Matchreferat
Så var det dags för sista matchen inför juluppehållet. Det är alldeles otroligt att vi i farmarlaget lyckas hålla humöret på topp trots förlust efter förlust. Visst känns det ledsamt ibland när klotet rullar helt andra vägar än man har tänkt, men genast finns det någon i laget som ser att man håller på att bryta ihop och peppar en .
Idag var det främst din förtjänst Irene, att jag lyckades behålla fattningen. Du är en fantastisk, positiv tillgång för laget. Och vi ska inte prata om Liselott - det går bara inte att deppa ihop när hon är i farten. Fullständig glädjefnatt när klotet rullar rätt - det är härligt att se. Eva - vilken avslutning!! Du bara bestämmer dig och vips så sitter kryssen där. Alla ni andra, som bara blir duktigare och duktigare. Hanne, Jossan, Malin. Inger och Anna J - en eloge till er alla.
Jag håller på att glömma själva matchen... Efter första serien tog vi ledningen med 3-2. Gissa om det kändes gott...men så dallrade nerverna till och andra serien slutaden 1-4. Skam den som ger sig, i tredje serien spelade vi jämnt igen, 2-3, för att sedan krokna lite på slutet, 1-4.
Bells var ett härligt lag att möta - samma glada stämning som hos oss. Det är så det ska va. Man ska ha roligt och vad gör det om 100 år att vi inte lyckas vinna. Jag tänker då inte gräma mig över det, utan gläds istället över vår fantastiska glöd i laget.
Vid pennan idag - Lotta
2008-11-18 Division 2-match hemma mot BK Jasmine
Innan jag somnade på fredagen tänkte jag på att jag faktiskt inte tränat serieöst en enda gång sedan matchen mot Tuve Tjejerna. Jag tyckte faktiskt inte att discobowlingen med jobbet några timmar tidigare gav så mycket rent bowlingmässigt... Men det va ju inte mycket att göra åt klockan halv 12 dagen innan match. Men men!
Klockan ringde och det va dags att kliva upp! Satt kanske lite för länge och läste tidningen för helt plötsligt fick jag sjukt bråttom. När jag dessutom kom på att jag va ansvarig för papperna så fick lårmusklerna jobba riktigt hårt ner till hallen må ni tro! :)
Väl där fylldes papperna i och det va dags att börja spela! Lite snabba friskisövningar och några norrländska tillrop (inte mina utan en karl i albatross som jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg namnet på) senare så var man igång! Jag hade någonstans inbillat mig att bowling är som att cykla, har man en gång lärt sig så kan man det alltid! MEN så var det kanske inte riktigt! De första kloten for både hit och dit och fram och tillbaka! Ungefär som en vattenslang som man släpper lös! Men käglorna trillade min väg som tur var!
Matchen var inte så jättejämn. Ska jag vara helt ärlig så gav vi aldrig riktigt Jasmine någon chans! Vi vann första serien med 5-0, likaså andra serien. EFter två seirer ledde vi alltså med 10-0 (jag är övertydlig för min egen skull) vilket innebar att ett enda poäng skulle säkra matchen! Tredje seiren vann Jasmine med 2-3 men vi hade ändå vunnit matchen så vi fortsatte spela och ha roligt.
I det här läget (inför sista serien) trodde jag verkligen inte att vi hade någon som helst chans på nytt klubbrekord eftersom att ingen (förutom Mariette) spelade sådär superjättemegabra!
Inte jag heller för den delen! När jag dessutom släppte klotet åt fel håll när jag skulle slå min andra ruta i sista serien tänkte jag att jag inte skulle bidra till något rekord. Men det verkade som om att det va precis det som behövdes för att jag skulle vakna till liv! Helt plötsligt kom strikarna Ja, jag hade faktiskt 8 i rad! Ojsan hoppsan..! :)
När serien var slut kom Bnegt och sa att vi slagit ett nytt klubbrekord igen! Eller han sa "enligt min matematik har ni gjort det". Eftersom att jag inte vet så mycket om Bengts mattekunskaper valde jag att helt enkelt inte riktigt tro på honom men när Stefan säger 6136 så förstod jag att Bengt kanske var riktigt bra på matte iaf! :) Så nu slog vi återigen ett nytt klubbrekord! UNDERBART!!!!!!!!!!!
5 snabba kommentarer
* Tack så mycket för allt stöd från alla i division 3 som kom ner tidigare för att heja på oss! Sånt gör mig så himla glad!
* Fy fan vad vi är bra! Ännu en gång visar vi att BK Söder är ett lag att räkna med! Tack för en underbar match och en helt fantastisk lagstämning!
* Mariette! MARIETTE! Du är så sjukt bra! Fantastiskt spel i helgen!
* Jag saknar en pil som visar åt vilket håll klotet ska gå när man släpper det! Om man är en smula förvirrad kan det faktiskt missuppfattas!
* Rebecka L! Tack för ett jättebra stöd! En bra reserv är hur viktig som helst!
