ännu bättre.

-Den kommande säsongen

Kylan är som värst nu, det svider överallt om man klär sig det minsta dåligt.

Hur ser det ut med Vansbro AIK i silly season tiderna då? Mattias Öhrn har nu anslutit till truppen och ser ut att eventuellt komma till spel inom en snar framtid. Han har har haft problem med ett knä, men det hade Ronaldo med under sin glanstid i Europa. Det slutade upp med några guldbollar och nåt VM guld. På tal om VM så stundar de stora slutspelet till sommaren, efter fyra års av längtan är det äntligen dags igen! Sverige deltar inte, och tur är väl det, för så dåliga som de är nu för tiden är de lika bra att de stannar hemma och tränar till nästa turnering. Mats tog över sist när det var ett VM år 2006 och Vansbro grabbarna slutade upp på en femte plats i serien. Nu har man äntligen tagit steget och är hack i häl på Dala-Järna som är en Division ovanför.

Träningarna börjar imorgon och det är en stor förväntan på detta år, nu vill man kriga så mycket så man kan kanske kanske hoppas att man ska avancera åter igen. Hoppas det blir det något mer nyförvärv offensivt. Så kan man sitta lugnt. Damlaget fick kvar den långe och Sparrow kvar vid rodret åter denna säsong, ska bli roligt och se vad de kan åstadkomma denna säsong med tjejerna. Deras spel och säsong över huvudtaget var väldigt positiv där de lyckades spela ut motståndet stundtals men inte träffade pricken ovanför i:et framför mål jämnt. Endast två futtiga poäng ifrån ett kval säger de mesta om det.

Snö, extrem kyla och jävelskap är det just nu men det är längesedan ett fotbolls år varit så förväntansfullt och förhoppningsvis strålar 11 stjärnor även detta år. Nu återstår det att se vad lagmaskinen kan göra, Snart är det dags för säsong i Division 4 och Sparrow får nog kanske fira med Rom och ja, kanske även lite sång!