Historia
Ik Ängen bildades 1977 i Bredäng av dåvarande fritidsassistenten i Bredängsskolan Rut Holmberg och Gunnar Weichbrodt. Det började igentligen tidigare med en foto- och filmkurs för elever i Bredängsskolan, som efter avslutningen bytte ämne till: Innebandy.
Gunnar hade tidigare sysslat en hel del med innebandy i Bandhagen. Korpen och ungdomsgårdsbyrån startade redan i början av 1970-talet med seriespel i innebandy mellan ungdomsgårdar och Gunnar hade på ett tidigt stadium fått intresse för sporten. När Gunnar kom till Bredäng hade frisksportförbundet tagit innebandyn under sina vingars skugga och hade faktiskt seriespel över en stor del av Sverige. På hösten 1977 gick många från Gunnars fotokurs direkt till innebandyplan i Ålgryteskolan. Svårigheter fanns redan då att få spela i stora Bredängshallen. Ibland händer det att en stor mngd begåvningar råkar hamna på samma ställe - och det var precis vad som hände
IK Ängen gick med i seriespel på ett tidigt stadium och det blev lika mycket matcher som idag. Redan 1979 fick laget SM-guld efter en rad matcher på olika orter i Sverige. Finalen gick utanför Göteborg, där vi besegrade Mölndal. Många av våra ursprungliga spelare var med i samma lag under 10 - 16 år. Då Svenska Innebandyförbundet bildades gick vi naturligtvis med ganska snabbt. Under de första åren spelade vi i både frisksportsförbundets och innebandyförbundets serier.( De körde nämligen parallellt under en tid.) 1989 spelade IK Ängen SM-final igen, i stort sett ned samma lag som tog SM-guld 1979. Denna gång i Fagersta mot Kolarbyn-Fagersta. Vi tog silver efter förlängning och "sudden death".
Under de första 16 åren spelade IK Ängen i Div 1, vissa säsonger med två lag. Gunnar tog nämligen över sitt gamla gäng från Bandhagen, och plötsligt fanns det ganska många splare. Redan 1983 hade IK Ängen ett flicklag i träning. Det var inte så vanligt på den tiden med flicklag i innebandy. Seriespelet för dessa flickor blev därför lite haltande, och upphörde därför efter två säsånger. Delvis på grund av att för få hjälpte till att driva verksamheten.
Efter detta började vi med flera ungdomslag som oftast fick träna i små hallar. Nu spelar vi dock en hel del i stora Bredängshallen. Värt att veta är att när Balrog bildades i Norsborg, kände vi flera spelare ganska bra och de fick ofta köra träningsmatcher mot oss i Bredängshallen. Trötta på framgångar och allt starkare motstånd hände det att IK Ängen halkade ner i Div 2. Panik utbröt bland flera spelare. Att spela i 2:an var otänkbart. Halva spelartruppen begav sig till Hagsätra som spelade i 1:an och tränades av Peter Kokocha. IK Ängen fick sadla om och rida ut stormen - vilket gick bra. Efter ett par år började nästan alla spelarna komma tillbaka till IK Ängen och tog dessutom några Hagsätraspelare med sig. Bl.a. nuvarande herrlagstränaren Stephan Bruus.
Under den här tiden var Gunnar mycket i Gambia (Västafrika). Där startade Gunnar genom IK Ängen innebandy i en större by. Under vissa år var det turneringar mellan flera lag, man spelade naturligtvis utomhus. Intresset var jättestort och ett landslag i Gambia hade varit ett faktum. Men det går naturligtvis inte i längden att en person håller igång det hela från en annan kontinent. Brist på intresse från div. håll i Sverige gjodre att projektet fick självdö. Intresset finns fortfarande kvar i Afrika.
På hemmaplan var IK Ängen respekterat som ett mycket framgångsrikt cuplag. Spel och vinster från Luleå till Åland. Efter 11 år, då vi spelat med ett eller två lag, börjagde vi med lite större ungdomsverksamhet. Basket var sedan lång tid etablerat i Bredängsskolan. JKS basket var stort. IK Ängen hade endast en ledare nämligen Gunnar Weichbrodt. Styrelse fanns i IK Ängen men dessa återfanns aldrig på hallgolvet. Vi hämtade intresserade från Bredängsskolan som ville prova med innebandy. Det blev en hel del. Många kom även från Skärholmen.
