Matchreferat: IS Örnia 6-1 Simlångsdalens IF

De senaste fyra matcherna har resultatmässigt varit klart under godkänd, med endast två inskrapade poäng efter kryss mot Skottorp och Sennan. Ett riktigt styrkebesked var därför något som Örnia behövde, och gärna även bevis på att de idogt inövade anfallsmönstren gett resultat. Simlångsdalen stod denna afton för motståndet, och skulle få sig en riktig genomkörare. Örnias spelplan var att med ett högt presspel inte ge Simlångsdalen något som helst utrymme att från sitt bollskickliga mittfält kunna etablera sitt eget spel. Men även om de första 10 minuterna var jämna tog De Gröna därefter helt över taktpinnen och uppvisade en offensiv briljans som trots tidigare matchers spelmässiga dominans inte alls setts. Anton Andersson placerade rutinerat in 1-0 efter att Björkström ute till höger frispelat kantspringaren Anton Johansson, som med ett precist, intränat inlägg hittade Andersson vid bakstolpen. Därefter var det som att proppen drogs och ett flöde av vackra mål följde. Henrik Björkman ville inte vara sämre än sin anfallskollega och gjorde 2-0 på samma sätt som Andersson. Den senare avlossade direkt därefter kanonen och satte sitt andra och matchens tredje mål med ett tungt långskott från 20 meter. Men trots att Anderssons vänsterslägga var vackert, hade kvällens vackraste mål eller ens distansskott ännu ej visat sig. I minut 40 fick Björkström nämligen en djupledsboll ute till höger, vände upp och snubblade kvickt fram bollen mellan motståndarnas ben, och som sig bör i division 6 därför också blivit nedsparkad. Den efterföljande frisparken från Björkström lyfts in och Isak Sävström slungar sig huvudstupa framåt - och når först till bollen! Bollen träffar pannan och tar sig sedan ändå in till nätmaskorna, vilket tycktes göra Sävström själv minst lika överraskad som Simlångsdalens försvarare. Och om överraskning var den dominerande känslan efter 4-0 målet, kan upplevelsen efter 5-0 snarast beskrivas som absurd när samme Sävström, minuterna efter sin språngnick, från 25 meter borrar in en otagbar högerprojektil. Örniastaben hade tappat hakan och upplevdes snarast lättade när halvtidssignalen ljöd efter detta - ett tredje mål från den glödhete skåningen hade nog inte resulterat i annat än ett framtida övermod. Pausvilan kom med andra ord för alla parter lägligt. Simlångsdalen lyckades reducera så snart andra halvlek tog vid, men skulle inte komma närmre än så. Örnia stängde alla ytor och lät bollen mästerligt förflyttas mellan lagdelarna. De Grönas mittfält slet kopiöst och framför allt Edvin Walan lät ofta motståndet känna på smärtförnimmelserna som uppkommer efter en närkamp med en värmlänning. Och när han inte mosade motspelare kontrollerade han, tillsammans med övriga i mittfält och backlinje, utan desto större problem matchbilden. Och så kom spiken i kistan. Man kan ifrågasätta den skadade tränaren Max Swanlings beslut att byta in sig själv efter 80 minuter, men resultatet av det är det nu i efterhand få som väljer att klaga på. Tränarkollegan Simon Larsson hittar med ett högt uppspel mot hörnflaggan in bakom Simlångsdalens backlinje på en djupledshaltande Swanling. Om denne haft två friska ben och inte en snedbelastad höft hade bollen nog tagits ner, rullats runt och den resterande tiden av matchen hade spelats av. Men det som skiljer Swanling åt från en annan är väl just beslutsfattandet i situationer som denna. Eller tur. Swanling väljer nämligen att med fel fot, i steget, på volley, från 35 meter, få på en träff som aldrig tidigare skådats och föra Örnia till en 6-1 ledning och vinst. Fascinerande. Det är många som gör sin bästa match bland De Gröna denna kväll. Andersson producerar poäng, Sävström två drömmål och Walan blåmärken. Men även backlinjen med Hervi Qose som dirigent visar på ett moget lugn och förivrar sig inte trots stor ledning. Även Noah Breland orsakade med sina kvicka fötter huvudbry bland samtliga försvarare. Men det fanns en prestation som i positiv bemärkelse stack ut lite mer än de andras - nämligen undertecknads. Matchens Örnar: *** Viktor Björkström ** Edvin Walan * Isak Sävström Örnias startelva: E Göranson H Qose - S Larsson - A Adolfsson (70') A Johansson (ut 45', in 75') - I Sävström - T Andreasson (20') - N Breland (75') V Björkström A Andersson (80') - H Björkman (70') Bänk: E Walan (20'), M Karlsson (45'), A Pansell (70'), M Lindell (70'), M Swanling (80') Herrar 0kommentarer

