Premiärseger med mersmak!

Glädjequiz, tveksam mat och hemmaseger. Källbygrabbarna inledde säsongen med en riktigt härlig söndag på Eolsborg.

Efter en försäsong av frusna tår, tveksamma carpools samt ett och annat helrör var det äntligen dags för Folke, Ove och gänget att öppna upp dörrarna till Eolsborgs gräsmatta anno 2016. Hjältarna var laddade, inte minst efter att Sveriges rundaste mästerkock, Simon Wahll, beställt en alldeles utmärkt köttfärssås från Galejan.

Festkommitténs quiz delade sedan ut lärdomar kring Isakssons släktträd, Möllers frisyrhistorik samt nerbrunna byggnader i Ekmans barndomskvarter innan marschen gick vidare till Eolsborgs välbekanta omklädningsrum. Efter sedvanliga bluetooth-problem och grisringar blåstes sedan säsongen igång, en fin känsla.

Första hindret på vägen mot den förväntade sjätteplatsen (läs Bollbloggaren) var den nya superhybriden Saleby/Norra Härene. Tänk er ett Transformers-fordon där man korsat en Volvo 240 och en Ford Fiesta så har ni en ungefärlig bild av det metaforiska berg KIF förväntades bestiga denna ljuva vårsöndag.

Som motmedel hade coach Teddy plockat ut två 70-talister, en tysk porrmustasch samt en lagkapten med tarmproblem i startelvan. Huvuddraget gick dock ut på att placera Jonatan Sandén på bänken. Precis som väntat ett genidrag.

Matchen inleddes ändå trögt av hemmalaget. Passningstempot var i klass med Wahlls rekordtid i elljusspåret och markeringsspelet lika tight som en XL-tisha på Lorentzon. Frustrationen växte bland den rekordstora ledarstaben Teddy, Myrberg och Georgsson (lugn domarkåren, endast en stod upp samtidigt) som seriöst funderade på att byta in Isaksson bara för att "någonting måste hända".

Hotet om en Isaksson på planen tycktes dock sätta fart på Mekonomens Messi som plötsligt nickade in 1-0 på andraboll efter hörna. Lorentzons första nickmål i karriären och ungefär lika överraskande som Julles quizvinst en timme tidigare.

Bästa vännerna Calle och Räkan, även kända som "Johan Apells entourage", kombinerade sedan ihop ett frimärkesvärdigt 2-0-mål innan paus och trots rätt beiga 45 minuter var KIF på rätt spår. Eller åtminstone ett spår som inte ledde helt åt helvete.

I paus diskuterades varför 100% arbete är bättre än 80%, även om coach Teddy tvingades använda både röda och blåa pluppar på sin taktiktavla för att få fram budskapet. Men till slut nickade alla samstämmigt.

På planen hade dessutom Gössäters egen hobbyprofet, Patrik Ekman, värmt upp så att hårgelén färdats från den välformade luggen ner till de rosenröda kinderna. Efter att Julle tvingats lämna in med mag/ljumskproblem tog också Ekman chansen att sopa in 3-0 med sin första bolltouch, ett avslut som var uppe hos den allsmäktige och vände innan det seglade in i nät.

Räkan spädde sedan på med både fyran och femman, vilket innebar att grävmaskinisten från Gamlestansvägen kunde fira ett hattrick tillsammans med pappa Michael efter matchen.

Slutresultatet skrevs till odiskutabla 5-0, ett resultat som kunde varit både större och mindre beroende på kvaliteten i avslutsfasen. Hade alla avslutat som Lillen hade det slutat mållöst.

Låt oss även notera att såväl Sandén som Isaksson fick speltid, vilket trots allt säger en del om hur säker segern var.

Helt enkelt en härlig söndag där kämparna hann hem precis lagom till Kennet Anderssons sorti ur Mästarnas mästare. Sorry Kennet, alla kan inte ha Möllers handleder vid 50 års ålder. Kämpa på.

