Historik IKB
Föreningens första fotbollsplan låg på K2 mark parallellt med Ängelholmsvägen där man idag hittar Ringcentralen. På den tiden fanns inga idrottsplatsvaktmästare som skötte planer och dylikt. Nej, det var föreningens eldsjälar som helhjärtat ställde upp och klippte gräs och kritade linjer. Omklädningsrum var på den tiden i många fall en sällsynthet, men IK Bergandy hade med gemensamma krafter lyckats uppföra ett bygge i anslutning till planen i syfte att tjäna som omklädningsrum. Duschar var på den tiden ett okänt begrepp. Ville man skölja av sig den värsta svetten så var det bara för bägge lagen att gemensamt gå ut på planen och tvätta av sig med vatten från den mjölkkanna som ställts fram där. I övrigt när det gäller planen så var det bara för samtliga medlemmar att ställa upp och fixa underhåll av plan och omklädningsrum. T ex, som i juni 1949 då man inköpt garn för 50 kr och uppmanade föreningens medlemmar att ställa upp och knyta nät till målen.
Idrottsligt sett var de första åren mestadels av positiv karaktär. Bl.a. hade föreningen från starten 1949 3 lag verksamma, ett A-lag, ett B-lag och ett pojklag. A-laget spelade första året 10 matcher, 4 vinster, 1 oavgjord och 5 förluster. Målskillnaden blev 24-25 och målskyttet var jämt fördelat inom laget, kanske beroende på att man använde sig av sammanlagt 24 spelare. Värste målskytt var i varje fall Yngve Jönsson, som med sina 5 mål blev föreningens förste skyttekung. 1950 hade klubben kommit igång ordentligt och bestod av hela 58 medlemmar fördelat på 4 lag. Bästa insatsen gjorde 1:a pojklaget som tog hem cupen trots att finalmatchen mot HIF förlorades med 3-1.Men HIF hade använt sig av otillåtna spelare, vilket gjorde att dom efterhand diskades och segern gick till Bergandy och därmed och därmed var föreningens första pokal erövrad.
Året därpå, 1951, gjorde IK Bergandy sin internationella debut. Föreningen var den 11/3 inbjuden av Helsingör FC för matcher mot deras A- och B-lag. Det blev en ren Bergandy uppvisning där A-laget vann med 3-0 och B-laget med 6-0. Året därpå bjöd IKB in danskarna som dock aldrig dök upp. Samma år mötte IKB självaste Landskrona BOIS, vilket slutade med en hedersam förlust med 0-2.
I början på 50-talet lade dåvarande Tågaborgs IF ned sin verksamhet, till stor glädje för IK Bergandy, som därifrån då fick ett antal spelare. Dessa skulle sedermera utvecklas till stora IKB-profiler. Om vi skall nämna några så varför inte två av våra hedersmedlemmar, nämligen Lasse Bengtsson Och Stellan Karlsson. I samma veva d.v.s. 1953 lyckades föreningen förvärva f.d. K2:s idrottsanläggning med tillhörande klubbhus. Anläggningen var vid överlåtandet i bedrövligt skick och den kostade medlemmarna många timmars hårt slit för att fås i duglig kondition. I o med att klubbhuset ingick i övertagandet så hade föreningen här införskaffat sin första klubblokal, vilken man hade fram till i mitten på 60-talet, då kommunen kastade ut oss för att ge plats åt stadens ”raggare”. Samtidigt som man tog över K2:s idrottsanläggning dök det också upp förslag på bildandet av andra sektioner inom klubben, främst då friidrott och bandy, men dessa förslag rann slutligen ut i sanden. Att friidrott dök upp som förslag var nog ingen tillfällighet eftersom man sedan 1950 årligen arrangerat en terränglöpning på Berga. Just att terränglöpning ingick i verksamheten var ganska naturligt. Bland IK Bergandys medlemmar fanns nämligen vid den här tiden en hel del av K2:s militärer. Militärerna sökte sig till Bergandy beroende på att de hade samma samlingsställe, nämligen Café Ventorp.
Café Ventorp, nämn detta namn för en gammal Bergandymedlem och han strålar ut i ett saligt lyckorus. Caféet var nämligen samlingspunkten där man tillbringade all sin fritid när man inte spelade boll. Här höll man föreningsmöten och man samlades även på caféet före och efter matcher och träningar. Var det inte match- eller träningsdag så gick man ändå dit för att ta en fika och träffa kompisarna i sann Bergandy-anda. Enkelt uttryckt så var Café Ventorp den samlande kraft som låg till grund för den Bergandygemenskap som fortfarande råder.
