Pinsamt Lyckan
Det tar sin tid att smälta en sån här match, så jag valde att vänta lite med referatet. Nu efter tre dagar har jag kommit på att det inte går att smälta en sån här match. Det enda man kan göra är att förtränga.
Särskolan Lyckan förlorade mot vad som hade kunnat vara riktiga Särskolan Lyckan. Janglers var så genomusla att det är en rätt oangenäm känsla att veta att vi är, om möjligt, ännu sämre. Inte ens publikrekordet lyckades vi klara av. Som Martin konstaterade strax innan avspark när några föräldrar, en handfull teens och ungefär fem närmast sörjande vänner utgjorde publiken vid sidlinjen:
- Nu förstår jag varför vi spelar i Särskolan Lyckan. Vi har inga vänner.
Ja, vad ska man mer säga. Jag tar den enkla utvägen och summerar i punktform.
* Vår hjälte Kenneth var fast på jobbet.
* Johannes ställde upp i hans ställe och gjorde det bra. Tills han pajade handen och blev ersatt av David.
* Going hade glömt bort att det var match och satt på förfest när Crille hämtade honom. Fem öl tillförde inga nya dimensioner till den defensiva mittfältsrollen.
* Pelle gjorde debut och visade att han hade en del boll i sig. Gjorde Lyckans tröstmål med 30 sekunder kvar.
* Thomas var som vanligt vansinnig men lyckades på något sätt få ett gult med sig istället för tvärtom. Det kan inte hända ofta.
* 4-1, 3-1, 2-1. Vågar man hoppas på oavgjort på tisdag?
På tisdag möter vi Byggnads. Sista chansen att återupprätta någon form av heder innan sommaruppehållet.