Tills vi hörs igen!
Många kramar! Sofie
2008-10-25 Division 2-match borta mot Tuve Tjejerna
Jaha! Med två suportrar (min RIKTIGA lillebror och Veronica) och en spelare (Emma) bar det iväg mot Osby i en mycket trång Audi. Men men! Finns det hjärterum så finns det stjärterum! :) Väl där insåg vi att parkeringsplats verkade svårt att få tag i på grund av någon förbaskad loppmarknad som i stort sett varenda invånare i Osby verkade vara på precis när vi kom dit! Antagandet om att i stort sett alla måste ha varit där är ju för att det bara bor typ 40 personer i den byhålan totalt, eller nåt! ;)
Vi lastade ut kloten och bar in dem i hallen! Tur för dig Ina att jag hade två medhjälpare med mig som kunde bära dina klot, annars hade dom nog stått kvar i bagageluckan än! Haha! :D Skämt åsido! När jag sedan gick ut för att köra bort och parkera bilen sisådär 5 kvarter bort såg jag någon stå och vifta frenetiskt några parkeringsfickor bort.. Det va CONNY!!!!! Han hade ställt sig på/i en parkeringsficka och ropade att jag skulle skynda mig att ta den innan någon annan kom! Sagt och gjort! Jag la i 1:an och svängde in! Precis när jag skulle svänga in slog det mig att det va en himla tur att jag inte fick kärringstopp precis i det ögonblicket! :D
Matchen rullade igång och det va jämnt, må ni tro! Och det svängde en hel del på banorna med, må ni tro! Dessutom var det otroligt varmt i hallen, må ni tro. Och som om inte det va nog så fullkomligt STANK det gammal sursvett där inne, må ni tro! :)
Första serien vann vi med 3-2. Andra serien vann Tuve Tjejerna med 3-2. Det va så otroligt jämnt att hag jag höll på att bracka på mig.. Men sen i tredjeserien går vi in och fullkomligt dominerar matchen totalt. Vi vann serien med 5-0 vilket innebar att vi ledde matchen med 10-5 inför sista serien. Vi fortsatte att ösa på och vann tillslut matchen med 12-8! Härligt jobbat brudar!
Några små kommentarer från matchen:
* Jag måste faktiskt få berömma mig själv lite efter helgen! Jag lyckades göra 819 poäng! Det kändes verkligen kanonroligt att äntligen göra 800 igen! Nu är det bara till att hoppas på att det håller i sig!
* Marie fortsätter att imponera! 804 slutade helgens match med! Jättebra spel ytterligare än gång!
* Ina kämpade på riktigt bra trots den riktigt usla starten! Humöret tyglades mycket bättre den här gången! Roligt att se!
* Min lillebror var inte så road av att titta på bowling, förstår inte det me tanke på att vi spelade så bra.. Antar att det kan bero på att det inte fanns några motorcyklar att titta på!
Tack för denna gången! Ursäkta att det dröjde, men bättre sent än aldrig! :)
Vid tangentbordet! Sofie
2008-10-25 Division 3-match hemma mot Lady Roll
Nu var det jädraminsann nära tjejer! - 169 poäng, vi kunde lika gärna vunnit och det kändes nästan som vi gjorde det på stämningen i hallen. Det spelar egentligen inte någon roll om vi vinner eller förlorar - vi har lika roligt ändå.
Det vi faller på är vår ojämnhet och orutin. T ex Jenny (som har blivit så bra denna säsongen!). 192 i första (eller kanske andra) serien, för att sedan sacka lite i slutet på matchen. Får egen del blev det 128 i första serien - utbytt och sedan in igen i tredje. 179 i fjärde serien. Varför i hela fridens namn kan man inte komma ihåg hur man gör när man gör något bra? Vi ska inte tala om Eva - som hade det lite knepigt i början - men gjorde en kanonserie i sista. Sen har vi Rebecca L och Anna J, alltid lika stabila och säkra. Som sagt, vi faller på vår orutin - men vänta bara, vi är på gång. Det är bara och träna på och det är inte svårt - det är bara tiden som sätter gränser. Hade veckan haft fler dagar, är jag säker på alla hade tränat mer.
Det vi behöver bli lite duktigare på, är att peppa varandra. Jag tror att även det beror på orutin. Var och en är så koncentrerade på sig själva och sitt eget bord - inte alls konstigt. Det blev ett jättelyft när A-laget kom ner i hallen och Sofie satte fart på oss. Du är för härlig Sofie! Det går nästan inte att misslyckas när du är i närheten.
Med vinnarstämning i kroppen var förutsättningarna goda för en perfekt kväll på Rosegarden - och visst blev det det! Ett perfekt slut på en perfekt dag.