Matchreferat: IS Örnia 0-3 HGH

Om förra veckans förlust mot Torup/Rydö kändes oförtjänt är det svårt att sätta ord på känslorna efter HGH-mötet på Alevallen. Örnia visste att för motståndet denna afton stod ett väloljat maskineri, som inte slutar anfalla för en sekund och mot vilka man aldrig kan slappna av. Matchplanen var också simpel - spela fin fotboll. Och även om det uppfylldes, blev resultatet långt ifrån vad som hoppats på. De 56 betalande åskådarna fick i alla fall se Örnia i sann Örniaanda kontrollera större delen av första halvlek. HGH öppnade dock starkast och hade faktiskt en boll i Örnias nät redan efter 5 minuter, efter en lurig hörnvariant. Men detta dömdes bort för offside, något felaktigt kan HGH tycka. "Solklart!" sa De Gröna. Detta fick Örnarna att vakna till, och tog nu helt och hållet tag i matchen. Mittfältstrion Stjernqvist-Sävström-Allan dansade sig fram med bollen i säkert förvar på HGH's planhalva, och om det - återigen - inte vore för stolpar, ribbor och motvind hade nog Swanlings, Anderssons och Johanssons många avslut resulterat i mer än de gjorde. Men Örnia fortsatte trumma på. Efter varje litet bolltapp visade De Gröna på en återerövringspress av rang, och det vanligtvis så bollskickliga HGH såg ut att bli mer och mer frustrerade. Men kanske var det denna frustration som fick serieledarna att vakna till liv. Innan halvleken var slut hade HGH nämligen gjort både ett- och tvånoll, och bägge målen på ett nästan identiskt sätt fråg sin farliga högerkant. Surt, sa Örnen ännu en gång. Andra halvlek fortsatte den på samma sätt som den första. Örnia kontrollerade spelet totalt och skapade chans på chans, men utan att orsaka någon riktig oreda framför HGH's burväktare. De Gröna försökte och försökte. När Adolfsson, som mittback, inte dribblade sina hårt pressande anfallare testade han skott från 35 meter, men inte heller det gav resultat. HGH kunde i stället ligga lågt och vänta på kontringar, vilket snart resulterade i 3-0 och en avgjord match. Om det inte vore för Örnias i vanlig ordning storspelande målvakt Göranson, hade nog resultatet dessutom utökats ytterligare. Noll poäng på de två senaste matcherna mot de två serieledande är inget att vara nöjd över. Men både tränarstaben och spelarna känner att fotbollen som spelas nu är för bra för att ändras på, och med lite tid, flyt och intensitet framför målet kommer Örnia att inom kort vara ostoppbara. Någon rätlinjig, effektiv 442:a kommer det inte bli, för Örnia har hittat ett sätt att spela fotboll på som ger mer än bara resultat - det ger identitet. Matchens Örnar: *** Simon Larsson ** Albin Adolfsson * Noah Breland Örnias startelva: E Göranson H Qose - S Larsson - A Adolfsson Allan (70') - I Sävström (55' ut, 80' in) A Johansson (80') - T Stjernqvist - N Breland (40') M Swanling (65') - L Andersson (80') Bänken: M Karlsson (40'), H Henningson (55'), V Björkström (65'), E Lövgren (70'), H Barkstedt (80') Herrar 0kommentarer