Då som nu var det stora problem för idrottsföreningarna att få ekonomin att gå ihop. IK Bergandy hade där stor hjälp av att man arrenderade cykelstallet i ”Gubbaparken”. Det förhöll sig nämligen så att i början på femtiotalet så ordnade Berga Intresseförening dans i Gubbaparken på lördagarna. Eftersom merparten av danspubliken i början av femtiotalet färdades på cykel så behövde man någonstans att parkera denna. Därför såg vakna bergandyledare till att föreningen fick arrendera nämnda cykelstall och mot en avgift på 25 öre höll man koll på besökarens cykel. 1950 så gav detta 1 400 kronor netto till Bergandy, inga småpengar för en liten förening på den tiden.
Under de 10 första åren så härjade föreningen i Div 6, men 1959 så tog man steget upp till Div 5 för första gången, dock ej som seriesegrare utan som bästa 2:a i regionen. Ungefär samtidigt var man också inblandade i en Kulla-Bjäre cupfinal, vilken snöpligt förlorades till Allerum med 3-5 efter förlängning.
60-talet inleddes med den första utlandsresan som gick till Bornholm där det spelades ett par matcher mot de lokala lagen på ön. Noterbart från resan var att Börje Bengtsson som tydligen var nykär vid denna tidpunkt tog flickvännen med sig på resan för säkerhetens skull.
De första åren på 60-talet var IK Bergandy ett ganska väletablerat div 5 gäng. Efter att ha varit ute på träningsläger under försäsongen 1963 kom man vältränade till seriestart och med goda förhoppningar. Efter hand kom man också att se ut som seriesegrare, men föll så att säga på målsnöret genom att spela oavgjort mot Listorp, ett resultat som gjorde Listorp till seriesegrare och Bergandy till tvåa. Så nära har föreningen aldrig varit fyran även om man på sistone hittat sin plats i toppen av div 5.
Ett nytt kapitel i föreningens historia inleddes våren 1964 då vi flyttade från K2:s idrottsanläggning ner till den nybyggda idrottsplatsen Norrvalla. Året efter knöts en tränare vid namn Åke Wihlen till klubben, en söderkis med förflutet bl.a. i Drott, HIF och Gunnarstorp. Att IK Bergandy har någonting speciellt talar för sig själv då Åke var verksam många i vår förening. Han fick verkligen från början ta sitt ansvar i Bergandy, vilket den händelse visar som inträffade det år vi av kommunen blev utkastade från vår dåvarande lokal för att ge plats åt stadens raggare. Vi var helt utan lokali ett år, men genom Åkes härjningar på rådhuset så fick slutligen en ny lokal på Lantvärnsgatan 21 (idag Grönkullagatan). Samma år som vi miste vår lokal inträffade en annan negativ händelse, vi åkte nämligen ur div 5. Vistelsen i sexan blev dock bara ettårig. Pricken över i:et efter en lyckad säsong blev resan till Mallorca, då vi direkt efter slutsignalen, i en fortfarande omtalad match, stack söderut.
När vi ändå är inne på 60-talet måste vi nämna några roliga episoder. Låt oss börja med en av föreningens stora profiler genom tiderna, nämligen Bengt Davidsson. I en match mot Lerberget och ledning med 9-0 får Bergandy en straff. ”David” tar hand om bollen och skriker: ”Nu kommer den”. Alla undrar vad som ska ske och vad händer? Jo David springer fram och klackar in straffen, målvaktens min går ej att beskriva.
En annan händelse skedde i en match mot Hittarp där IKB ej hade en av sina bättre dagar. En av Hittarps mindre målfarliga spelare lyckades ta sig igenom Bergandys försvar, snurra upp målvakten och rulla bollen mot vad han tror är tomt mål. Men på mållinjen dyker en bergandysupporter, tillika för tillfället ordförande, Kjell Thynell upp och hindrar bollen att gå i mål. Hittarpsspelarnas reaktion går ej att beskriva, speciellt inte den tilltänkte målskyttens.