Spelarbetyg:

Skala:
1 - Flöjtenklass
2 - Mellanmjölk
3 - Hyfsad
4 - Glädjefull
5 - Div 5-klass

Målis:

David Johansson - 4. Efter en försäsong i TV-soffan var det onekligen en fröjd att se David tillbaka i Källbykassen. Fick en lugn kväll och kunde i lugn och ro planera den perfekta påläggskombon till söndagspizzan.

Backlinje:

Julian Gerding - 4. Kapade och gapade i 60 minuter, kände sedan en "dragning" i ljumsken och valde att tacka för sig vid 2-0 med laxerande symptom. Satt skrämmande stelt på bänken, men övertygade ändå.

Michael Möller - 3. Borde lagt av för 10 år sedan, men ändå står han där med Eolsborgs pinsammaste mohikan på huvudet. Tjongar lite långt, sparkar lite ben och skriker som en skjuten gris. Samla gamla Möller även i år alltså, skönt.

Rasmus Gustafsson - 1. Hård och rejäl första 30 och fick rättmätigt syna ett tidigt gult. Där slutade tyvärr Razz match då han resterande 60 endast gömde sig från domarens vakande blick. En tvättäkta fegis.

Jonathan Lorentzon - 5. Matchens kung. Ser ut som en rödhårig, rysk Super Mario-karaktär, men i den där glesa mustaschen bor en superkraft. 1,50 hög spänstar han in 1-0 och de lyckade tvåfotarna passerade tvåsiffrigt antal. Grym.

Mittfält:

Carl Nilsson - 5. Passar visserligen bara till sina närmaste kompisar, men om passningarna slutar med assist är det dumt att klaga. Att kalla högerfoten magisk vore en sjuk överdrift, men idag var den helt ok. Vi nöjer oss där.

Mackan Olsson - 3. Superdaddy behövde aldrig trumma igång pappakilona till några högre nivåer för att vinna mittfältskampen. Såg mest ut att njuta av dagen och var nöjd med en effektiv soltimme.

Emil Andersson - 4. Långben var som så ofta förr på flera ställen samtidigt, med ett ben inblandat i det mesta. Särar han på lemmarna står en sko i varje straffområde, så kanske inte så konstigt. Flängigt charmerande.

Rasmus Jansson - 1. Fult underställ, ful tatuering och en dålig hårdag. Kröner insatsen med ett missat friläge och svarar med tummen upp när han byts ut. En riktig pajasinsats, Flöjten hade varit stolt.

Emil Johansson - 3. Med pappa i mål utstrålar Emil en trygghet som annars endast skådas i tjejens soffa på Varaslätten. Davids son spelar dock som bäst när han är rädd och villrådig, så finns mer att ta av.

Forward:

Rickard Nylander - 5. Fick ta emot det nyinstiftade priset som matchens lirare, och nog kan flickvännen förtjäna en blombukett efter en kväll som denna. Samspelade väl med sina vänner och satte tre baljor. Svårt att klaga.

Bänk:

Patrik Ekman - 4. Att ha en så vacker människa på bänken känns fel, och visst lyser himlen upp när Prästen äntrar planen. Nätar på ett sorgligt långskott med första bolltouchen och hinner även med att bli brutalt tunnlad. Stilikon.

Linus Dahlström - 3. En löpning, ett stretchat ben, sedan är Limpan redo för inhopp. Spenderat försäsongen med sina härliga Delicato-vänner, och såg lika mjuk och fin ut som alltid. Väntar på säsongens första ostbåge.

Jonatan Sandén - 4. Kommer in sista kvarten och undviker att bli utvisad. Svårt att begära mer.

Anton Isaksson - 1. Spenderar 70 min på bänken med att skryta om sina "riktningsförändringar", men väl på plan är det rens och felträffar som gäller. Riksflöjt.

Tack för en härlig söndagseftermiddag!

/DJ