Sista ordet

Nu är det över med division 2. Skulle redan lagt av till denna säsong.
Men då det inte fanns någon som kunde ta hand om grabbarna så då hade man inte mkt till val än att fortsätta. Det inte många vet är hur mkt tid man lägger ner och engagerar sig utanför. Mkt av tiden i år va till att oroa sig hur vi skulle få ihop lag. Inte alltid lätt att pussla ihop allt. Men vi lyckades i år med.
I år har det va det jobbigaste året tror jag. Inte minst mot ett lag. Vart tvunget att ta bort ett referat för det va för provocerande. Men om dom läser mina andra så är det alltid med glimten i ögat. Om dom inte gillar det så läs inte skiten då. Jag läser aldrig va nå andra skriver om oss. Sen sista matchen då jag nog inte på ett bra tag kommer glömma va min dotter vart utsatt för. Då jag blir tvungen att skicka ut henne för att en person kommer in och har hög och aggressiv röst. Många kanske tycker att det är löjligt av mig. Men om man har ett barn så förstår man. Jag har en bild i huvudet där hon står ute i den stora korridoren helt ensam. Jag kunde inte titta på personen som härjade för det kokade i mig. Min dotter betyder allt för mig. Finns inget som jag älskar så mkt som henne. Sen ha bild i huvudet hon helt ensam där ute å höra en person gapa på sin pappa. Gör mig så jävla förbannad. Nu i efter hand så önskar jag att jag haft min brorsas temperament å börja gapa tillbaka. Men jag är inte sån. Jag e för snäll. Därför va det skönt att Acke och Nordan härjade med henne efter matchen. Sen när vi släppt av båda så frågat hon varför han va så arg på mig. Ja du, du vet sport det kan göra en arg sa jag. Och det kan det oxå. Men det finns gränser. Därför det är skönt att skriva så man får ur sig allt. Många som kommer tycka att jag har fel. Men läs inte skiten då!
Så va har jag fått ut av att hålla på med bandy.
Förutom i söndags när jag hatade sporten så har jag fått vänner för livet.
Kanske inte alla men om man ser dom så kommer det pratas.
Sen har jag fått en bild av bandy Uppsala.
Man måste förstå att det finns dom som lägger ner betydligt mkt mer tid än mig.
Håkan "Hawkeye" Södergren. Utan honom skulle vi aldrig haft så stort intresse bland dom små. Han gör ett grymt jobb och kan tänka mig att det inte blir många kronor in utan han gör det för sporten,kärleken och dom små.
Sen har man ju stöt på många profiler.
Första gången jag träffade Affe Sjöberg så tyckte jag inte alls om honom. Men han har växt i mina ögon. Å nu snackar vi alltid när vi ses. Riktigt trevlig prick.
Å då ska jag komma till min syn på bandy Uppsala. Den är skit.
Alla klubbar bråkar med varann. Det sägs alltid att det ska samarbetas. Men gör dom det? De försöks men så fort det inte passar den ena parten så bryts det. Jag tycker att alla klubbar ska jobba åt Sirius. Sirius är känd klubb som har lättast att fixa sponsorer och grejer. Men nu har ju Sirius vart så jävla dåliga att ta hand om spelare. Därför Unik är bra och tar upp dom. Titta på Jonas Aronsson. En spelare som mkt väll kan spela i Sirius om 2-3 år om han fortsätter utvecklas som han gör. Det är inte tack vare Sirius. Utan det är Unik som som givit honom spel på högre nivå. Nästa år tror jag han är Uniks viktigaste spelare(jag har haft fel förut)
Sen att BoIS och WT har något tjafs nu. Kom igen och samarbeta ist. Anmäla laget för dom glömt att stryka en spelare. Affe blir avstängd och får inte ens hålla på med WT. Han lever för bandyn. Hur kan man göra så mot någon. Ta bort något som man älskar. Det är förjävligt. Nu vet inte jag hela historien. Men sätt er ner och prata ut om det ist och kom till en lösning. En ursäkt kan ju va en början.
Sen att alla ska jobba åt Sirius. Förstå mig rätt allt har en gräns. Men man ska väll sträva att dom ska bli ett topplag. Men allt handlar väll om pengar.
Det man fått ut av att va "tränare"(dom killarna jag jobbat med är så pass duktiga så jag fixar mest) det är vännerna. På sommarn lirar jag golf med några i laget.
T.om vart ute å rest med några.
Det är personer man aldrig skulle lärt känna annars.
Det är bra killar helt enkelt.
Bandyn hjälper nog många att fly från vardagen. Skönt å komma ner å snacka lite skit å åka lite skridskor. Sen brukar ju lagfesterna va en jävla rolig tillställning.
Men nu ska jag va mer med på min dotter aktiviteter. Hon ska börja lira bandy och fotboll. Ska försöka va nere på alla hennes aktiviteter nu. Hjälpa henne med det hon vill ha hjälp med. Kommer nog inte vilja bli tränare åt henne. När jag skulle lära henne åka skridskor så gick det inte så bra. Det va Håkan Södergren som lärde henne på 2 minuter medans jag hade försökt i 1 timme(rutin?)
Så mina år har inte vart bortkastade.
Jag har fått ut en rolig upplevelse som jag inte ångrar.
Det vi i UnikB har gjort är att vunnit DM 3 gånger på raken. Kommit 2:a i serien 2 år och i år vann vi serien men kommer inte delta i slutspelet för vi inte får ihop folk.
Det tycker jag är rätt så bra.
Nu är det över för "Mourinho eran" och någon ny får ta vid.
Mourinho fick jag av Jocke tror jag. Efter em rutinerad T.O så vinner vi matchen. Sen dess är det Mou som gäller. Många i A-laget som förstår min storhet t.ex Acke,Nordan,Foppa,Max och Aronsson m.m listan är lång.
Kommer hålla i sig ett tag de vet jag.
Jag har ju fått rest mkt med under åren. Jag menar bara få åka till Söderfors på en fredag kväll å lira. Det är grejer det.
Men tack för mig. Nu ska jag förhoppningsvis inte ställa till med mer tokigheter. Kanske blir nå gäst referat åt Uniks a-lag.
Men kämpa på
// Mange Bodén aka Mourinho aka The One aka kingen