Skriver..... Lotta
2008-10-19 Division 2-match mot IFK Helsingborg
Jaha, flickor (och pojkar om det finns någon sådan representant i läsarskalan) så ska jag berätta om en alldeles, alldeles underbar matchdag! Den började precis så bra som en perfekt bowlingdag kan börja! Ingen väckerklocka ringde och väckte mig irriterande tidigt, morgongröten brände inte fast i pannan och mina rosa matchstrumpor var tvättade! Det kunde alltså inte bli mycket bättre än så! :)
Cykelturen till bowlinghallen gick i ett rasande tempo (precis som allt annat när jag är i farten). Väl nere i bowlinghallen passade jag på att byta några ord med ett par bekanta innan resterande delarna av truppen så smått trillade in, den ena (Emma) halt och den andra lite mer förvirrad än vanligt (Rebecka P) ;). Undra förrsten om denna stadiga förvirringsökning kan bero på att stackaren tvingats umgås med mig extra mycket under matcherna! Man blir ju som man umgås sägs det ju... Just ja! Emma... Jag minns inte riktigt vad det var som orsakat denna halvbrutna lilltå, jag tyckte mig höra något om en rutschkana, men det kan ju vara fel. Hur som helst.. Det jag ville komma till var i alla fall att hon spelade trots detta tillstånd! Mycket starkt!
Hela laget var tillslut samlade och ombytta och ute på banorna! Vi var superladdade! När vi dessutom fick reda på att Helsingborg fått stryk i Osby tyckte jag mig skönja en svag laddningsökning! :D Inspelningen rullade igång och så småningom även matchen! Vi började helt sjukt bra i första serien. Det va alltmest bara strikar överallt! Eller i alla fall på bana 3-4 där Ljung och Mariette spelade! Dom gjorde nämnligen 501 i första serien (Ljung 222 och Mariette 279)! Snacka om imponerande! Vi vann första serien med 5-0 efter mycket bra/bra spel av samtliga. Sammanlagt gjorde vi 1591 vilket bara var 9 poäng från ett lagsnitt på 200! Det är nästan så att man inte fattar hur bra vi var!
Hur som helst så rullade matchen vidare! Andra seiren klev Emma fram lite extra och lyckades drämma in hela 232. UNDERBART! Vi vann även denna med 5-0 vilket innebar en ledning med hela 10-0 inför tredje! Förtsatt imponerade spel av de flesta! I tredje serien var det dags för Marie att visa var skåpet skulle stå! Hon strikade nämnligen in hela 267 poäng! Det var riktigt bra! Vi vann seiren med 4-1 vilket innebar att matchen var avgjord, men vi vägrade att vika en tum! Vi satsade nämnligen helhjärtat på ett nytt klubbrekord..
Lillebror sprang runt och tog siffor tillsammans med lillasyster och dom knappade och skrev och skrev och knappade! Jag tvärläste siffrorna och insåg rätt snabbt att vi troligen skulle nå nya höjder just denna dag! Vi spelade på och hade tokroligt tillsammans! Vi vann även sista serien med 4-1 vilket innebar en matchvinst med 18-2! FY FAN VAD BRA! Vi ställde upp för att tacka för matchen! Precis innan vi skulle börja tacka utbrister Stefan "6048". Nääää, det är omöjligt tänkte jag och bad honom upprepa! Han svarade "Ni slog 6048, Grattis till det nya klubbrekordet". Jag trodde tamejfan inte mina öron, men i samma ögonblick som alla andra började skutta och tjoa så förstod jag någonstans att det kanske var sant! Eftersom att jag inte är den som är den så var även jag tvungen att tjoa och hoppa och allt det där andra man gör när man är extra lycklig! För att förstå vad jag menar så kan ni kolla in bilderna från matchen! Jag visste att vi var bra men jag trodde inte att vi va såhär sjukt bra!!!
Några snabba meningar om tankar efter matchen;
* Trevligt att mina kompisar Frida och Veronica kom och tittade. Det är banne mig inte ofta man har en egen fanclub! ;) Det var för övrigt när Veronica tittade på oss förra gången som vi satte vårt förra klubbrekord vilket innebär att jag helt sonika drar slutsatsen att hon ALLTID ska närvara vid våra matcher! :D
* Härligt att lillebror återigen stog bakom och klappade! Det blir liksom en annan feeling när han står där bakom och ser lycklig ut! Helt klart även ett extra stort plus i kanten till dig för alla kort du tar på oss!
* Emma! Guuuuuud så bra kämpat i helgen! Sjukt imponerande att se!
* Mariette! Härligt att se dig spela så bra igen! Vi vet ju alla vad du sitter inne med, det gäller bara att kunna lira disco! :D
* Marie! Vilken stjärna, matchbäst ännu en helg! Återigen visar du hur bra du är! Strålande jobbat! :)
* Rebecka! Så nära men ändå så långt ifrån! Det va sjukt nära 800! Det kommer garanterat snart med tanke på hur bra du spelar!
* Sofie! Lär dig att skruva så kanske du också kan få strike ibland! Eller förresten, kan blir svårt att skruva mer med tanke på att du skruvar med tummen så byt klot istället till något aggressivt! Eller vad säger du Stefan?! :D
* Bea! Du är den absolut bästa tänkbara reserven!!!!!
