Vi ses där gräset alltid är grönt Uno!

Du var där när min - då pojkvän/sambo - numera make, kom till Exan. Du hade varit där länge, och stannde länge. Jag är en av dem som stolt tog över en del av ansvaret för den blå klubben efter dig. Du är den som gett namnet till "Unos hörna" och jag ångrar någonstans att jag inte fick upp den där skylten för länge sedan, så att du hann se den själv. Jag träffade Britt idag, som berättade att du spelade i Wormo när hon träffade dig. Det var (hon fick räkna på det ett tag) runt 1952 och då hade du redan spelat några år. Du spelade mittback - du var duktig på att nicka. Hon beskrev hur laget alltid värmde upp med att springa från halvmånen ut till Borstahusen och tillbaka. När du slutade spela fortsatte du som domare. Och fortsatte i Wormo - med olika uppdrag i styrelsen och till slut som materialare och det är där jag minns dig, i "din hörna". Idag hyllade Wormos A-lag ditt minne med tyst minut - ett tack till Nike som deltog! Och vet du vad......det var min make som sydde alla sorgbanden - på symaskin - jag visste inte ens att han visste vad som var bak och fram på en sådan : D.

Det blev en darrig förstahalvlek som som väl var lyftes i andra och laget kom ifrån med en pinne! Jag satt en stund med din hustru som levde sig in i matchen med hull och hår :). "Ohh" skrek hon under en närkamp, "bara inte domaren blåser där, axel mot axel - det sa alltid Uno - att det var OK". Hon berättade vidare att du och hon alltid haft roligt i livet. Därför ville du inte ha någon begravning. Det är ju inte så roligt. Jag räknar kallt med att du befinner dig på en bra plats nu - där gräset alltid är grönt! En sista hälsning från IK Wormo! /Linda

Linda Bondesson