Referat: Kållered SK - Vejby IF

Nåväl, då var premiären avklarad. Dessvärre med 0 poäng i bagaget när bussarna styrdes söderöver igen. Kållered visade sig vara mer effektiva än Oranje, och fick därför fira segern på hemmaplan. Hur gick det till då? Häng med!

Laget för dagen:

Hugo O
Konrad - Ljunggren - Ljung - Martinsson
Möller - Joppe - Zeyn - Batres
Stephan - Mario

Avbytare: Anderek, Dennis, Emil, Stanley, Fille, Dansken, Hugo R

Matchen drog igång vid 14-tiden, på Kållered sportcenters konstgräs modell äldre. Detta efter att Mölndals eget marching band hade kört lite goa trumpetlåtar. PAMPIGT!

Lite ovant. Lite nervöst. Och framförallt, ställningskrig. De första 10-15 minutera var ganska intetsägande. Lagen känner på varandra, på underlaget och på att spela division 3-fotboll igen. Det skapas någon halvchans hit och någon hörna dit. Ju längre matchen lider, desto mer lyckas vi få tag i bollen. Uppskattar bollinnehavet till 60-40, fördel oss, efter dryga 30. Inga tydliga målchanser. Det som hade hänt och som såklart var av stor vikt var att lagkapten Ljung tvingas lämna banan med en förmodad bristning i baksidan av låret. Emil P ersatte rakt av. En stund senare, efter att Oranje har lyckats hålla i bollen och stundtals trycka ner Kållered, så uppstår det en situation efter en hörna. Hörnan som nickas bort hamnar hos en Kållered-spelare precis utanför eget straffområde. Zeyn lyckas vinna tillbaka bollen och spelar ut den till undertecknad på kanten. Folket håller sig kvar i straffområdet när jag lyckas snubbla fram en överstegsfint och sprinta ner på kortlinjen. Inspel snett-inåt-bakåt och BOOM. Stephan Olsson stänker dit 1-0. 41 minuter på klockan och en möjig ledning i paus. Eller? Nej! Knappt två minuter senare händer det som inte får hända. Ett Kållered-inlägg från höger rensades på ett knä, som blev till ett hyggligt skott mot Hugo. Herr Olsson tvingades till en bra räddning, som dessvärre resulterade i en retur. Ännu mer dessvärre var det bara en hemmaspelare på returen. 1-1. NEJ! INTE SÅ! Jaja, nya tag. 1-1 i paus. 45 kvar att rätta till det!

Efter paus kom vi ut lite starkare, lite snabbare och lite mer beslutssamma. Hur syns detta? Jo, vi lyckas trycka ner Kållered, som såg mer och mer slitna ut. Från högerkanten skapades ett par inlägg, från vänsterkanten tog sig Batres runt. Mitt i banan var det dock ganska stängt. Vi försökte och försökte. Men det hände inte så mycket. Ett par byte gjordes, Dennis in, Fille in. Runt 60 min spelade. Lite mer desperation, lite rakare. Fortfarande inga chanser. Kållered stod fortfarande emot mycket väl, dock utan att hota framåt. Det mest spektakulära som hände var förmodligen att Stephan rammade domaren, vilket resulterade i en stukad och lindad fot. För att inte göra er upprörda; Stephan försökte undvika att springa på den svartvita rättskiparen. Matchen kunde efter en kortare paus återupptas och kanske tog vi den dåvarande poäng lite för givet. Kanske var vi för fokuserade på att jaga tvåan. För med kvarten kvar kommer 2-1 för hemmalaget. Herregud! På hemmalagets enda kvalificerade målchans hittilis i den andra halvleken, så blir det mål direkt. Efter en lång boll upp mot de få hemmaspelarna som fortfarande orkade anfalla, kommer ett högt och långt skott. Hugo tvingas tippa bollen i ribban. Likt det första målet är en Kålleredspelare först på returen. 2-1 alltså. Kvart kvar! Huvuden ner! Men vafan... Nu: FRAMÅT! Och? Nej, inget händer. Nästan inget alls. Vi lyfter upp allt och Kållered kontrar. Ingen lyckas, 2-1 och förlust är ett faktum.

Visst, vi kan ta med oss att vi spelar helt okej och att det känns ganska tryggt bakåt. Men visst fan känns det ännu värre när man spelar okej/bra och ändå förlorar!? Satan! Lördagen kunde slutat bättre...

Men som en del var snabba på att påpeka: Förra säsongens premiär innebar förlust, 2-1, på konstgräs, borta. Hur slutade den säsongen? Ja, ni vet!

Ses på lördag kompisar. Lerkil, 14.00 på IP!

Jacob Arvidsson Mittfältare