Ledarfrågan var hela tiden ett stort problem och arbetsbördan började bli för stor för Gunnar, som dessutom bor i Bromma. Vi hade dock ungdomslag i seriespel hela tiden, trotts att vi inte hade alla nödvändiga resurser. Sätra IBK bildades och kunde ta hand om en del av ungdomsspelarna. Så småningom fick vi en ny ålderskris i vårt herrlag. Nya spelare i vuxen ålder behövdes. Förhandlingarna började med ett lag inne i stan som var osäkra på om de kunde fortsätta för egen maskin. Det var Hufudstadens IBK. Klubben lades ner. De spelare som ville fortsätta spela gick över till IK Ängen. Gunnar Weichbrodt, Micke Andersson och Tommy Schmidt var nöjda.
Håkan Eriksson och Stepahn Bruus fick omgående fart på herrlaget med denna förstärkning. Gunnar Weichbrodt tränade då Pojkar-79, som var en fullträff ur spelarsynpunkt. Gunnar hade även startat upp Pojkar-82, ett roligt men synerligen temperamentsfullt gäng med killar från nio olika länder och tre världsdelar. Detta var egentligen det första riktiga invandrarlager i innebandy i Stockholm. Dock ej det sista i IK Ängens historia.
Nu började även vuxna ungdomsledare, boende i Bredäng, komma till. Tommy Schmidt blev lagledare för P-79 under en period, P-85 bildades, och Micke Nordstedt och Magnus Rönnblad startade ett ännu yngre lag där deras söner ingick. Precis som det skall vara, men som inte fungerat tidigare. Träningstiderna i stora Bredängshallen var nu ganska sena. Vi fick starta omkring 21:00. Detta berode på att Basketförbundet hade slutit förbund med Fritid Stockholm. Liksom idag fick förvaltninjgen fråga Basketförbundet - och inte sig själva eller Innebandyförbundet - om vi skulle få någon träningstid. Slättgårdsskolan och Ålgrytesskolans gymnastiksalr uttnyttjades fortfarande. En förfrågan om flicklag dök upp. Björn Bäck, som hade en son i P-88 låg bakom denna fråga. Ett synnerligen bra förslag som togs emot med öppna armar av IK Ängen. Det dröjde inte länge innan vi hade två flicklag i träning, och därtill två nya ledare. Björn hade stor vana från fotbollen - viste precis vad han gjorde. Han fick stor hjälp av Patrik Olenmark, och vi var plötsligt ganska många med IK Ängens mått mätt. Nu hade IK Ängen fått tidigare träningstider i Bredängshallen, men fick betal dyrt genom att timtallet krympte till 21/2 timme i veckan.
I flicklaget fanns många talanger - och det gick bättre och bättre för dem i seriespelet. Micke Nordstedt och Gunnar Weichbrodt startade en innebandyskola i Slättgårdsskolans gymnastikhall för små killar. P.g.a utrymmesskäl måste man sära på killarna. Gunnartog de äldsta P91 och 92 och flyttade till Ålgrytsskolan, den hall där IK Ängen startat 1977. De som var födda -94,95 stannade kvar i Slätgårdsskolan. Under tiden hade Björn B haft några utflykter till Älvsjö. Detta resulterade i att han fick ett talngfullt och vältrännat gäng P-89 killar ned sig tillbaka. Desutom flera föräldrar som var intresserade att hjälpa till.
"Vill i detta sammanhang rikta en tacksamhets tanke till Steffan Edstrand, som började som intresserad P-85 förälder, men som sedan blivit en oumbärlig hjälp för mig under träningar och matcher."
Det är många år sedan Bredängshallen hade någon vaktmästare. Det har varit stora bekymmer sedan dess och mycket merarbete genom att vi fått sköta oss själva med alla bekymmer. Många gånger har vi blivit motarbetade från flera håll. Det skall nämnas att inget lag har ett bättre renommé än IK Ängen när det gäller ordning och reda i hallen. Det är dock svårarbetat i Bredäng för innebandysporten och IK Ängen. Utspridda på fem hallar varav två har kortsystem istället för personal och en alltför stor basketdomminans i hall och skola. Vad som önskas nu är kanske några fler ledare och en ny sarg till Bredängshallen.
Historiken sammanställd av Mr IK Ängen Gunnar Weihcbrodt.