* Tack till Emmas kille som försökte tragga på folk lite lotter! :)
Sist men inte minst! Tack allihopa som gör vår förening till en så bra förening! BK Söder är den absolut bästa klubben man kan spela i! Tack för att ni gör min fritid så rolig! :D
Tills vi hörs igen! :)
2008-10-14 Division 2-match i Ängelholm x 2!
Jaha... då var det dags att göra ett försök att ge er alla en återblick på en av de mest spännande matchhelgerna på länge! Det är alltid svårt att göra en sådan upplevelse så levande som möjligt, men jag ska göra ett riktigt tappert försök!
Allt började på lördagen klockan 10.30 när Conny kom inkörandes med en gul färdtjänstsbuss! Bara det!!! En GUL färdtjänstbuss för en bunke bowlingspelare! Rent spontant kände jag bara att det var tur att min före detta granne inte var där och såg spektaklet för då skulle han ha mått gott då han bestämt hävdar att det bara är pensionärer som spelar bowling! Men faktum är att ju närmare bussen jag kom och desto mer jag såg av den konstaterade jag att ett sådant fordon inte vore så dumt att ha efter en vild fest! Jag menar, det är inte alla fordon som kan sänka sig till samma höjd som trottoaren eller fälla ut en ramp om man råkat få i sig lite mycket! Skämt åsido! Jag (och alla andra antar jag) var superglada över att Conny fixat detta och ställde upp och körde för oss! För resan till Ängelholm gick snabbare än vanligt och det berodde inte på att Conny körde snabbt utan på att alla 9 kackelhönor var samlade i ett och samma fordon! =)
MEN jag blev faktiskt lite lätt upprörd över att han vägrade stanna på Gotteboet (6 kilometer utanför Örkelljunga) när vi körde till Ängelholm! Jag var huuuuuur godissugen som helst och dessutom var det faktiskt lördag plus att Eva faktiskt hade fått stanna där två gånger och handlat godis! Men men, sånt är livet!
Väl framme i bowlinghallen fick vi veta att det var försenat! Typiskt gånger 1000! Hade vi vetat det så hade vi ju haft all tid i världen att stanna till på Gotteboet innan matchen! Men nää, nu fick det bli en grillad korv med mos i bowlinghallen istället, vilket inte var helt fel!
Vi bytte om till vår nya supersnygga utstyrsel och betraktade den läckra oljemaskinsroboten till lite efter 13 då det var dags att beträda banorna! Uppvärmningen gick som den gick, men musiken var kanonbra! Riktigt medryckande rytmer vilka gjorde att jag kände hur friskispassets rörelser ville komma fram, men till allas lättnad lyckades jag tygla dessa impulser! :D Matchen mot Falcon Ladies började och vi var bra på det redan från början! Vi spelade inte direkt superbra, men våra resultat räckte så pass bra att matchen var avgjord redan efter 3 serier! SKÖNT!
Eftersom att det var dubbelmatch så startade den andra matchen så fort vi hade tackat för matchen och Falcontjejerna avlägsnat sig från banorna. Energin i vårt lag var knappast på topp så några handlade sig lite karra medan andra handlade lite mat. Så under uppvärmningen var det smaskande mellan slagen var man än tittade. Inte för att jag vet vad det har med själva matchen att göra, men nu vet ni det med! Haha! :D
Matchen mot Jasmin var verkligen superspännade! Vi vann första serien med 2-3. Även andra serien vann vi med 2-3 vilket innebar en ledning med 4-6 inför tredje. Precis här det kändes som att vi hade matchen under kontroll! MEN nu hände det någonting för helt plötsligt hade vår lagstämning gått under jorden och dom lyckades knipa 4-1 vilket gjorde att ställningen inför sista serien var 8-7 till Jasmin. Jag tror att denna dip kom på grund av värmen i hallen samt alla serier som vi faktiskt spelat. Med lite småpanik och lite rädsla över att vi faktiskt skulle sumpa matchen så bestämde jag mig för att vi behövde en ring. Sagt och gjort! I ringen påpekade några spelare att dem inte alls visste var dom skulle spela, andra gnällde över värmen, jag var mest less på att vår härliga stämning var som bortblåst! Vi konstarerade att det inte hade någon betydelse om hur det såg ut bara vi fick ner käglorna samt fick upp stämningen i laget igen! Efter denna ring kunde man uppleva en otrolig skillnad på laget. Helt plötsligt började vi kämpa för varandra, stämningen blev på topp igen, det var precis som att alla bestämde sig för att vi skulle vinna serien med 1-4 så att vi skulle åka från Ängelholm med fyra poäng! Det var otroligt spännade att få uppleva det här! Jag tror faktiskt helt ärligt att Jasmin-tjejerna blev lite förvånade över vår
"comeback". Vi lyckades med vårt mål, att vinna sista serien med 1-4 vilket tillslut innebar en matchseger med 9-11! Helt sjukt bra!
