Kapten Johan Kullman avslutar 2018!

Hallå hallå kaptenen talar!

Det har nu snart gått en vecka, i skrivande stund,sedan den stora baksmällan i Lindängen. Tungt som fan på många sätt. Men nu ska jag inte strö salt i våra sår. På order från sportchefen har jag fått nöjet att summera året 2018 med Vanneberga IF! Han vill även ha några ord om mina utomordentligt trevliga år i denna förening. För er som inte vill alternativt inte orkar läsa om en ålderman som svamlar så hänvisar jag er till att scrolla nedåt till min sammanfattning av året. Innan kval och världens längsta säsong. Innan serieseger och champagne. Innan ungtupparna i laget ens lagt vantarna på sin första folköl skrev jag på för Vanneberga IF. En regnig decemberdag i general Labbes bil på en parkering på Österäng. Jag får Tacka min eminenta sambo Anna som då spelade i Vanneberga och rekommenderade denna förträffliga förening. Själv kom jag från en kort och högst medioker säsong som målvakt i division 7.
Vanneberga hade året innan missat kval till fyran på straffar. Vi skulle nu vara topplag och en kvalplats skulle det minst bli. Men det sket sig rätt snabbt efter en dålig inledning och vi fick tyvärr slåss för att inte kvala nedåt. Om vi inte var så bra på planen så var Vanneberga Ultras fantastiska vid sidan med raketer, bengaler och ett riktigt bra drag. Vilket i mina ögon är viktigare än fina planer och snurrfinter, förutom Albin Ballacks snurrfinter på grus då såklart. Minns även ett hett derby mot Kiaby med en jäkla massa folk och pyroteknik. Dock sänkte våran nuvarande mittback Sellgren oss, då i Kiabytröja, som var fenomenal redan då tyvärr.

Åren kommer och går men Vanneberga består. Det gick mest nedåt ett tag tills general Fille kom. Fille förstärkte Vannebergakänslan och skapade ett vinnande lag igen. Vi var ju trotts allt seriesegrare i Huaröd några minuter innan Näsby vann på annan plats. Jag kan minnas fel men skitsamma för det är så jag minns det. Det var även under denna tid som Kapten Hjalmar Tell tröttnade på att kasta inkast med sina “förkorta armar” och flydde länet. Jag fick då äran att bli kapten och styra denna skutan på plan.Största minnet med Vanneberga hade säkert varit en fråga sportchefen velat ha svar på. Ja, det är ju Yngsjö borta med skumpa. behöver inte skriva något mer om det. Magi, Eufori och allt där till. kommer aldrig vara med om något liknande.

2018
Det spelades boll innan vi gick in kval. Känns som en evighet sedan vi spelade seriespel. Vi fick behålla nästintill samma lag som vann femman vilket var en bra grund och de nya spetsade verkligen till laget. Vi hade ju ingen större press på oss inför säsongen, vi ska hålla oss kvar och förhoppningsvis ligga på övre halvan. Som vanligt var Labbe och hans undersåtar väl förberedda och koll på läget. Framförallt underlättar det med att vi var över 20 män och pojkar på träningarna, sinnessjukt bra! Minns faktiskt inte så mycket av säsongen. Vi fick ett bakslag mot Åhus i början som grämde tränarstaben en hel del. själv missade jag denna match pga att jag närvarade på Göteborgs enda riktiga derby. Vi märkte rätt tidigt att vi har chans på alla lag och var inne i det “flow” vi hade säsongen innan. spelar ingen roll vilka vi möter eller hur mycket vi ligger under med, Vanneberga slår alltid tillbaka! Vi började titta uppåt i tabellen fast med fötterna på jorden och gasade på. En riktig smäll var det dock att förlora mot Vittskövle innan uppehållet. Men vi var på fötter snabbt igen pga att det var Grisfest samma kväll, aldrig har en förlust fördärvat en fest i Vanneberga. Tosteberga borta gör vi en bra match och det är då det känns att vi verkligen hörde hemma där uppe. Det bästa i år var ändå vinsten mot seriesegrarna Fjälkinge. Vi fullständigt kör över dessa pojkar och skjuter upp deras guldfest. Grattis Fjälkinge! Men trots att det inte blev serieseger eller division 4 för oss så är jag glad att vi tillsammans med föreningen fick uppleva detta kval.

Kvalet blev en säsong för sig. både Husie och Srbija är i mina ögon de bästa lagen vi mött 2018. Vi klarade ju egentligen oss hela vägen men så blev det ändå inte. Varför? Det är en annan historia.
Det mest fantastiska är ändå all publik och stöttning vi haft med oss under året! Framförallt Glimåkra borta och genom hela kvalet och säsongen. Att så många tar bilen ner till Malmö en regnig sen tisdagskväll! Det är större för en förening än att vinna en division 5 serie.

Jag vill tacka alla som är involverade i Vanneberga! allt från tränare och spelare till kaffekokare och korvgrillare. Har varit i en hel del föreningar i mitt fotbollsliv men aldrig stött på en så go förening som denna. Nu är det bara att se framåt och nya framgångar år 2019! Själv tar jag plats på Blekevallens naturläktare med en Pripps i handen.

Årets back: Kunde varit vem som helst i backlinjen som avslutade säsongen. Men jag väljer Jenna som var kolossalt bra i slutet av säsongen och inte minst i kvalet.
Årets mittfältare: Ante Zidane. Hjärnan bakom hela spelet.
Årets forward: Gunnar! När han var på humör så vände han matcher nästan helt på egen hand.
Årets mål: Ehldes fruktade volleyskott på Blekevallen. Ingen aning vilka det var mot men jävla vilket mål.
Årets målfirande: Jennas knä-glidning i Billesholm, klassisk skolgårds målfirande.
Årets räddning: Tobbes 90 minuter mot Billesholm hemma, Väggen. Årets tavla: Tobbe, Jacke och jag själv Sibbhult borta. Sibbhult tar ledningen på nou camp men frågan återstår, vad fan höll vi på med?
Årets match: Fjälkinge borta.
Årets upphämtning: Glimåkra borta. Ruskigt starkt att hämta upp ett 3-0 underläge till 3-4 vinst! Speciellt när det står mycket på spel både för oss och Glimåkra.
Årets nykomling: Ehlde. För mig kom han från ingenstans och började tunnla folk från höger till vänster. Tog plats i startelvan och där blev han kvar.

Rinkaby har åkt på pisk,
Stugorna är orangesvarta.
Och på Blekevallen kan man inte undgå att bli kär.
Hälsningar Kaptenen!

Anton Rosengren Administrationsansv.