Referat: Karlskrona UF 0-1 Nybro IF

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det. Referatet från lördagens bortamatch mot Karlskrona är synnerligen försenat, och segern som vi bärgade i Blekinge tämligen efterlängtad.

En fantastisk gräsmatta välkomnade oss när vi anlände till Västra Marks Idrottsplats strax efter att klockan hade passerat 12.30. Antingen har Blekinge fått mindre av den outtröttliga sommartorka som drabbat Kalmar Län, eller så är planskötarna nere i Karlskrona bara riktigt, riktigt bra på sitt jobb. Hög, hög klass på planen för dagen! Eloge!

Tunga moln låg över Västra Mark när domaren blåste igång tillställningen. Karlskrona låg rätt i positionerna, flyttade tålmodigt över laget från sida till sida och satte in en intensiv press när tillfälle gavs. Vi fick emellertid både tid och yta att rulla boll i backlinjen, varifrån vi kunde utnyttja de ytor som öppnade upp sig i motståndarnas 3-4-3-system.

Hoshyar gjorde sin första match som anfallare och så med bravur. Vår nummer 8 höll mittförsvaret sysselsatt med finurliga löpningar både med och utan boll, vilket också gav oss tid att flytta upp laget och få med fler spelare i anfallen. Hoshyar fick också halvlekens bästa målchans när Hampus Löfgrens välavvägda inlägg svepte in mot Karlskronas straffområde. Hoshyar mötte bollen med pannan, men nicken var inte tillräckligt välplacerad för att gå i nät.

Halvvägs in i halvleken öppnade sig himlen. Regnet vräkte ner och känslan var att åskan började närma sig Karlskrona. Spelet fortgick och det snabba underlaget passade det spelskickliga hemmalaget. Karlskrona hade tålamod och finess i sitt passningsspel, men förutom ett pressat skott från vänster i straffområdet tvingades inte Casper till några större perioder.

0-0 i paus och vi fick välförtjänt vila från regnet. En kvart senare var andra akten igång. Karlskrona höjde upp tempot något snäpp och flyttade fram sina positioner. Vi tog till samma åtgärd och kunde vinna boll högt upp i plan ett antal gånger under upptakten av andra halvlek. Vid ett av tillfällena föll bollen till Björn Ohlsson - mannen som skulle bryta dödläget i matchen.

Efter bollvinst på högerkanten tog Björn emot bollen runt 20 meter från mål. Björn har ett fint tillslag, ett fruktat tryck i dojan och dessutom gillar han att göra mål. Istället för att passa, som många andra säkert hade gjort i samma situation, tog Orreforssonen i ordentligt och fick se hur skottet ändrade riktning via en hemmaförsvarare. Någon sekund senare hade den studsat in i mål förbi en ställd Karlskronamålvakt och 1-0 var ett faktum. Härligt!

Karlskrona tog över spelet och skapade tryck under matchens resterande 35 minuter. Man kom i våg efter våg och hade bollen under majoriteten av den tid av matchen som man befann sig i underläge. När vi lyckades bryta fanns inte kylan för att hålla i eller rulla runt, vilket renderade i rena chansbollar upp på tomma ytor. Lägena till kontring var många, men dessa utnyttjades ytterst få gånger.

Våra motståndare började närma sig vårt straffområde mer och mer. Inläggen blev fler och antalet avslut likaså. Karlskrona överbelastade på kanterna och till slut kom den stora målchansen. En av anfallarna rann igenom och friställdes med Casper. Räddningen som vår målvakt stod för var av absolut högsta klass. Fingerspetsarna och kroppen var utsträckta till maxgränsen och den suck av lättnad som drogs när Casper styrde bollen utanför sin bortre stolpe var påtaglig.

Till slut blåste domaren av och höstens första seger var ett faktum. 1-0! Hållen nolla! Björn målskytt! Stark arbetsinsats! Segersång! Lördag! Vilken känsla!

Forza Nybro!