70-talet inleddes med stor optimism bl.a. med träningsläger i Rumänien. Vi var säkerligen bland de första svenska idrottsföreningar att förlägga träningsresor till detta land. När vi första gången åkte dit, 1973, visste vi inte vad som väntade oss. Förutom förträffliga inkvarterings- träningsmöjligheter så blev vi verkligen tagna på sängen vad gäller motståndet i träningsmatcherna. Inför första matchen blev vi lite ställda när vi såg publiktillströmningen. Från Norrvalla med ett 50-tal åskådare till en arena med över 3000 på läktarna samt en blåsorkester på 50 personer som innan matchen värmde upp publiken. Aldrig tidigare, eller senare, har ett Bergandylag blivit så utspelat. Förlust med 13-0. Till saken hör att U.M.T, som laget hette, spelade i Rumänska ligan, div 2, och vad det innebar i en öststat förstår ju alla. Bland de bästa spelarna på plan fanns vår dåvarande målvakt, Bo ”Sållet” Svensson, som blev stor publikfavorit, bl.a. fick han efter matchen skriva en hel del autografer. Nu ska Ni veta att vi hade en match till att vänta, mot ett lag som slagit ut U.M.T. ur cupen, så Ni förstår att inför denna match var stämningen inte alltför hög. Men vi plockade fram den kända ”IKB-andan” och ledde i halvtid med 2-1 efter mål av Manne Orlowski. Andra halvlek måste betraktas som en av världens längsta, eftersom rumänerna under inga omständigheter som helst fick förlora. Slutresultatet blev därför 2-2 ett resultat som uppnåddes på rejäl övertid. Noterbart från denna match var bl.a. att eftersom vi ej var ordinarie, fick vi använda oss av Hans-Ove Lidén som hade till uppgift att röra sig i mittcirkeln samt Rolf ”Kongo” Bylander som ”slitvarg” på mittfältet.
Efter detta fick vi mersmak på Rumänien, vilket gjorde att föreningen även 1975 förlade sitt träningsläger dit. Om det berodde på detta läger som helhet det vet vi inte, men 1975 kom att bli ett av föreningens största år idrottsligt sett. Under ledning av Hans ”Moppe” Svensson lyckades IKB det året hemföra ”The Double” d.v.s. både div 6 och Kulla-Bjäre Cupen. Cupen hemfördes efter en oförglömlig finalmatch på Mjöhults idrottsplats. Finalmotståndare var Väsby som i halvtid ledde med 3-0. I andra halvlek kom ett helt nytt IKB-lag ut och där tändes två nya stjärnor på bergandyhimlen, nämligen Ulf Envall och Ulf Nelson.( Se bilaga 1 ”Mitt bästa Bergandyminne”). Om det berodde på dessa bägge pojklagsspelare låter vi va osagt men IK Bergandy stod som slutsegrare med 5-3. Nelson och ”Enis” var bara två av de produkter som kommit fram genom vår ungdomsavdelning. Denna kom igång i början av 70-talet mycket tack vare gedigna insatser från Sven-Gösta Jönsson och Roland Andersson. Tack vare en ungdomsavdelning på frammarsch kunde vi framöver ställa upp med ett juniorlag av yppersta klass. Eller vad sägs om spelare som Mats Sandström (mv), Ulf Nelson, Lars ”Modde” Olsson, Anders Carlsson, Mikael Martinsson, Roland Andersson, Michael Swenson, Bo Hyllén bara för att nämna några.
Några av dessa killar var med i juniorlaget som blev bortdömt i en semifinal i Växjöcupen efter att tidigare besegrat självaste MFF på bortaplan med 1-0. Vår satsning på ungdomsavdelningen i mitten på 70-talet visste inga gränser. Nämnas bör t.ex. vår stora ungdomsträff med Bob Houghton och Anders ”Puskas” Ljungberg. Ungefär samtidigt fanns där i Bergandys knattelag en spelare vid namn Roland Nilsson, HIF, IFK Göteborg, proffsspel i England, stor landslagsspelare, vidare presentation överflödig.
Något vi missat under 70-talet som ändå måste nämnas i denna skrift är alla de spelare som lade av som spelare efter flera förtjänstfulla år i föreningen. Ett stort tack, Stellan Karlsson, Jan Andersson, Claes-Göran Nilsson, Bengt-Göran Jönsson, Tord Bylander, Rålf Bylander för att nämna några.