Resan hem gick något trögare än resan dit även fast man rent spontant skulle kunna tro att en hemresa med 4 poäng i bagaget borde gå snabbt. För min egen del var det tröttheten som började ta utt sin rätt MEN när vi hade passerat Örkelljunga och Conny berättade att vi skulle stanna på Gotteboet var det som om alla vaknade till igen! Med sockerkickar till höger och vänster var vi snart tillbaka till det gamla vanliga kacklandet igen! Och detta till Connys stora förtjusning?! :D
Några kommentarer från helgen är att:
* Jag saknade dig Mariette!
* Marie spelade riktigt bra i båda matcherna! Du är en stjärna!
* Marthina kämpade riktigt bra med tanke på de få strikarna hon lyckades flörta till sig!
* Det var svårspelat i Ängelholm (hårt men rättvist)!
* Allas vår lillebror valde sin egen bowling framför att titta på oss, hur man nu kan göra det?!
* Jag är superglad över att vi åkte buss i helgen! Det var jätteroligt att åka tillsammans!
* Conny är ruskigt bra på att köra buss!
Nu tror jag att mina tankar och ideér om helgens bravader är nedskrivna för denna gången! Är det något jag glömt att skriva om får ni gärna påminna mig! Jag är ju som ni säkert vet, en AMULA förvirrad! ;)
Ha det bra tills vi ses! Sofie
2008-09-22 Division 2-match i Tollarp och Åhus
Dagen startade något förvirrat (precis som det brukar göra när jag är med). Några körde själva och andra samlades utanför bowlinghallen och sen var det Ina som skulle bli upphämtad på biltema! Sagt och gjort. Bilarna rullade tillslut ner för E22:an mot Tollarp. I min bil (som för övrigt inte är den bästa bowlingbilen) åkte Ina och Jennie. Vi satt och peppade upp oss själva under bilresan och rätt som det var såg vi att de bytt hastighet på E22:an. Herregud så konstigt det såg ut när det helt plötsligt stod 100 och 80 på skyltarna! En annan är ju van vid att det inte finns några hastighetsskyltar utan bara varningsskyltar för ren! :) Skämt åsida! Nu tillbaka till matchen!
I ett mycket splittrat gäng gjorde vi entré i Tollarps bowlinghall. Vi hann med god marginal både tjattra bort en hel del tid samt byta om och ladda! Sa jag det förresten? LADDA!!!!! För det gjorde vi verkligen! När vi väl kom ut på banan och började spela insåg vi dock rätt snabbt att banorna hade en aning mer olja än vad vi var vana vid, Faktiskt ganska väldigt mycket mer olja än vad vi var vana vid.. Så hela första serien gick mer eller mindre ut på att vi grubblade och försökte hjälpa varandra att hitta rätt i banan.. Något som ledde till 1-4 i baken. Vi laddade snabbt om och kom verkligen igen! Efter två serier stod det 5-5. Vi var så sjukt nöjda över vårt ryck. Vi fortsatte peppa varandra och ha roligt på banorna och efter tre serier var vi ni ledning med knappa 7-8.
Ungefär nu började Tollarpskillarna samt deras kommande motståndare att titta ner i hallen. Då Tollarps bowlinghall inte är den största så kändes det som att det va supermycket folk nere i hallen. Jag hann i alla fall tänka att "nu jädrar får vi verkligen peppa varandra ordentligt med tanke på publikstödet de lär få". Men ICKE! Där satt eller stod de flesta helt tysta och vittnade om hur ett starkt BK Söder lyckades hålla undan hela matchen och vinna med 9-11. Med darr i knäna och en ruskig adrenalinkick tackade vi för matchen och packade om för nästa match i Åhus.
In i bilen igen. Kände mig ganska elak mot Ina som fick sitta och kramas med mina klot i baksätet. Fick tänka på att inte ta för hårda högersvängar för då hade hon sett ut som en pannkaka där bak. Väl framme i Åhus lastade vi in alla grejerna i bowlinghallen. Jag säger det medan jag kommer ihåg det! Vilken fin bowlinghall! MEN!! Restaurangen var inte öppen och klockan var lite över 11. Där tycker jag faktiskt att det får skämmas lite! Ja, nästan så jag måste säga "skämmes så tamefaaaaaan"! Så vi fick helt enkelt ta hjälp av våra ben för vidare transport till grillen vid statoil. Tycker fortfarande synd om det stackars gatuköksbiträdet som fick huvudbry över min totala förvirring. För er som känner mig verkar det ju inte så konstigt, men för henne måste jag ju ha framstått som något utöver det vanliga! Får försöka jobba på det! Nåväl, korven och moset var i alla fall god! :)
Tiden gick snabbt och helt plötsligt stod vi ute på banorna redo för match. Alla var otroligt laddade och jag tror även att de flesta var ganska nervösa. Inledningsvis var det otroligt jämt mellan oss, men vi drog tillslut det längsta strået och lyckades vinna första omgången med 1-4. Att det skulle vara jämnt mellan oss trodde jag, men inte att vi skulle vinna med 1-4. Så med en otrolig lycka över detta och med ett enormt självförtroende fortsatte vi att plocka poäng under hela matchen. Det blev faktiskt 1-4 till oss i samtliga 4 omgångar, vilket gav ett slutresultat på 4-16! Efter tre serier var matchen avgjord och Mariette kom fram till mig med tårar i ögonen. För en som aldrig spelat för Cefyra är det svårt att förstå känslan när man faktiskt går ut och vinner över sitt gamla lag, men genom att bara titta på Mariette och de andra spelarna från gamla Cefyra så förstod man hur man skulle känna! :) Efter matchen gick luften nästan ur mig och tanken slog mig "hur bra är vi egentligen". När jag sedan kollade vad CEFYRAS A-lag gjort i Karlskoga (5566) så förstod jag! Jag vet att man aldrig kan jämföra så, men det är ändå ganska roligt att göra det! Jag tycker nämligen på något sätt att det är under något sånär lika villkor då vi aldrig spelat i Åhus innan! Kanonbra av oss helt enkelt som lyckades dra dit med 5707!
