Referat: Bredaryd Lanna IK - Vejby IF

Ni vet när den där störiga, envisa, hemska och tillslut outhärdliga låt har fastnat på huvudet (typ denna ...). Just nu känns det så. Fast 10 000 gånger värre. Förlust igen och goda råd börjar bli Bitcoin-dyra.

Ni förstår säkert vad som hände. Just det. Förlust i Småland. Det är värre än förlust i valfritt annat landskap. Bara så ni vet!

Laget:

Hugo
Häggström - Linus - Ljung - Martinsson
Möller - Joppe - Stanley - Dennis
Hugo - Stephan

Avbytare: Anderek, Konne, Emil, Castro, Adam

Positiva nyheter: Ljung tillbaka efter skada. Negativa: Zeyn avstängd. Dansken, Mario, Fille, Batres fortsatt skadade. Sånt vare!

Matchen då? Ja, första halvlek var stråååålande. Med och konkurrerar om förstaplatsen i "Årets halvlek såhär långt"-kategorin. Vi kom ut och visade att det var vi som skulle vinna närkamper, det var vi som skulle diktera tempot i matchen och våga framåt. Det stod ganska snabbt klart att det fanns ytor bakom Bredaryd Lannas ytterbackar. Dennis och Häggström matade på längs kanterna, tryckte ner motståndarna och vi kunde etablera spel ner mot hemmamålet. Det skapades hörnor, "nästanfrilägen", skott utifrån, någon nick här och där. Det var frejdigt och fyndigt, elegant och kraftfullt ("brer" på med superlativ, mest för att jag ska orka skriva vidare). Efter att trycket ner mot hemmaholken hade ökat, kom till förlösande (trodde vi iallafall där och då) 0-1 målet. Det var ingen mindre än vänsterback Martinsson som efter en räd längs vänsterkanten överraskade keepern med ett lågt skott i första. WOW! Det där va så jäkla skönt. Jag tror jag skrek så att både korvpasta och gröt höll på att flyga ur magen. ÄNTLIGEN! Efter två mållösa matcher var det så otroligt, fantastiskt, magiskt skönt att få spräcka nollan. NU DÅ! KOM IGEN GRABBAR! Visst känns det som att det ska ha gått 30-40 minuter av matchen nu? Icke. 6 minuter hade spelats. Första halvlek fortsatte ungefär i samma takt. Ungefäääär. Vi kanske gick ner lite i tempo, kanske inte rusade riktigt så mycket framåt. Kanske mattades offensiven av lite. Men när domaren blåste för halvtid var det ingen som tvekade på att vi hade varit det bättre laget och ledde rättvist. Kanske skulle ledningen varit lite större. Kanske hade det varit nödvändigt också...

För i andra halvlek dröjde det endast 3 minuter innan Bredaryds anfallare gick i djupet, fick en perfekt boll och närmast slängnickade in kvitteringsmålet. Satan! Inte såhär tidigt. Direkt smög det sig in en liten nervositet. Något som inte alls hade varit närvarande i första halvlek. Även om vi var de som höll i taktpinnen så märktes det att spelet inte var lika enkelt och välvårdat, närkamperna var inte lika kraftfulla och beslutsamma. Vi fick börja om lite. Jobba oss in i det igen. Vi gjorde det bra, det ska vi inte sticka under stol med. Samtidigt så ökade modet hos hemmaspelarna, som oftare och oftare stack upp med kontringar. I den 70 minuten skulle matchen förändras. Hemmalagets mittback av modell längre och tyngre kom som ett skenande godståg mot bollen. Dessvärre för både Dennis och mittbacken befann sig herr Ericsson i löpvägen. Resultat? Andra gula kortet och hemmalaget decimerat till 10-man. NUUUU! NU JÄKLAR SKA DEN FÖRSTA TREAN HEM. Trodde vi... Kanske trodde vi det lite för snabbt. Kanske tog vi inte det jobb som behövdes, kanske drog vi inte igång det tempot vi behövde för att lirka upp den kompakta köttmur som ställdes upp framför hemmamålet. Vi försökte och försökte. Inlägg, inlägg, inlägg. Skott utifrån. Hörnor! Det gick helt enkelt inte. OCH, som grädde på moset kom 2-1... Vi slappnade av en sekund, drog på oss en onödig frispark utanför eget straffområde. BOOM! Nick i mål. Minut 88. FÖÖÖÖÖR F%&%¤%"#! Trots god hjälp av domaren som la till 6 minuter, kom vi inte närmare än en bortrensad boll på mållinjen.

Jag orkar inte ens skriva några uppmuntrande ord... Det är ni bättre på!

Tack för denna veckan! På fredag kommer första segern, FATTAR NI? Bra. Ses där! Vejby IP!

Jacob Arvidsson Mittfältare