Referat: Vejby IF - Lerkils IF

Ja, det tar ett tag att smälta förlusterna. Speciellt efter ett år av mer eller mindre vinstgaranti. Klart vi visste att det skulle bli tuffare i trean, men visst hade man hoppats och kanske trott på poäng efter två omgångar. Men visst är det i motvind draken lyfter? Javisst är det så.

Denna lördag var det Lerkil som stod för motståndet på ett för dagen soligt (men såklart vindigt) Vejby IP. Inför matchen hade det jobbats febrilt med att få planen i bra skick inför hemmapremiären och trots att ett gäng personer tyckt det va kul att sladda runt med någon typ av motordrivet fordon på planen, så var underlaget klart godkänt för en tidig aprilhelg.

Laget för dagen:

Hugo O
Konrad - Ljunggren - Ljung (41') - Linus
Möller - Joppe - Zeyn - Oscar B (71')
Stephan - Mario (70')

Avbytare: Häggström, Dennis (41'), Emil, Fille (71', 78') , Stanley (78'), Hugo R (70'), Frederik

Med den tunga förlusten mot Kållered var det bara att bita i det sura äpplet och komma igen. När det gått 15-20 minuter mot Lerkil så kändes det som att laget hade reagerat på precis rätt sätt. Förutom ett farligt inlägg med tillhörande nick utanför så trycktes bortalaget ned och flera offensiva kombinationer ledde fram till halvchanser för Oranje. Från minut 20 och framåt växlades tempot upp en aning till, aggresiviteten ökade, anfallen kom tätare. Efter fint spel på högerkanten fick Konrad in ett inlägg, Möller försökte skarva, Mario fick den i gumpen på mållinjen. Bollen ville inte in. Senare kombinerades det fint på vänsterkanten. Stephan, Batres, Zeyn, Batres, Stephan, löp, friläge. Dessvärre målvaktsräddning. Lerkilspelarna såg lite tagna ut, likt en boxare som hängt mot repen en hel rond. Längtan efter domarens halvtidsvissla syntes. Den kom tillslut, med en intakt 0-0-ställning. "Saved by the bell" hade det stått i tankebubblan över bortatränarens huvud, om matchen hade tillhört en serie i Buster istället för Svenska Fotbollsförbundet. Oranjes bästa halvlek såhär långt? Ja, så var det förmodligen.

I omklädningsrummet trycktes det på vikten av att inte slappna av, att lägga ner samma hårda jobb för varandra och ha tålamod. Övertaget kändes, kanske kändes det lite för mycket. När andra halvlek väl startade hade Lerkil utfört två byten. Positionsbyten i backlinjen och två nya offensiva krafter visade sig vara receptet för Lerkil. I den andra halvleken kom inte hemmalaget alls upp i samma standard som under den första. Tempot var lägre, närkamperna slutade allt oftare med bortaseger och den annars så trygga defensiven skakade en aning. Som ett brev på posten kom även 0-1. Precis som i början av första halvlek var det ett inlägg som skapade oro. Den höga bollen hamnade mellan våra två mittbackar där en bortaspelare fick en perfekt högerträff. Bollen studsade retligt in vid Hugos vänstra stolpe, som dessvärre var chanslös. 0-1 och en kalldusch. Ja, så går det när man slappnar av. Det är bara att vänja sig vid det. Eller vänja sig vid att inte slappna av! Reaktion? Inte jättepositiv. Det kändes som att fokus tappades och att spelet krampade ännu mer. Som om det inte vore nog så fick Lerkil straff, efter att vi hamnat efter och kapat i eget straffområde. Hugo lyckades knipa straffen och räddade oss kvar i matchen, andra chansen, REAKTION NU DÅ? Njae. Kanske lite bättre. Vi lyfte upp fler folk, försökte med lite längre bollar. Stephan knuffade till sig ett läge men nicken blev för tam. Stanley sköt ett vänsterskott över, efter en fin passning av Möller. Men nej! Det ville sig inte idag... FYF*N vad det är tråkigt att förlora. Vi hade ju det...? Jaja, bryt ihop, kom igen!

Det sämsta: Det är en hel vecka till nästa match.
Det bästa: Det är bara en vecka till nästa match.

OCH NI! Det är för tusan hemma igen. Astrio som torskat sina två första kommer på besök. Detta vill ni inte missa! ICKE!

Ses på lördag vänner!

Jacob Arvidsson Mittfältare