I dagens match mot Norrköping dök vi riktigt djupt, även om vi reste oss i andra halvleken igen så var avståndet från den första alldeles för stort. Det var riktigt något som ville fungera för oss i den första halvleken. När vi fick ordning på försvaret så ville inte anfallet fungera osv... men det ordnade som sagt upp sig i den andra halvleken.

Jag fick en fråga efter matchen om jag känner mig orolig? - NEJ! blev mitt svar. Något jag sa utan att ens reflektera över mitt svar. Men det har jag haft tid för nu. Och jag svarar fortfarande samma sak. Jag är inte det minsta orolig.
Varför? Jo för att jag vet vart jag har tjejerna, men det viktigaste av allt: DE VET VART DE HAR VARANDRA NU!

Nu är sidan blank, det är NU vi börjar simma upp till ytan. Det är TILLSAMMANS VI ÄR STARKAST!

Tillbaka