Vidare har jag några övriga reflektioner från helgen:
Inspelningsmusiken i Åhus var häftig. För er som inte var där så kan jag säga att Cefyra spelat in en egen ego-låt som dom har som inspelningsmusik. Låten varar dock bara i cirka 3 minuter vilket gör att resterande tid av inspelningen gick av stapeln under tonerna från en annan låt. Bara en liiiiten tanke som slog mig.. Varför i hela fridens dagar spelar dem först sin egen låt för att därefter avsluta med en annan låt? OM jag hade spelat i Cefyra hade jag antingen kört den egna låten 2 gånger eller sett till så att det var Cefyras låt som avslutade inspelningen, annars faller ju halva idén. Jag tycker att idén är häftig och att låten var väldigt medryckande.. Fast jag måste ju säga att låten innehöll en del lögner med tanke på utgången av matchen. I låten sjunger dem nämligen bland annat om att dom ska plocka poäng och ha sig, något som faktiskt inte verkade gå så bra. :)
Jag tycker att det va extra skönt att vinna över Cefyra när dem till och med (av olika anledningar) tagit med tre stycken A-lagsspelare i sitt B-lag. Vidare längtar jag till den dagen då vi kommer att stå öga mot öga med deras A-lag så att vi slipper läktarkommentarer som "Söder spelade faktiskt med sitt A-lag, vi ställde bara upp med vårt B-lag". Precis som jag reflekterade lite om där uppe så slog vi Cefyras A-lag rent poängmässigt i helgen och jag vet att vi kan mycket bättre än så. Så den dagen det blir A-lag mot A-lag och vi (förhoppningsvis) går segrande ur striden kanske även läktarpratarna kan få sig en knäpp på näsan!
Nu blev det mycket reflektioner kring matchen mot Cefyra. Jag känner att jag även måste säga något om matchen mot Topp som för övrigt var viktigast att slå under helgen då dom var obesegrade. Det var en väldigt trevligt match. Dom kämpade tappert och med lite stöd från Tollarpskillarna tror jag att matchen kanske sett annorlunda ut.
Till sist vill jag passa på att tacka allihopa för en supertrevlig matchhelg. Lite extra mycket tack till allas vår lillebror som alltid är glad och positiv och hejar tills rösten inte längre bär! Stort tack även till Jennie och Anna som ställde upp som reserver istället för en skadad Bea. Och på tal om Bea så vill jag tacka dig för ditt härliga stöd som coach i Åhus! Även Emma ska ha en stor eloge för sin insats. Dels bowlingmässigt men mest för att hon kom hem från Cypern klockan 3 på lördagsmorgonen och samlingen var klockan 8 där hon infann sig. UNDERBART är ordet för det! Just nu längtar jag som mest efter de nya tröjorna! Ska bli skönt att slippa våra rektanglar kring överkroppen.
En spelare som borde få lite stjärnor i kanten för goda individuella prestationer under helgen är Marie som lyckades komma över 800 i Åhus! Annars tycker jag att vi andra spelade midokert. Vi spelade inte dåligt, men heller inte jättebra vilket visar på potentialen i laget. Fast till syven och sist är det ju matchpoängen som är det viktigaste! Jag själv spelade inte direkt lysande bowling, men tack vare Rebecka lyckades vi ändå knipa 6 av 8 poäng. Just sättet att fungera som lag anser jag utmärka BK Söder från de andra lagen. Vi finns alltid där för varandra i såväl motgång som medgång! Vi peppar varandra och lever oss in i matchen tillsammans. Tydligen sticker vår glädje och vårt sätt att uttrycka känslor på banan i några människors ögon, men faktum är att i alla fall jag inte bryr mig om det. Jag tycker bara att det känns trevligt att folk har något att diskutera i omklädningsrummet, på läktaren eller helt enkelt kring middagsbordet. I grund och botten vet allihopa att det bara handlar om en sak AVUNDSJUKA! Jag tänker i alla fall aldrig sluta leva ut min bowlingglädje, jag hoppas att jag inte är ensam om det!
