DIVISION 1 - HÄR KOMMER MÖLNDAL

Wow, vad har vi gjort? Precis så började Stefan Olsson samtalet i söndags morse.
Jag försökte samla mina tankar, åh hitta ett vettigt svar. Men jag bara log och tänkte mig tillbaka till Värnesborgs matchen.
När det stod klart att vi som nykomling redan första året hade tagit en kvalplats så började planeringen. Vem vet något om Vänersborg? Jag skrollade fram och tillbaka på min slitna Iphone 5. Känner jag ingen från slätten. När jag sedan fick tag på en så fick jag en smärre chock. Driver han med mig? Lirar dom med Andreas Johansson som högerback? Jag fick trippelkolla uppgiften. För Er som inte vet vem Ante är så förstår jag att ni tycker att jag snöat in mig nu. Men make till poängmaskin får man leta efter.
Jag började att skissa. Detta kommer ju passa oss hur bra som helst. Vårt spel är ju som gjort för att slå Vänersborg. Det gällde för oss att stoppa deras första femma. Det gällde för oss att minimera våra egna misstag. Samtidigt som vi måste hålla oss på banan. Jag studerade Helsingborgs taktik mot Pixbo. Hur lyckades dom ta bort Östholm? När jag väl satt mig in i det så var det enkelt.
Grabbar. Så fort Ante har bollen så ska vi köra på han. Vi ska ha som mål att han inte kommer in på våran planhalva.
Taktiken lyckades fullkomligt i första matchen. I andra lyckades vi i två perioder, innan dom fattade att dom måste göra något. Då blev det tufft. Vi tog timeout å repeterade plan B för killarna.
Jag kommer nog aldrig att sluta att berömma killarna. Dom blev kallade Brunkare bara för att dom kunde lira taktiskt. Vi följde våran plan/planerna hela vägen. Det var det som avgjorde. Vi åker till andra matchen utan vår kapten. Skador på Anton å Max. Heijel som varit sjuk i tre veckor. Vi visste inte vart vi stod.

Vänersborg rullade bra i två perioder. Vet inte hur många skott vi och Mats täckte. Problemet var att vi hade alldeles för lite boll. Stefan såg då att Heijels ögon glödde. Han var inte glad på oss att han inte fick så mycket speltid. Han bad Stefan om att få komma in på planen. Stefan svarade "Okej, men då får du lira på topp idag, å gå in å hålla i bolljäveln åt oss". Heijel svarade "Ge mig något att springa på".
Här har vi lagets storhet. Att lira och göra det som vi kommit överens om. Alex fick för första gången lira högerforward även han. Han gjorde det också helt lysande.
Efter slutsignalen så blev det en stor glädjehög. Själv satt jag kvar på bänken med tårar i ögonen. Jag var så stolt över alla som varit med på denna resan.
Stolt över gamlingarna Rist och Anglerot som bara blir bättre och bättre.
Stolt över Hampus som bara varit med i truppen i tre månader och agerade Kung tillsammans med Stor Kaparn.
Stolt över Herman och Anton som rest med gänget från Division 6.
Stolt över Tobbe, Gabe, Phille, som förstärkt gänget dom två senaste åren.
Stolt över Max, Neymar, Lukas, Kevin. Adam, Kalle som bara tar för sig.
Stolt över Fidde som kommer tillbaka till sin moderförening i julas när andra lämnade oss.
Stolt över Kapten Sälen som bidragit med rutin och styrka.
För att inte tala om Mats och Rickard som delat på posten längst bak.
Stolt över Martin, Stefan, Therese, Putte. Som hela tiden ställer upp.
Stolt över Manne som skadad rest med oss och peppat killarna.
När jag till slut tackade Vänersborg så gick jag rakt upp på läktaren. Det fanns så många som jag ville krama om. Att Bosse skulle få första kramen var lika givet som att jag tar alla straffarna i DinoCup. Vilken föreningsmänniska. Ann-Louise fick den andra. Som tack för att hon kväll efter kväll låter mig hålla på med sporten som jag Älskar. Den dagen hon tvingas betala min telefonavgift så antar jag att jag tvingas lägga ner detta ;).
Ett stort tack till alla Er som stöttat och hjälpt oss i år. Ni är bäst. Jag hoppas att ni vill fortsätta resa med oss.
KBK. "Kör bara Kör" som det så vackert heter.

/Koppen, "Real Mölndal Brunkers"

Bo Cedersjö Ekonomiansv.