Om laget
Föreningen bildades den 1 januari 1975, dels av en grupp arbetare på Kockums av olika nationalitet som tyckte att det saknades en idrottsförening som aktivt välkomnade alla oavsett etnisk härkomst, dels av ett antal politiskt aktiva på vänsterkanten. Den senare delen av klubbnamnet berodde på att samma människor var aktiva i en bokcafékedja som hette just Barrikaden. Våra grundtankar var två: Den ena var att vi skulle vara öppna för alla - män som kvinnor, svenskar som invandrare, och såväl relativt hårdsatsande utövare som rena motionsdito. En del av detta har numera lyckligtvis blivit självklarheter för många föreningar, men när vi startade fanns det bara enstaka invandrare i de svenska lagen och därutöver renodlade invandrarlag. Integration var då inte det modeord som det senare blivit och vi ser oss faktiskt som en av föregångarna på idrottsområdet. Den andra grundtanken var att vi skulle vara ett alternativ till alla föreningar som sysslade med övergångssummor och spelarersättning långt ner i divisionerna. Hos oss skulle man vara med för att det är roligt, men inte för att tjäna pengar.
Till en början sysslade vi med flera olika idrotter: fotboll, motionslöpning, volleyboll, schack och självförsvar. Bortsett från fotbollen idrottade killar och tjejer tillsammans, men vi hade där inte något utbyte med andra lag utan tränade och tävlade bara internt inom föreningen. Detta gjorde det lätt att hålla på en annan princip, nämligen att alla skulle kunna vara med varje gång. Inom fotbollen blev det något annorlunda. Här började vi direkt med tävlingsspel i en sorts reservlagsserie och då kunde ju inte alla som ville, vara med varje match. I början hade vi principen att alla som tränade skulle turas om att spela, och inte nödvändigtvis ta ut det bästa laget inför varje match. Detta tvingades vi efter stora diskussioner överge, sedan majoriteten insett att det varken var roligt för oss eller motståndarna om vi inte ens ställde upp med de minst dåliga av de dåliga spelare vi då nästan uteslutande bestod av. För att fler skulle kunna få vara med och spela, ställde vi redan under vår tredje säsong också upp med ett reservlag.
Volleybollen, schacket och självförsvarssektionen dog ut efter ett par år men motionslöpningen har däremot funnits med hela tiden med ett brett deltagande i motionsloppet Yddingen Runt/Yddingeloppet varje år. Förutom vår imponerande bredd – vi har ofta haft den största truppen av alla i motionsklassen, har vi de senaste åren också haft rätt stora sportsliga framgångar. Vi lyckades vinna motionsklassen tre år i följd åren 2000-2002 och hade dessutom den individuella segraren i samma klass år 2000. Förutom detta har vi haft enskilda representanter i olika maratonlopp och i otaliga andra motionslopp.
En annan aktivitet vid sidan av fotbollen var under ett antal år den mångkamp i friidrott som vi internt arrangerade på den klassiska Malmö-friidrottsarenan Sorgenfri IP som numera gjorts om till fotbollsarena. Vi hade alla hjärtligt roligt åt alla mer eller mindre lyckade kulstötar, höjdhopp, spjutkast, längdhopp och diskuskast, och hejade fram varann också på löpsträckorna, av vilka det avslutande 1500-metersloppet framstod som rena maratonloppet. Denna tävling har nu tyvärr legat nere ett antal år, dels p.g.a. problem att hitta en lämplig arena nu när Sorgenfri inte längre finns att tillgå, dels p.g.a. svårigheter att hitta en lämplig tidpunkt för arrangemanget så att det inte krockar med eller hämmar förberedelserna för någon av alla matcher som våra fotbollslag spelar. Vi hoppas dock kunna återuppta den.
Fotbollen har också levt vidare trots verkligt minimala idrottsliga framgångar under de första 20 åren. Vi tycker att vi har lyckats rätt bra med att behålla våra principer. Vi har aldrig betalt en krona i spelargager och vi har aldrig sålt eller köpt någon spelare. Vi har aldrig haft svårt att rekrytera nya spelare och c:a 70 nationaliteter från alla världsdelar har varit representerade i föreningen genom åren. Vi har under många år spelat med två reservlag för att alla skulle få plats. Det senare har vi dock fått sluta med av ekonomiska och organisatoriska skäl.
Med tiden kom också en del idrottliga framgångar. Med den legendariske Malmö-fotbollsprofilen och landslagsmannen Jan ”Nana” Ekström vid tränarrodret åren 1997-2001 gick vi från sjuan till femman och har därefter de senaste åren pendlat mellan div 5 och div 6. År 2008 och 2009 hade vi vår andra landslagsman som tränare (inte dåligt för ett lag i division 5) nämligen Jordaniens meste landslagsman genom tiderna Adam Oumar. 2008 gjorde vi föreningens bästa säsong hittills när vi blev slutlig 5:a, året efter kvalade vi oss kvar för att 2010 åter åka ur.
Vårt damlag gjorde 2009 sin första säsong med 11-mannafotboll efter att tidigare ha spelat i Korpen. Trots ovanan skrapade vi redan första året ihop 13 poäng, det andra däremot bara 6. Båda åren blev vi näst sist men sedan vi i år slutit ett farmaravtal med division 3-laget BK Kick siktar vi högre.
På ungdomssidan har det länge varit sämre men de senaste åren har vi kunnat utvidga verksamheten successivt och har en nu en synnerligen livskraftig ungdomssektion.