Nu är det uppehåll ett tag framöver. Vi hörs en annan dag! Kommentera gärna det du läst!
Vid "pennan", Sofie Sjöström
2008-09-20 Division 3-match borta mot BS Olymp
Misströsta inte, tjejer! Vi är på gång. Jag är säker på att det snart kommer en seger även i div 3. Ibland är vi så nära och det är så jämnt, men så träder orutinen in och sätter fällben. Det blev en stor förlust i Hörby, 1-19, men verkligheten var inte så illa som man kan tro.
Vi anlände till Hörby tidig förmiddag. Känslan var något klaustofobisk när man klev ner i den lilla källarlokalen med 4 banor och lågt till tak. De fyra som skulle spela sist fick värma upp först, dvs 2 timmar innan spel. Gissa om det inspelet gjorde någon nytta!
Rebecca, Anna, Eva och Liselott började. Första serien var lite trevande. Båda poängen gick till Olymp. Sara, som var reserv, bytte av Liselott i andra serien. Det var Saras första match - jättenervöst för henne. Det blev ett rejält lyft för Söder, vi knep 1 poäng med en knapp poäng-diff på -57. Tredje Serien var Liselott tillbaka igen - i sitt livs form! Vi förlorade båda poängen på målsnöret med en diff på -29 p. Sista serien för "första-gänget" gick lite sämre igen - båda poängen till Olymp.
Dags för nästa gäng (uppvärmda och taggade) att träda in i spelet. Det var Gunni och Lotta samt Malin och Inger. Det blev tyvärr inga poäng för oss heller, trots att vi var nära att ta båda banpoängen i vår tredje serie.
För mig personligen var det ett jättelyft. Inte särskilt höga siffror, men ganska jämnt och stabilt. TACK SNÄLLA SOFIE! Det nya greppet om klotet gjorde underverk.
Sammanfattningsvis kan man säga att det blev en lång match (4 timmar), många positiva lyft här och där i laget samt som sig bör godisfrossa i bilen hem. Tack Inger för att du stod för lördagsgodiset idag!
Dagens skribent
Lotta
2008-09-13 Division 2-match hemma mot BS Chic
Rent spontant känner jag att vi återigen visade vad BK Söder går för! Vi visade ännu en gång hur vår härliga stämning kan bestiga berg! Peppningsord strömmar ur allas mun och klappar är mer regel än undantag i såväl medgång som motgång! Jag kan bara konstatera att jag är superglad över att spela för vår underbara förening!
Sådärja! Nu fick jag det sagt! Åter till matchen. Efter ett par tveksamma inledningsrutor där nervositeten tycktes ganska påtaglig skärpte vi till oss. Första serien vann vi med 3-2 vilket kändes bra med tanke på starten. Prestationerna från samtliga var ganska medioker vilket gjorde att vi peppade varandra lite extra inför andra serien, något som gav resultat då vi vann den andra omgången med övertygande 4-1. Hela laget tycktes ha skärp till sig då lagtotalen ökade med lite över 100 poäng!
Vi var nu i klar ledning med 7-3. Vi fortsatte spela hyfsad bowling i den tredje serien som slutade lika (2-2). Vi var nu i ledning med 9-5 inför sista serien vilket innebar att Chic skulle behöva vinna med 5-0 i sista omgången för att klara en seger samtidigt som vi bara behövde en ynka banpoäng till för att avgöra tillställningen. Som tur var så klarade vi vårt "mission" och bärgade hem ännu en seger efter 3-2 i sista serien. Summan av kardemumman blev 13-6 till vår fördel!
Jag tänker avsluta dagens referat med några egna tankar om matchen som dök upp under min bilfärd till Ring Knutstorp. Jag känner att jag:
* Är oerhört glad över att vi lyckades kamma hem ytterligare 2 poäng!
* Är väldigt stolt över Ina som ännu en gång visade att hon hör hemma i A-laget!
* Är tacksam över att Håkan ställde upp som coach!
* Är less på att jag inte kan koppla bort störande faktorer på läktaren (jag lovar att
försöka skärpa mig Rebecka)
* Verkligen ser framemot helgens derbymatcher mot Topp och Cefyra
* Längtar efter våra nya tröjor
Ha det kalas så hörs och ses vi!!
Sofie
2008-09-06 Hemmamatch mot BK Solklint
Idag var det riktigt roligt att spela. Stämningen var på topp och glädjen total. Redan innan matchstart kunde man känna hur laddade alla var. Med oss i publiken hade vi ett par tappra krigare. Från början var det Conny, Göran och Stefan, men allt eftersom matchen led mot sitt slut strömmade folket in. Jag hade velat skriva att det var för att titta på oss, men dessvärre visade det sig att Allön skulle spela mot Full house.
