Jag (Beggo) får på redaktionens vägnar be om ursäkt för den uteblivna matchrapporten mot Karlskoga SK. Erik var i Mexico, medan jag gick in i stolpen efter den kanske lite överambitiösa matchrapporten mot Nordmark. Jag är nu lobotomerad och fullt återställd... tror jag. Skadat som jag var (fysiskt, en sträckning) plockade jag endast med mig papper och penna och satte mig i bilen för en färd mot en okänd plan. Jag hann inte längre än till OK innan jag upptäckte att jag var skuggad av en bekant vinröd Volvo 940. Törstiga Filipstadsbor hade tydligen hållit kvar Alexander Onaca på hans nya jobb som butiksbiträde på bolaget i Filipstad, så nu fick han sota ur Volvon för att hinna till matchstart. Trots Perras utmärkta vägbeskrivning hade jag svårt att hitta planen, men så fann jag en hastigt övergiven vinröd 940 i dikeskanten. Då visste jag att jag hade kommit rätt!

Matchen gick av stapeln på Strandvallen, vackert belägen vid Möckelns strand. Strandvallen kan dock närmast beskrivas som ett ockuperat grönområde utan buskar, träd, sten eller andra hinder. Två målburar, fyra hörnflaggor och lite vit färg var allt som behövdes för att det skulle bli en fotbollsplan till alla picknick- och hundfantasters förtret.

Det var ett sargat Storfors som kom till spel denna vackra Julikväll. Inte mindre än åtta spelare saknades av olika anledningar. Ovidiu lyckades alla fall trolla fram följande spänstiga atleter: Tony C, Jimmie G, Jörgen O. Markus K, Peter F, Rikard P, Joha R, Stefan E, Jensen, Bäckström och Patryk K. Avbytare: Markus S, Alexander O, Ola W och Fredrik W. Rättsskipare var Anders Sandahl från Filipstad. Det dröjde inte förrän Storfors vaskade fram den första farligheten i matchen. Det var Patryk som höll sig framme i den 5: e minuten, men han avslutade tyvärr rakt på målvakten i ett ganska farligt läge. I den 9: e minuten får Woodys en hörna efter att Tony tippat ett skott över ribban. På den efterföljande hörnan gör Woodys 1 - 0 genom Magnus Thomasson. Våran hårdföre lagkapten, "Steff" fick sig efter kvart en rejäl smäll i en duell och åkte tyvärr på järnskakning. Han fortsatte att spela om än i något förvirrad tillstånd innan han blev avplockad. Vilken Lagkapten! Halvleken förlöpte på ett ganska intetsägande vis, men efter en dryg halvtimme började det hända grejer. Först så räddade Tony skickligt ett friläge och kort därefter slår en Woodys spelare knut på sig själv i straffområdet och vips så hittar domaren en mycket tveksam straff. Arto Karjalainen placerade säkert in straffen och 2 - 0 var ett faktum. I den 37: e minuten var Storfors ytterst nära att reducera när "Jörta" slår en väl avvägd hörna som "Onca" sånär dundrar in, men tyvärr tog bollen i ribban. I stället för en reducering ökade Peter "Balls" Fredriksson på Woodys ledning genom ett sjävlmål. Målet tillföll Christofer Herou som slog inlägget som "Balls" tjusigt prickade in i eget mål. Precis innan halvtidsvilan tändes dock ett litet hopp efter en kväsig situation i Woodys straffområde. Joha sköt bollen uppskattningsvis 73 meter upp i luften och när väl bollen damp ner efter kvart boxade Woodys keeper bollen rakt på den polska ladugårdsväggen Patryk som ryggade in sitt första mål för säsongen.

Andra halvlek fortsatte på ungefär samma vis som första halvlek. Ingen riktig karaktär på matchen tyckte jag från sidlinjen. Fram tills den 70: e minuten hade det inte hänt speciellt mycket i den andra halvleken, förutom några halvchanser från båda lagen och ett gult kort till "Onca", men "Fritte" var väldigt nära att stöta in ett lobbskott vid målvaktens vänstra stolpe i den ovannämnda minuten. Ett mål hade nog behövts där för att få lite "darr" i matchen. I den 81: e minuten fastställde Stefan Zethelius slutresultatet genom att fri med Tony kyligt placera in bollen.

Woodys vann alltså matchen med 4-1 utan att egentligen spela speciellt mycket bättre, ändå var Storfors aldrig riktigt nära att ta poäng. Det som framförallt skilde lagen var att Woodys var lite hetare framför mål. Storfors gjorde alla fall en gedigen kämpainsats och försökte som vanligt trilla boll, men det var ändå en dålig match på en väldigt hård och allmänt bedrövlig plan. Förlusten kom tillslut i vårsäsongens sista match, men poängtappet mot KSK känns betydligt tyngre tycker jag. Vi var ju så nära en vinst i den svängiga matchen. Trots en poäng på dom två sista matcherna avslutar Storfors vårsäsongen som etta tack vare fler gjorda mål. Ett stort tack till alla ledare och ideella själar i föreningen. Nu tar vi ledigt några veckor och laddar batterierna för en ännu bättre höstsäsong!

Våga!
Vilja!
Vinna!

/Red

Tillbaka