Det blev ingen pokal denna gång. Förlust i kvartsfinal på straffar mot (vad vi tyckte) ett betydligt svagare lag. Det blev dock en extremt nyttig start på säsongen och en rolig helg. Det finns massor av reflektioner man kan göra efter helgens cup, många saker att lära och jobba vidare på. Men också väldigt mycket positivt.

Så klart vi ville vinna cupen. Så klart vi ville ha med oss bucklan hem, det finns ju bara vinnarskallar i detta lag. Så klart vi borde avgjort kvartsfinalen under ordinarie tid. Men vi får inte glömma att under större delen av helgen hade vi 5-6 killar sjuka, och heller inte att vi endast tränat 2 veckor sedan vårt 4 månader långa uppehåll. Ingen bortförklaring men en del av förutsättningarna som gavs oss att hantera.

Resultat

FoSu - Järfälla IBK, 0 - 3
HU-46 - Järfälla IBK, 2 - 7
Järfälla IBK - SSV, 4 - 2
Järfälla IBK - TPS, 3 - 0
Järfälla IBK - Koovee, 3 - 4 (straffar)

Klicka här kompletta matchreferat

Se Eräs intervju med Patrik Backman


Finländsk vs Svensk P95-innebandy

Vi såg klart rostiga ut i de inledande matcherna och blandade stabilt Järfälla-spel med lite mer chansartat och okontrollerat finskt kontringsspel. För varje match såg spelet allt bättre ut, och killarna började hitta tillbaka till sina roller och uppgifter.

De flesta finländska P95-lag spelar en rak kontrings- och attackinnebandy, med få passningar och snabba avslut. Spelet böljar fram och tillbaka och inom samma minut kan båda lagen fått till 2-3 anfall var. Skotten kommer ofta och oväntat. Det känns som att man kommer till avslut 2-3 ggr oftare än vad vi gör i Sverige. Avvägningarna är dock inte alltid goda vilket ger motståndarna många möjligheter till snabba kontringar.

Domare och domarnivåer

Kring sargerna märker man den största skillnaden mot svensk P95-innebandy. Där är det är tufft. Mycket tufft. Finska lag dubblar alltid (ofta 3) på bollförande spelare vid sarg, och de göra detta stenhårt. Det har gett som resultat att de finska spelarna är generellt betydligt bättre på att hantera svåra/tighta situationer vid sargen och är riktigt duktiga på att klara sig ur dubblingar vid sargerna.

Domarna tillåter betydligt mer slag och hårda tag här. Över huvud taget var slag på klubba något man inte blåste för särskilt ofta. Att slå på klubban bakifrån var vanligt och gav inte utvisning i något fall vi såg under helgen.

Hög klubba verkar också ha en något friare tolkning i finland än i sverige, om nu inte finländska knän sitter i brösthöjd.

Det var faktiskt intressant att se den koppling mellan nivån som domarna sätter på spelet och det sätt finska lag spelar P95-innebandy på.

Attityd och finsk Sisu

Jag kan faktiskt ändå inte säga att de finska laget spelar fult. Absolut inte. Men de spelar hårt. Axel mot axel, visst... men STENHÅRT. Det är klart att när man satsar mer i närkamperna och kommer fel, så blir resultatet hårdare (ser otäckt ut vid sargerna ibland).

Det jag skulle vilja ta med mig hem till Sverige är den mentaliteten som verkar finnas hos varje finsk innebandyspelare. Kämpa! Kämpa! Kämpa tills alla krafter tagit slut. De gör allt med 100% inställning och attityd. Täcker, Skjuter, Springer, Brunkar... Jag tror minsann att det är detta som är den finska Sisun. Visst ser vi detta i svenska lag också, men inte alls i samma omfattning.

Som motpol kanske man då kan nämna att man saknar kanske lite kyla och tålamod i de finska lagen. Detta ser man oftare i Sverige. Både och är ju naturligtvis drömmen.

Underskattning

Av de fyra lagen som på förhand var tippade favoriter åkte tre av dem ut i kvartsfinalen. Tränaren för Tappanilan
Erä, förra säsongens finska mästare, sa att det även i deras fall rört sig om underskattning av motståndarna. I kombination med den finska kämparandan och fysiken, var underskattning någonting som betalade sig extra dyrt i denna turnering.

Summering

Vi åkte till Finland för att få tuffast möjliga motstånd, under tuffast möjliga omständigheter. Detta var syftet. Vi fick uppleva allt detta och mer där till. Låt oss inte deppa för att vi inte fick pokalen med oss... det var inte det primära syftet, även om det hade varit plus i kanten.

Turneringen vanns av Hu-46. Det finska lag som vi faktiskt tyckte hade mest "svensk" spelstil, med ett vårdat passningsspel, lite mer kyla och lite mer bollkontroll. Att vi var det enda lag som slog Hu-46 (7-2) är ju naturligtvis en liten (men dock klen) tröst.

Helgen i övrigt var som vanligt fantastisk med dessa killar. En skön blandning av sköna individer som bjuder på sig själva. Det blev såklart många roliga ögonblick och kommentarer.

Vi lämnar Finland stärkta med lite extra Sisu och en positiv bild över finsk P95-innebandy.

Tillbaka