Men men. Hur som haver så blev det dags att hälsa Solklint välkomna. Därefter var det dags för den sedvanliga inspelningen där det faktiskt blev lite dramatik. INA (som slog lagets första inspelningsslag) fick tokstopp där framme och tog ett par fina steg ut i banan. Därefter visade det sig att det inte bara var hennes ansats som nöp tag i sulorna utan samtligas. Stefan berättade för oss att det berodde på att det var ÖVER 80% luftfuktighet i bowlinghallen och att vi därför skulle ta det lugnt. Hujedamig så kvavt, varmt och äckligt fuktigt det var nere i hallen under hela matchen.
Äntligen dags för matchstart. Ringen samlades och ett par väl valda ord sades. Till exempel "fy faan vad varmt här är" och "ta det lugnt så ni inte gör en Ina" samt att vi skulle ha roligt och spöa dom! Och det sista gjorde vi, och det med råge!
Matchen rullade igång. Vi spelade jättebra från start och vann första serien med 5-0 och lyckan var total. När matchen sedan fortgick och resultattavlan visade 10-0 efter andra serieomgången samlades vi åter i ringen för att peppa varandra till en 20-0 seger. När vi dessutom kände att klubbrekordet inte låg allt för långt borta taggade alla till lite extra! Tyvärr lyckades vi varken skåpa 20-0 eller slå något klubbrekord, men lyckan i laget gick inte att undgå ändå. Att vinna en match med 19-1 när vi precis flyttats upp en division är en riktig bedrift.
Ni som var där fick titta på en helt underbar bowling. Vi som spelade kände en enorm lättnad och en stor glädje över att spelet för samtliga verkade stämma idag. Bea som var reserv sa att hon så gärna gick bakom. Hon ville bara njuta!
Idag är jag extra stolt över att vara en Söderbrud. Extraextra stolt hade jag varit om jag hetat Ina eller Emma som både spelade premiärmatch i Division 2-laget! Dom verkade verkligen ha nerverna på plats för Ina skruvade hem hela 788 och Emma våldade ner hela 756 poäng. Grattis till de fina resultaten. Vidare tänker jag även nämna Marie som ännu en gång spelade övertygande och landade på 788! Även Tina spelade jättebra bowling och slutade till sist på 757.
Nu är det en vecka kvar till nästa match! Jag hoppas verkligen att samma glädje infinner sig! Jag måste också få nämna att vi saknade Mariette som tyvärr var tvungen att tillbringa ännu en dag på sjukhuset. Vi hoppas att du kan vara med kommande helg! Du var saknad må du tro även fast Emma gjorde en riktig kanonmatch på alla sätt och vis.
Nä, nu är det dags att avsluta och ta tag i livet! Ta hand om er!
Sofie Sjöström
2008-09-06 Farmarlagets borta-match mot Båstadkäglan
Kl 9.00 samlades ett taggat gäng vid idrottshallen och så bar det iväg mot Båstad. Innan vi ens kommit till Hässleholm, hade Eva flera gånger påpekat att vi måste stanna vid "Godisbordet" utanför Örkelljunga på hemvägen och eftersom det var lördag, så lovade vi såklart att stanna. Hon hann påminna oss många gånger, innan det blev hemfärd! (skönt att höra att mer än jag är gottegris!!).
Nog om detta, vi var framme i god tid i Båstad och hallen var inte svår att hitta. Vi kände oss laddade till tusen och 5-10 minuter innan match-start stod vi redo ute vid banorna. Men vad tyst det var.... och mörkt...och var var käglorna?? Helt dött, med andra ord. Man jobbade febrilt för att få igång banorna och tiden gick. Vi försökte hålla humöret uppe, men är man lite smått nervös, är det lätt att tappa fokus. Snacket gick...ska vi behöva skjuta upp matchen? eller vad händer vid sådana här incidenter? Så plötsligt hördes det gamla vanliga skramlet och oljudet som vi bowlare älskar, banorna gick igång och käglorna föll på plats. Det blev applåder och jubel, så var matchen igång.
Vi försökte peppa varandra så gott det gick. De flesta av oss är ju orutinerade och då är man så fokuserad på spelet, att man ibland glömmer heja på varandra, men det var god stämning i hallen. Det gick lite upp och ner för oss allihop, jag tror alla gjorde någon riktigt bra serie och någon sämre, men höjdpunkten var väl Rebeccas sista serie på 220 - vilken klippa! Visserligen förlorade vi matchen med 13-7, men det kändes inte alls som en vinst är långt borta. Stundtals var det väldigt jämnt. Vi kan bara gratulera Båstad, som för övrigt var ett härligt gäng att möta.
Efter matchen var vi tvungna att stanna till i en outlet-affär för bowling- och golfälskare. Båstad-tjejerna hade köpt snygga match-kjolar billigt där, men när vi kom var det mesta slut. Så äntligen, till Evas stora förtjusning, bar det iväg till "Godisbordet". Det blev mycket i påsen för mig, 1 kg närmare bestämt och gissa om magen knep på kvällen?
Vid pennan
Lotta