En annan stor profil som försvann genom att HIF värvade honom var Ulf Nelson, som på den tiden säkerligen var Helsingborgs bäste mittback och samtidigt vår bäste målskytt framåt. Uffe var den andre spelaren i Bergandys historia som värvades till HIF. Den förste var den oförglömlige Kaj Berglund vars elegans på planen alltid finns förankrad i IKB:s historia.
Inför 80-talet hade vi trots förlusten av Ulf Nelson ett gott material att bygga vidare på. För att utveckla det ungdomliga materialet fordrades det en tränare av klass, kontakt knöts därför med HIF-legenden Lars-Erik Ahlberg. En av anledningarna till att vi kunde knyta ett så stort namn till vår förening var IK Bergandys verkligt ideella syn på förenigslivet. Trots sin bakgrund från enbart större klubbar smälte Lasse in i vår förening på ett förträffligt sätt och trivdes som fisken i vattnet under de 4 år han var verksam hos oss. Under Lasses ledning utvecklades såna storlöften som Anders Hempel, Jörgen Bengtsson, Håkan Zetterstrand, Roland Persson och Peter Hilleström(Andersson). Samtidigt gjorde en annan bergandylegend comeback efter 4 års frånvaro p.g.a. skada, nämligen Inge ”Krigaren” Gullström. Samme Gullström kom att under 80-talet sätta ganska stor prägel på föreningen i och med att han 1982 tog över ordförandeskapet från Leif ”Klubban” Berg som under en 10-årsperiod styrt föreningen.
Att driva en fotbollsklubb förde med sig en hel del olika problem, kanske speciellt på den ekonomiska sidan. För att klara ut ekonomin så införde vi 1980 ett nytt programblad som vi är väldigt stolta över och som ger oss ett välbehövligt tillskott till den magra föreningskassan. Stärkta av framgången med programbladet så blev reklamskyltar på Norrvalla en naturlig utveckling och vi vill här passa på att tacka våra trogna sponsorer för den hjälp vi hittills fått och hoppas att Ni även fortsätter att stötta oss under kommande åren.
En viktig händelse i mitten på 80-talet var Brohultsprojektet, vilket innebar att vi delade föreningen genom att skicka vår ungdomsavdelning till Brohults IP. Baktanken med detta var att senioravdelningen så småningom skulle flytta efter. På detta sätt skulle IK Bergandy få sin egen idrottsplats i Helsingborg. För detta fordrades att kommunen skulle åtgärda de befintliga planer som fanns där, bl.a. behövdes en rejäl dränering anordnas. Av detta blev intet och efter att ungdomsavdelningen under de första åren fungerade mycket väl så hände det som hos många andra föreningar ledarbristen slog ut oss, och nästan hela ungdomsavdelningen försvann. Men det var bara att ta nya tag.
Idrottsligt sett var i början på 80-talet ett stabilt div 5-lag mycket tack vare det vassa anfallsparet Ulf Envall och Anders Hempel som ett år tillsammans gjorde uppemot 60 mål. Skyttekungen Anders fick därför helt naturligt en hel del anbud, där valet föll på Hittarps IK. Vid förhandlingar med Hittarp blev dessa smått chockerade när dom fick klart för sig vad IK Bergandy stod för. Vi krävde nämligen inte ett enda öre i ersättning. Eftersom Bergandy alltid haft som målsättning att aldrig ta betalt för en spelare som vill lämna oss och ej heller betala för någon som vill komma till IK Bergandy.
1986 hände det som inte fick hända, vi ramlade ur femman efter en triller till kvalmatch mot Allerum. Det årets glädje var juniorlaget som efter en framskjuten placering i serien avslutade säsongen med en resa till Rom. Dessa Bergandygrabbar fick en upplevelse dom aldrig glömmer. Vad sägs om att bli guidade på Romas träningscamp av självaste ”Svennis” och samtidigt få träffa alla dom stjärnor man annars bara upplever på TV. Pojkarna hade ju en viss resvana, man hade ju året tidigare besökt Tottenham I London.
