Teamåkning, konståkningens lagsport, började utformas i Michigan redan 1954 då laget "Hockettes" bildades för att underhålla publiken i pauserna under hockeymatcher. 1960 hade man de första teamtävlingarna i USA och 1976 hölls den första internationella tävlingen i teamåkningens hemstad Ann Arbor, Michigan. Då tävlade kanadensiska lag mot lag från USA.

År 2005 hölls det sjätte officiella Team VM i konståkning i Göteborg, och förhoppningsvis kommer vi snart också att få se Teamåkning på programmet vid OS.


Det finns tre olika klasser inom teamåkningen: ungdom, juniorer och seniorer. Ett tävlande lag har upp till tjugo åkare, varav 16 ska åka med i programmet på is. I ungdomsklassen tävlar man med endast ett program, medan junior- och seniorklasserna tävlar med ett kortprogram och ett friåkningsprogram. På en del tävlingar (utanför mästerskapen) finns också nybörjar- och mastersklass. Dessa tävlar liksom ungdom endast med ett program.


I teamåkningen ska åkarna till större del uppträda som en enhet. Programmen innehåller olika baselemnet, som tillsammans med olika friåkningsrörelser och steg vävs samman med varierande svårighetsgrad och fart.
I programmen bedöms också fattningsvariationer och variationer i fotarbete.

Baselementen man måste ha med minst 1 av i varje program i teamåkning är cirklel, linje, block, hjul och passering.


Från och med säsongen 2004-2005 började man införa ett nytt bedömningssystem. Inom teamåkningen användes det endast vid VM. Under säsongen 2005-2006 kördes fler och fler tävlingar enligt det nya systemet där man ger poäng för tekniska element och programkomponenter separat. Varje åk videofilmas och domarna kan därmed titta extra på moment innan poängen sätts. Domarna trycker sedan in sin bedömning direkt i datorer med pekskärmar. Systemet plockar slumpmässigt bort ett antal domare, samt högsta och lägsta poäng från de kvarvarande. Resterande poäng räknas samman och presenteras. Mer information om det nya systemet finns på Svenska konståkningsförbundets hemsida och ISU:s hemsida.