Ur ett spelarperspektiv

Att det skulle vara en dans på rosor genom V Svealands div 2 serie var väl inget vi hade förväntat oss, varken spelare eller ledare. Men att det skulle behöva dröja ända fram till slutsignalen i sista matchen och dessutom vara beroende av resultat i övriga matcher för att få veta vårat öde var väl kanske lite för spännande och tufft för hjärtat. Men som jag alltid brukar säga, allt har en mening och allt händer av en anledning.

Att åka ur en serie är väl bland det värsta ett lag kan råka ut för, Rynninges damlag gjorde ett tappert försök i sitt första år i div 1 2015. Tyvärr gick det inte alls som många hade hoppats på och RIK åkte ur samma år. Många tappade nog energi, motivation och det kändes lite osäkert för vad som skulle hända härnäst.

Ser man tillbaka på året så har vi ändå lyckats hålla ihop laget väldigt bra då vi tillsammans har stärkts och där varje individ har tagit sitt ansvar för att få det här till något riktigt bra.
Motgång ger framgång vilket är en resa som vi tillsammans fått växa i vilket jag idag kan se som väldigt nyttigt och till vår fördel. Vi är ju trots allt tillbaka i DIV 1.

Anders Karlsson, som styrt skutan under många år i RIK's damlag valde inför säsongen 2016 att lämna över rodret till Daniel Albinsson i förtroende att skapa en ny energi och göra sitt absolut bästa för att tjejerna skulle få en bra säsong i DIV 2.

Med en skapligt tuff försäsong i ryggen inleddes serien den 24,e April borta mot Avesta med ett trist 2-2 resultat som sedan följdes utav 2 raka förluster. Tanken att ``Det kan ju inte vara sant...`` snurrade nog runt i mångas huvuden efter en sådan inledning.

Men det var där någon stans, efter några väl valda ord i laget som islossningen hemma mot Gustafs började. Man kunde återigen se ljuset i tunneln och den nya spelidén började sakta men säkert ge resultat. Jag, Sosso, som för dagen satt som speaker på läktaren med en nybruten näsa kunde känna hoppet komma tillbaka efter att ha sett spelarnas styrka och energi på planen.

Men som så många gånger förr så är fotbollen oviss och ibland även orättvis. Rynninge blandade och gav under hela vårsäsongen, men ju nämre sommar uppehållet vi kom desto bättre blev det. Ett uppehåll kan man se på olika sätt men för vår del fanns det ingen tid för vila utan det var pang på direkt. Ingrids omtalade sommarprogram var ett rent ut sagt helvete att fullfölja under semestern. Det var med ångest man inledde löpningarna gång på gång och att man dessutom skulle sköta allt på egen hand gjorde det inte lättare. Men man ville ju inte vara sämst när hösten började så det var bara att plocka fram karaktären och bita ihop i sommarvärmen.

Med en onödig förlust i höstpremiären mot Torsby vaknade vi till efter ledigheten och resten av hösten blev det inte en enda förlust. Med mål och vinster blir alltså mycket roligare vilket vi även visade ute på planen genom vårt sätt att spela. Glädjen och viljan lös igenom och våra juniorer började ta mer plats vilket var väldigt roligt att följa. Vi rörde om lite bland positionerna och började hitta fina kombinationer och tryggheten i de olika lagdelarna började infinna sig. Ur mitt perspektiv tycker jag även att vi lirade ut ett par lag så pass att vi kunde ha gjort betydligt fler mål än vad som skrevs i slutresultaten. Med ett snitt på 2,9 mål per match och 53 gjorda mål på totalt 18 matcher får vi väl kanske ändå vara nöjda. Det räckte ju trots allt fram till div.1 avancemang.

Med detta sagt vill jag även passa på att tacka alla som hängt i och trott på oss under hela säsongen. Ett stort tack till alla grymma lagkamrater, ledare, föreningen och supporters som funnits med och stöttat oss under vår resa tillbaka till div.1, dit vi nu kommer för att stanna.

Nu tar jag Sosso #10 ett uppehåll med gott samvete så ses vi på löparbanan och gymmet i höst där alla förberedelser inför 2017 kommer att ske. Nu blir det åka av mina vänner, vi ses i ETTAN!

Rynninge IK `` Ett sätt att umgås``.