Mannen bakom juniorlagets framgångar och reseäventyr var Anders Carlsson, och det var därför helt naturligt att Anders fick ansvaret som tränare för seniorerna 1987. Med Anders som tränare och Manne Orlowski som lagledare, två riktiga Bergandygrabbar, fick laget nu ett lyft, vilket innebar serieseger och final i Kulla-Bjäre Cupen, som tyvärr förlorades till Skälderviken efter förlängning. Med 1987 års fina anda i föreningen såg vi fram emot 1988, även om Anders slutat som tränare. Ny som tränare var en engelsman vid namn Tony Weiseman men med samma lagledare som 1987, Manne Orlowski. Detta visade sig vara en lyckad ledarkombination eftersom vi länge var serieledare men tyvärr inte orkade ända fram. Avancemanget till div 4 missades med 7 måls sämre marginal.
När det gäller 80-talet så får vi inte glömma B-laget, som under Bert Nilssons ledning skördat en hel del framgångar med bl.a. två seriesegrar.
1989 så firade IK Bergandy 40 år där vi under vår jubileumsdag hade olika arrangemang på Norrvalla med en efterföljande fest på kongresshuset med c:a 150 personer. Noterbart från denna fest är att förste innehavaren av vårt fina träningspris skänkt av Berga Intresseförening, Börje Bengtsson fick äran att dela ut nämnda pris till Mikael Martinsson. Under festen tilldelades Inge Gullström även utmärkelsen Hedersmedlem i IK Bergandy och sällade sig då till sällskapet, Lasse Bengtsson, Stellan Karlsson, Tord Bylander och Åke Wihlen.
Samma år fick vi en ny tränare vid namn Börje von Reis med meriter från högre sammanhang i Hittarps IK. Börje var även spelare och var en av de tongivande gestalterna när IKB besegrade dåvarande div 1 laget Hässleholms IF i cupen med 8-3 i en match där Bergandy visat sig ha de bästa straffläggarna. 1989 var även året då vi avslutade vårt så kallade ”Brohultsprojekt” och återbördade ungdomsavdelningen till Norrvlla, äntligen var vi alla nu åter under samma tak..
Förväntningarna på -90 talet var med många Bergandyögon sett stora. Vi hade det bra förspänt på fotbollssidan och en skicklig kassör vid namn Cenny Grankvist som förvaltade den nya inkomstkällan Bingolotto väl. Detta gjorde att vi åter kunde börja hoppas om ett förverkligande av drömmen att bygga en klubbstuga på Norrvalla. Särskilt om man tänker på den höga hyra på nästan 6.000 kr/mån vi betalade för vår då dåvarande klubblokal på Grönkullagatan. Visserligen kompenserades hyreskostnaden av ett sponsoravtal med Hälsingborgshem 1991-92 där vi erhöll 30.000 kr/år vilket då var företagets största sponsring av en idrottsförening någonsin.
Två händelser under -90 talet som satte sin prägel på vår förening var i negativ mening när vår ungdomsavdelning dog ut samt när en vicekassör missbrukade föreningens förtroende genom att förskingra en stor del av föreningens medel. Trots dessa motgångar gav vi inte upp utan under mitten av 90 talet kunde drömmen förverkligas när klubbstugan på Norrvalla kunde invigas av vår Hedersmedlem Stellan Karlsson.
1991 tar en ny epok Ahlberg över som tränare nämligen Lasses son Peter, en kille med hjärta för vår förening vilket han tidigare bevisat i över 200 seniormatcher för Bergandy. Tyvärr fick Peter ingen lyckad start på sin tränarkarriär då en serieomläggning gjorde att vi rasade från div 5 till div 7 samma år. Ingen skugga skall falla på Peter eftersom nedflyttning har sin naturliga förklaring då ett antal nyckelspelare i samma veva lämnade föreningen för att pröva lyckan i högre divisioner.
Efter 4 år med Peter tog Bengt Grönvall över och tog oss via kval tog oss till div 6. Bengt efterträddes 1996 av Stefan Hansson med förflutet som spelare i Stattena IF. 1997 var olyckan framme och vi åkte åter ner i div 7. Men föreningen mobiliserade direkt sina krafter och genom en magnifik höstsäsong 1998 kunde vi via kvalspel återvända till div 6.
Under 90 talet drabbades vår förening av två tunga förluster nämligen Åke Wihlen och Bert Nilssons bortgång vars insatser varit ovärderliga för vår förening. Låt oss därför dedicera denna skrift dessa båda samt övriga som kämpat för vår förening genom tiderna.
Denna skrift är gjord till vårt 50 års jubileum och innehåller därför inget om vad som hänt i vår förening efter 1999.
