Team Limelight i G-P
Läs hela artikeln nedan:
Stenhård träning för isprinsessor
Teamåkning må se ut som en förverkligad prinsessdröm på is. Men bakom varje framförande ligger stenhård träning. Plus en god portion uthållighet blandat med råstyrka.
Team Limelight tränar. Ett tjugotal tjejer tränar salsasteg längst ned i en trång och svettdoftande korridor i Kållereds ishall. Musiken dundrar ur en bergsprängare på golvet och snart skall de utföra synkroniserade rörelser med sina kortkorta blå träningsklänningar och skridskor på fötterna.
Att det krävs en god grundfysik för att hålla på med konståkning, är inte svårt att räkna ut. Men det finns faktiskt klubbar som har träning för äldre.
– Då åker man på en annan nivå, men du behöver kunna åka fram och tillbaka och kunna korsa med skridskorna. Det är inte alls ovanligt med äldre människor som åker konståkning i länder som Finland och Kanada, förklarar Ann-Charlotte Ståhl som själv startade som 14-åring, då inte teamåkning ens fanns i Sverige, och som i dag är huvudtränare för Mölndals konståkningsklubbs tre team.
Tonårsflickorna är omklädda och redo för isen, men först hjälps de åt att sträcka varandras ben bakåt, högt upp, för att behålla sin vighet. Allt för att kunna åka flygskär tvärsöver rinken, med ett ben bakåt som strävar upp mot 180 graders vinkel – ungefär som i spagat, fast i luften.
Efter den lilla övningen, är det dags att ta av skridskoskydden och ge sig ut på isen för uppvärmande rörelser till musik.
Här hoppar man inte över någon del i träningen först golvträning sedan is och ibland ytterligare något moment. Att åka i ungdomsteam betyder ungefär tio timmars träningstid i veckan. Men alla väntar på att få utföra det de tränat inför – ett program på 3,40 minuter som de skall tävla med i norra Italien snart. Då kommer de att ha orange dräkter med en blomma i håret i samma färg och likadana frisyrer. Uppvisningen handlar om ett helhetsintryck, att kunna åka förstås, men också hur gruppen om 16 personer tolkar sina rörelser till musiken.
Tränaren Josefine Berntsson som sysslat med konståkning sedan hon var liten, har satt ihop programmet med musik som hon och tjejerna gillar, och arbetat fram rörelser som är salsainspirerade. Till sin hjälp har gruppen haft koreografen Tamara Girdland Kuchiki.
Ett kraftigt trumsolo sveper över den nyblankade isen och laget Limelight formerar sig för en åkning i rasande fart. De håller händerna på varandras axlar, åker saxning, eller överstegsåkning som det kallas i hockeyn, och utför avancerade stegkombinationer och avslutar med att fara ut likt en blomformation och slutligen håller de armarna rakt upp i luften.
– Det är väldigt häftigt med teamåkning för det är så många olika faktorer som spelar in, som både teknik och gott samarbete. Allt från kläder till att hårnålar sitter på plats. Och sedan är träningen tuff, säger Josefine Berntsson som trots sina 23 år, spenderat åtskilliga timmar i ishallar runtom i Västsverige eftersom det är svårt att få tider till teamåkningen.
Men det blir en hel del timmar på marken också. Varje pass börjar med golvträning, både för att stärka konditionen och få en hållbar styrka i såväl bålområdet som i armar som ben.
– Det blir starka krafter med mycket tryck och drag under åkningen, vi försöker stärka upp alla delar i kroppen för att få en jämn styrka, säger Josefine Berntsson som tycker att det är svårt att uppskatta hastigheten i själva teamåkningen, men fort går det.
Själva träningspasset kan bestå av både löpträning ute och höga upphopp eller intervallträning med att jogga fram och tillbaka. Sträckningarna är ett viktigt kapitel. Många moment i konståkning handlar om statiska ställningar där man lyfter både sin partner och egna armar och ben. Därför är det extra noga att leta efter ett vilsamt och stabilt läge i baspositioner som ständigt återkommer i konståkningen.
– Det finns så många olika utmaningar i den här lite explosiva träningen, så man blir aldrig riktigt färdig, säger Josefin Berntsson som tycker om att skapa temperamentsfulla program där det händer mycket saker.
Enligt henne finns det saker som träningen ger, men som man kanske inte tänker på – som att kroppshållningen blir bättre. Det är omöjligt att åka utan att bära upp sin kropp på ett bra sätt och det sitter kvar även på barmark. Det andra är att man lär sig att uthållighet och att hålla samman för att lösa varje tävling på bästa sätt.
– Man blir otroligt bra på att samarbeta i och med teamåkningen, eftersom det är en precisionssport där bedömningen ligger på vad alla flickor gör individuellt, men även för vad de inte gör. Alla måste göra sitt yttersta för att det skall fungera och för att laget skall få poäng. När man lägger skridskorna på hyllan, så tror jag att just egenskapen att kunna lösa problem och samarbeta mot ett gemensamt mål, konstaterar hon.
Starka krafter på isen. Uppvisningen utförs med precision i en rasande fart. Helhetsintrycket skall vara levererat till domaren på 3,40 minuter. Det är så långt som programmet är. Tio timmar i veckan har laget tränat för att få till det.
Se alla foton från artikeln här
Av
Agneta Slonawski
halsa@gp.se
Foto
Per Wahlberg