Matchreferat: Torup/Rydö 2-1 IS Örnia

Serieledarna från Torup hade inlett säsongen på bästa möjliga vis, med fyra vinster på fyra matcher. Örnia var i sin tur på grund av debaclet i Ränneslöv tre poäng efter Torup/Rydö, och även om Kornhult/Hishult nu senast fick sig en omgång hade spelet kanske inte riktigt övertygat. Dessutom är Örnias breda trupp ytterst skadedrabbad och Johan Larsson fick därför till denna drabbning plocka ner sina dammiga Copa Mundial från översta hyllan för att fylla ut De Grönas bänk. Men detta till trots var förhoppningarna höga och förväntningarna stora från de grönklädda - Örnia behövde nu nämligen ett riktigt styrkebesked. Redan från den första minuten tog Örnia kommandot och visade varför man tillhör seriens absoluta elit. Dagens yttermittfältsduo Anton Johansson och Max Karlsson jobbade i vanlig ordning kopiöst och skapade med sina djupledslöpningar en hel del huvudbry för Torup. När Karlsson och kreatören Allan vackert kombinerade ute till vänster och den förstnämnde skickligt kunde lätta in bollen på Max Swanlings högerfot var det bara koncentration och en gnutta teknik som saknades för att Swanlings volleyskott skulle gett de grönklädda ledningen. Men Örnias spelmässiga dominans till trots var det Torup/Rydö som tog ledningen. I den 19:e minuten tappar nämligen Örnias annars så bolltrygga mittfält bollen centralt och Torup gör 1-0 på något som såg ut som en inövad variant – en plötslig stenhård långboll på en djupgående Emil Bernström, som ensam med Erik Göranson placerar in ledningsmålet. Örnia fortsatte bakslaget till trots att ha spelet i sin ägo men även matchens andra mål skulle tillskrivas Torup/Rydö. En ny långboll, kamp, brottning och flipperspel i Örnias straffområde leder till en lös boll där en uppmärksam Toruppåg trycker in 2-0. Surt sa Örnen, men fortsatte att trumma på i en sällan skådad division 6-klass. Och trots halvtidsresultatet kände De Gröna att detta fortsättningsvis helt var i egna händer, och gick därför ut efter pausen ännu piggare och hungrigare än tidigare. Vad som följer är utan tvekan Örnias bäst spelade halvlek hittills denna säsong, vilket gör matchresultatet ännu mer bittert. Isak Sävström tog tag i taktpinnen, dirigerade orkestern och drev upp tempot samtidigt som djupledslöpningarna avlöste varandra från Anton Andersson, Teo Stjernqvist och Swanling. Örnias backlinje föste bollen tryggt mellan varandra och lät inte Torup/Rydö känna på bollen ens en gång. I detta skede vaknade även hemmapubliken till liv och tände ett antal bengaler, men inte ens det fick De Gröna att dra ner på tempot. Och om det inte vore för stolpar, ribbor, motvind, otur och motljus hade slutresultatet kanske kunnat bli ett annat, men så blev tyvärr inte fallet. För att få till stånd en reducering flyttade Örnia mer och mer framåt, och mittbacksgeneralen Lukas Andersson fick ta klivet upp som anfallare för att suga in lite bollar. Och Örnias mål som följer därefter är vackert! Den nyss inbytte virtuosen Hampus Henningson får en hård passning ute till vänster, och lobbar i sin tur tillbaka in centralt på en fri Allan som med en mjuk nedtagning och hård bredsida frispelar Lukas Andersson ute till vänster. Andersson hittar sedermera med ett lågt inspel sin namne Anton Andersson som med vänstern smäller in 2-1. Detta alstrade ännu mer energi hos Örnia som fortsatte sin forcering, men kom inte närmre än en volleyklack från Lukas som långsamt seglade knappt över motståndarmålet. Noll poäng från en match där det känns som att De Gröna gör allting rätt är svårt att ta, men även här finns lärdomar att inhämta. Spelet med boll sitter fint men i avslutningsfasen finns fortfarande en del att jobba på. Under kommande träningsveckor kommer målskyttet att nötas och kanske öppnas därför ketchupflaskan redan i nästa hemmamatch, på torsdag mot HGH. Framåt Örnia! Matchens Örnar: *** Allan ** Tin Sarcevic * Isak Sävström Örnias startelva: E Göranson T Sarcevic – L Andersson – H Qose (85’) I Sävström – T Stjernqvist (60’) A Johansson – Allan – M Karlsson (50’) M Swanling – A Andersson Bänk: H Henningson (50’), S Larsson (60’), H Barkstedt (85’), J Larsson Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter