En sansad, halvtrött men trevlig skara handbollslirare samlades för 2008 års sista grävande i klisterburken. Dagen till ära hade vi ett fylligt lag med gott om spelare på alla möjliga positioner. Trots den tidiga timman (samling kl 17.15 en onsdag) lyckades nästan alla att dyka upp i tid. En någon sent insläntrande högersexa hamnade dock i kläm och blev förpassad till bänken p.g.a. sitt sena intåg.
Stärkta efter segern sist mot Tjörn, på Tjörn och en massa härliga plusmål till målskillnadskvoten hoppades vi även denna kväll kunna föra upp oss på plus-målskillnad. Att vi skulle ta två poäng kändes relativt säkert, men man måste ju spela om det också.

Vid matchstart kl. 18.00 hade en tunn men trogen skara på säg 5-10 MIK-supportar och ett föräldragäng till Hovherrarna fyllt hallen till sin bredd, och domaren blåste igång Hovherrarna till sitt första anfall. MIK hade på golvet inte bara ställt in skor, utan sex resliga och spelsugna herrar. Peter i mål får dock de första minuterna inte riktigt den mur han förväntat sig framför sitt mål och får genast vittja nätet. Hovherrarna spelar enkelt och gärna fram sin vänsternia som gillar att komma nära och skjuta. Ett något passivt MIK-högerförsvar vaknar långsamt och tillåter några mål för mycket till en början. I anfallsposition spelar MIK metodiskt, stressar inte och hittar flertalet bra skottlägen. Tyvärr har vi inte släppt förmågan att missa dessa lägen och Hovherrarna får således ta ledningen och leda första halvlek under 20 minuter. Efter ca 15 spelade minuter börjar MIK stänga bakåt i försvaret och får möjlighet att gå förbi i protokollet.
Kontringar är inte riktigt vår grej denna kväll, men mål lyckas vi ändå göra och snart har vi runnit ifrån till 13-11, som står sig under några minuter i slutet av halvleken. Peter i mål har nu börjat hitta bollarna som kommer flygandes runt honom och försvarsmuren blir allt tätare. I paus står MIK på toppen med 14-11.

I paus talar Julle om att "matchen står och väger", vilket ju faktiskt var helt sant.

MIK får börja med boll i andra halvlek, och startar med en kantväxel och där på följande mittväxel som resulterar i ett brett läge på högernioposition, snyggt, men jag minns inte om det blev mål. Vi är nu stabila i försvaret och enligt utsago från hubbe släpper vi under en elvaminutersperiod endast två mål bakåt. Framåt gjorde vi några fler och kunde med stabilt och metodiskt (ibland lite väl långsamt och segt) anfallsspel dra ifrån till en åttamålsledning vid 25-17. Jonte på linjen har fått mycket ytor att leka på och niometersspelarna leker in bollen gång på gång. Dock har Hovherrarna kastat in en räv i målet som lyckas rädda ett antal av dessa sexmetersavslut.
Mot slutet av matchen tillåter vi tyvärr Hovherrarna att knappa in tre mål eller liknande, vilket kändes otroligt onödigt, och framåt kan vi inte riktigt klämma in bollen rätt. När domarna tycker att matchen är slut står vi dock som segrare efter en stabil insats. Det känns dock som att vi borde kunna ha krutat in 30 bollar framåt och släppt max 19 bakåt, men man skall inte kräva för mycket av detta ålderstigna gäng!

För att fortsätta i Gladers trevliga spår, kommer här topp tre för denna match:

#3 - En stabil målvakt i Peter som växer i sitt målvaktsspel i takt med att hans kropp vaknar under matchen.

#2 - Linjeråttan Jonte som utnyttjar ett stundtals virrigt försvar, där vid ett tillfälle fyra personer valde att rusa ut mot skytten och lämnade lillpojken bakom sig i en enorm "lucka".

#1 - Försvarsspelet som vaknade till liv och höll sig på en hög och stabil nivå från minut 15 fram tills att vi slappnade av med fem minuter kvar av matchen, samt att vi faktiskt har tålamod i säkert 1/3 av de uppställda anfallen denna kväll.

/Calle