AIK-matchen sedd från AIK-målvaktens vinkel!

Efter AIK-matchen bad jag (läs Hans Eklind) AIK:s målvakt Johan Borehed, bandyfostrad i Örebro SK, att skriva ned en matchrapport. Johan har ju tidigare varit med och författat en del på vår hemsida och jobbar idag för AIK med just hemsida och sociala medier. Här nedan följer Johans rapport från matchen:

”På andra sidan gallret”
- en hemvändande målvaktsjävels krönika

Så var vi då äntligen här, tänkte jag, när jag klev upp i den tidiga ottan i Sollentuna runt sex-snåret. Dagen jag hade längtat efter, då mitt nuvarande AIK skulle få möta krafterna med mitt gamla Örebro SK.

När AIK rullade in i Örebro började jag så sakteliga berätta om stadens alla kulturmärken, sådant vi örebroare är stolta över. Vattentornet Svampen som har replikor i öknen, Slottet, Stortorget... men jag kan konstatera att stockholmare, det är ett svårflörtat folk.

”Det finns väl inget vatten i öknen” var repliken för vår Svamp. ”Stortorget – konstigt namn på ett sånt litet torg” och så klagades det något oerhört på våra trafikljus.

Det sista får jag nog hålla med om, där måste Trafikverket ta sig i kragen. Man hinner ju knappt börja rulla innan man måste stanna igen.

Angående det övriga gör det lite ont i mitt Örebro-hjärta, men vi vet ju också att allt utanför Stockholm anses som “landet” av invånarna från Huvudstaden. Däremot vill jag tillägga, som en nuvarande invånare av “Fjollträsk”, att de inte är så uppblåsta som vi “lantisar” gärna vill tro.

Att återigen få glida in på Behrn Arenas is, denna gång återigen iförd målvaktsutrustning efter diverse domar- och tränaruppdrag, var en underbar känsla. En känsla av att vara hemma. På Vinterstadion (ja, den heter fortfarande så i min bok) tog jag mina första skridskoskär, blåste för första gången i en pipa och har försökt stå ivägen för Tomas Knutssons knackskott - dock utan större framgångar på det sistnämnda. Nu var jag här igen, men med ett annat emblem på bröstet.

Trots att det kändes besynnerligt kändes det bra. Vi i AIK stod upp ganska bra mot ÖSK, men visst märks det skillnad mellan Allsvenskan och Div 1. Skillnaden blir också tydlig när vi endast tränar i rink och ÖSK har flertalet pass på stor bana. Det var de gulsvarta som tog tag i taktpinnen redan från början och när skyttekungen och veteranen Buskqvist kom i full fart mot vårt mål gjorde jag det bästa jag kunde för att stå i vägen, men en välbekant rad lyder “bortre krysset är alltid ledigt” och det var där Lasse sprätte upp den. 1-0 var ett faktum efter sex minuter och sen drog ÖSK ifrån ordentligt. Efter en kvart var det 3-0 och när vi summerade första halvlek stod det 7-0 på tavlan och matchen var egentligen avgjord.

Buskqvist dominerade och klev enkelt igenom vårt försvar, Jellvert var kvick och rapp och när jag försökte att hänga med i Öhrlunds kvicka dragningar, ja, då gick ögonen i kors.

Vi är ändå ganska nöjda i paus, vi sköter oss helt okej efter våra förutsättningar. Jag citerar vår lagkapten Strandberg: “Har nog aldrig varit så nöjd över att ligga under med sju bollar”.

Vi pratar i pausen om att ha mer tålamod, mer delaktighet och försöka ta hand om fler andrabollar. Vi blir bättre i andra, men ÖSK gör sitt jobb och pressar oss till enkla misstag och vi ger bort många enkla bollar vilket straffar oss. Många gånger klev Buskqvist och Jellvert igenom och efter att jag fått plocka ur flertalet bollar ur nätmaskorna i första halvlek tänkte jag när Jellvert kom fri i andra att “nu är det nog” och helt sonika gick ut och mötte med hela kroppen, vilket resulterade i att kvicke Jellvert klev förbi och domare Öhrlund pekade med hela handen. Inte mycket att protestera mot. Buskqvist placerade in bollen vid min högra stolpe till 8-0.

Som sagt så skötte vi som ett div 1-lag oss helt OK mot ÖSK och vi lyckades också med att göra två mål genom vår notoriske målskytt Richard “Paddan” Öster. Till min egna stora glädje fick jag också en assistpoäng på 10-2. Som min målvaktskollega Hägglund uttryckte det efteråt på sms; “10 minuter och assist - ser ut som du skötte dig!”.

Summa summarum; att få vara tillbaka på helig mark gav en gammal målvakt glädje ända in i själen och som jag sa till ett par kända ansikten efteråt - det verkar som att det finns lite målvakt kvar i kroppen!

Tack Johan Blom för fint samarbete, ÖSK Bandy och staden Örebro för denna gång - vi ses snart igen!

Johan Borehed
#1, AIK Bandy