Warbergsspelen

Då drog cupsäsongen igång igen och Varberg stod värd! En cup som vi inte deltagit i på länge. Jag minns att vi fick lagets första utvisning i hallen i Tvååker, så jag gissar att det var fyra år sedan. Då var det kämpande klass och alla fick guldmedalj.

I år var det tävlande klass och bara ett lag som skulle få guld. Hur var formen? Ingen match på flera veckor och många träningar med mycket nytt; nytt spelsystem, nya roller och nya positioner. Mycket att ta in för en enskild spelare och ännu svårare att få samspelet att stämma med andra som också är lite förvirrade...
Det är inte alltid motståndarna springer som pilarna på taktiktavlan visar och hur gör man då och hur gör hon? Springer inte hon åt fel håll? Tillit och tålamod är två ord som upprepats många gånger senaste månaden! Hellre göra fel än att inte göra något! Ett fel kan man rätta till, men hur rättar man till något om någon INTE har gjort något?

Känslan inför fredagens matcher var nog att det skulle vara skönt med lite medgång och självförtroende.

Karlskrona blev första motståndaren. Ett lag vi aldrig mött tidigare. Det är ju alltid lite extra kul. Man vet inte alls vad man skall förvänta sig. Matchen börjar fint och vi lyckas skapa ganska mycket lägen frammåt, men lyckas inte få in bollen. Bakåt är det rätt stabilt! De får ett par bra lägen, men Hanna (04 målis) spikar igen. I slutet på första perran får vi till 1-0. 10 min in i andra för Karlskrona ett friläge där Hanna gör en trippelräddning och i spelvändningen efter räddningarna gör vi 2-0. Viktiga sekunder där! Sedan lyckas vi göra även 3-0 innan matchen tog slut. Karlskrona var bra och hade flera vassa lägen!

Skönt med en seger, men framför allt att vi spelat så bra. Trängda lägen löstes upp med några snabba passningar i trianglar och vips stod någon utan markering med bollen och vi hade kontroll igen.

Andra matchen var mot Träslövsläge och de var också var en ny bekantskap (tror jag). Vårt fina spel höll i sig och det fanns tålamod och tillit i spelet. Försvarsspelet höll i sig. Denna matchen fick vi strålande assistans av Tilda (också hon spelar i vårt 04-lag). När Träslövsläge kom upp och tilläts skjuta fanns Tilda där och räddade allt! Hon hade dessutom ett skönt smittande lugn. Matchen slutade 2-0 och vi satte in lite mer självförtroende och tillit, till oss själva och varandra, på banken. Träslövsläge var också bra och känslan var att de kunde gå långt.

Lördag morgon 08:00 var det åter dags för Lindås! Dom känner vi väl sedan innan. Inte minst från finalen i Bästkustcupen i höstas. Vi vet att de är väldigt duktiga och att de gärna tar hela armen om man inte passar sig. Nu var Jossan tillbaka i målet. Även om vi fått förstklassig hjälp, som båda höll nollan, så är det en extra trygghet att ha sin egna målis. Trots den tidiga timman och den sega resan så var det fart på tjejerna. Denna matchen släppte det helt framåt. När matchen var slut stod det 6-0 på tavlan. Det var nog inte ett helt rättvist resultat, men vi var såklart nöjda och satte in lite mer på banken. Nästa möte med Lindås blir de livsfarliga igen.

Inför lördagens andra match var stämningen finfin. En ny bekantskap till i Gårdarike. Vi visste att vi skulle gå vidare, men ville lyfta fler detaljer och slipa ytterligare på spelet. Men blir aldrig helt färdig. Även om det redan blänker så vill man ju putsa liiiite till. Med ny tillit och självförtroende ökar mottagligheten för nya, lite utökade, instruktioner. Vann vi matchen skulle vi garanterat slippa kvartsfinal och en morgonmatch på söndagen. Det kunde kanske vara en morot. Bland föräldrarna var det i alla fall det :)

Denna matchen spelade tjejerna återigen jättefint och fick väldigt bra utdelning. Passningsspelet var jättefint och försvarsspelet kändes välorganiserat och tryggt hela vägen från toppen ner till Jossan. I paus hade vi 2-0 och matchen levde. När Gårdarike gick upp för att komma ikapp lyckades vi dra ifrån lite, som det ofta blir när någon satsar. Men all heder för att de ger järnet hela vägen!

... och det blev natt den andra dagen.

Inför semifinalen var det tokfokus i ögonen när de kom in efter löprundan. Det är så intressant hur man fokuserar olika. En del vill ha "ryggdunk" andra vill INTE ha det... B-A-L-A-N-S-G-Å-N-G... Den stämningen brukar vara väldigt lovande! Warberg stod på andra sidan. När matchen går igång är det tydligt att Warberg hade en plan. De visste hur de ville spela och det kändes direkt som om de var bra på det. Publikstödet hade de också. Svårt att vara objektiv för det var en tight match och många chanser åt båda håll. När matchen var slut kunde jag, under en väldigt lång utandning, konstatera att vi vunnit med 2-0. Det var tight, Warberg är bra!

Efter semin fick vi åter spela final! Det är roligt med finaler! Banken var vid det här laget sprängfylld med tillit och självförtroende. Nu var frågan: hur spelar Hofterup? När matchen kom igång visade det sig de var väldigt duktiga och starka. Vår vilja, pepp och tagg var det inget fel på. Men Hofterup gjorde det svårt för oss. I andra halvan av första perran lyckas vi till slut få bollen. Skönt, men sett till intensiteten fanns det ju inte en chans att det skulle räcka med 1 mål för att vinna. Men en bra start! I slutet på perioden får vi även in 2-0. Inte heller då kändes det ett dugg säkert. Men 2-0 är lite tryggare än 1-0. I pausen är det så oerhört laddat. Nu gör vi jobbet hela vägen! Vi måste sluta med slagen, en utvisning hänger i luften!

En liten stund in i andra perioden gör Hofterup mål på ett fint skott. Nervositeten steg, men vi lyckas göra nästa mål och det känns lite lugnare. På planen är det inget skönspel nu. Väldigt mycket kamp och vilja mellan två lag med starka tjejer. Det är sjyst och inga utvisningar - men mycket kamp och ingen viker ner sig. Spelsystem blaha! Nu regerade tilliten till varandra, självförtroendet och ryggradsbeslut! Med kanske 5 minuter kvar släpper vi in turneringens andra mål och ställningen blir 3-2. Hofterup ger nu allt och är tokfarliga. Precis i slutet gör Jossan en tokräddning och tjejerna håller i sin ledning hela vägen!

Dagens andra långa suck går av stapeln!

I år ställde vi upp i tävlande klass, men vi vann finalen till stor del som ett kämpande lag! Vi anföll med 5 och spelade försvar med 5. Tjejerna imponerar inte bara med ett guld utan med att ta stora steg framåt både som individer och som lag. Jättekul! Vi gjorde mål på en frislagsvariant och var nära att göra 2 till med samma variant. En annan härlig "detalj" är den sprakande stämningen på bänken. Ett gemensamt mål och alla vill göra sin del på planen och på bänken.

Detta var första gången på länge som vi inte är en stor trupp på cup. 4 skadade tjejer, 1 sjuk och 2 med förhinder. Det gjorde att vi var 11 spelare de flesta matcherna. Att alla utom de med förhinder var med och tittade kändes väldigt inspirerande och kul! Tillsammans med övrigt publik gör ni det roligare att spela och lättare att kämpa!