Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om IFK Karlshamn
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från IFK Karlshamn.
IFK Karlshamn
Följ oss för uppdateringar
I går begravdes Torsten Eriksson i Carl Gustav Kyrka.
Många människor hade samlats för att ta ett sista farväl. Det blev ett fint och känslofyllt avsked.
Här följer några rader skrivna av en IFK:s spelare.
Jag var fyra år när jag träffade Torsten för första gången. Mamma tog med mig till Sternöskolans gympasal. Där kunde man testa att spela fotboll. De flesta i laget var födda 87, alltså 1 år äldre än mig. Det kändes som man var minst i hela världen. Tillsammans med Folke satte Torsten ut 2 små bockar på var sida hallen med ett litet mellanrum. Dessa bildade målen. Sen lirade vi!
Nu cirka 27 år senare sitter man här och funderar. En underbar människa har lämnat oss.
När jag tänker efter kanske inte jag och Torsten stod varandra jättenära men han var liksom alltid där. Var det någonting man undrade fanns alltid svaret hos Torsten. Det kanske inte alltid var det svaret man väntat sig men eftersom det var Torsten som svarade så tänkte man ”Ja men det är klart det är så”.
Som många andra nämnt var Torsten ofta sen. När man själv kommer sent ibland kan man få lite sura miner. Men när Torsten kom sent blev man nästan glad. Allt var ju som vanligt. Var Torsten sen var allt som det skulle vara.
Torsten var en stor anledning till att jag vände hem till IFK igen efter 1,5 år i Mjällby AIF. För detta är jag evigt tacksam. Jag tror kontraktsförhandlingen skedde på andra våningen hemma hos Torsten och Lotta. Man ställde inga krav. Torsten la fram ett förslag, förklarade och sen tog man pennan och skrev på. TACK!
Lugn, genomsnäll och klok. Det var Torsten för mig.
Tänkte avsluta med att berätta om en bortamatch i Listerby.
Laget har samlats, materialet är packat och bilarna rullar mot en tuff bortamatch mot Listerby. När vi kommer fram saknas en bil. Torsten är inte där. Eftersom det var Torsten blev ingen förvånad men han hade ju materialet. Någon tar telefonen och ringer Torsten.
Torsten svarar och får frågan vart han är någonstans varpå Torsten svarar.
- Det är lugnt jag är snart i Jämshög.
Tänker på dig! Ses sen!
/Pille
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera