Vi som for upp till Mora för att spela landslagskvalet hade nog förhoppning om en skön helg i Dalarna så här några veckor före midsommar, och när Lee veckan innan rapporterade att stugan var städad och gräsmattan klippt, 25 grader i skuggan och viken låg spegelblank, så fanns ju inga tvivel om att helgen skulle gå till historien som en av de bästa på länge.

Och till historien gick den, vi kom upp till stugan på fredagkvällen, hade ätit gott på en av byn´s restauranger, Sven log och sa att nu ska det bli kul o se Lees stuga innifrån.
Sängplatserna fördelades och tre trötta grabbar skålade för morgondagen och gick stillsamt till sängs.

Jag vaknade av Svens "va fan, det har snöat i natt", han stod som stelfrusen och tittade ut genom fönstret med tom blick, 2 dm hade som genom ett trollslag lagt sig på Lees nyklippta gräsmatta. Ja det här var ju dumt förstärkte Lee med sorgsen stämma, varför skulle jag klippa gräset, det syns ju i alla fall inte.

07:15 satte vi oss i bilen och började köra mot Mora, 6-7 mil är det ungefär sa Lee, skönt att du har vinterdäck Svenne tänkte jag kanske högt, för som i en dimma hörde jag Sven direkt replikera, fan att man ska va så snabb att byta till sommardäck när våren kommer. Nåja, vägen var någorlunda uppkörd fast det var så tidigt. Snön började falla mer och mer, flingor stora som lappvantar hamnade med allt tätare intervall mot bilrutan, och i en tämligen liten liten backe utanför Sätra nära Leksand låg bilar både i diket och hade stannat i en P-ficka, vid minsta försök att komma uppför backen drog bilen mot diket på högersidan, Svens minspel och krampaktiga tag i ratten sa oss att nu kommer vi inte längre, det var bara att försöka komma in bland de andra stillastående bilarna.

Efter en dryg timme, fler och fler bilar samlas i vår lilla backe, får vi tag i Hasse Larsson som är på plats redan, han får reda på vårt dilemma och håller arrangören underrättad. Vi står över första omgången meddelar Hasse, tare lungt och kom när ni kan, jo det är ju lättare sagt än gjort, han är rätt rolig han Hasse.

Då kommer det två stora långtradare, dom "plogar" sig upp för backen, hjulspåren som blir efter dessa ståtliga vägens riddare gör att det helt plötsligt blir farbart igen, fler och fler tar sig ut på vägen från vår samlingsplats och till slut är det även vår tur, Sven kör med försiktig fart och vips, efter ca. 4 timmar har vi nått målet.

Vi hinner t.o.m träna 10 minuter innan det är dax för första matchen, mjuka banor, kalla klot och med nerverna under kontroll lyckas vi vinna med 13-0, glada som tusan tar vi varsin kaffe, lottar med nästa motståndare och förlorar med 10-13 mot några som inte ens klubbens juniorer skulle torska mot (om vi hade några).
Nästa match vinner vi återigen klart och så är det dax att spela gruppfinal mot Trollbäckens lag som har tre vinster, lätt vinst för oss med 13-3 och därigenom var vi grupp-etta inför söndagens spel.

Snöandet avtog mer och mer mot kvällen, Lee trodde nog att gräsmattan skulle bli synlig igen på söndagen men det vita täcke som låg kvar på morgonen när vi vaknade var allt annat än grönt. Lee pekade mot en snövall intill tomtgränsen och sa, där brukar vi ha jättefina tulpaner. Mmm, sa Sven och jag i kör, nu ser det mer ut som snödroppar....

Arrangören gjorde det enda raka, vi tilläts att spela andra dagens spel inomhus i en jättefin hall, och i värmen tog vi fyra raka segrar mot de bästa lagen som tagit sig till finalspelet, 13-0 mot Siwert Henrikssons lag, 13-2 mot Kjell Vretingers Trollbäcken, återigen 13-0 nu mot ett Moralag och till sist 13-4 mot Marianne Henriksson LBJ.

Hemfärden gick på torra vägar utan incidenter och Sven var åter nöjd med att ha sommardäck, Lee däremot ville att vi skulle stanna till vid sommarstugan för att titta på gräsmattan, själv var jag nöjd och glad, somnade då och då under hemfärden bara för att vakna till när Sven berömde sig själv med orden "jag måste köra bra när han kan sova så lungt".

Nästa stopp i landslagskvalet blir finalen i Skara, då har till och med Lee lovat att ha kortbyxor.

Tillbaka