Grand finale för Dunder, Berka, Ribba och Kecke

När jag, Christer Bergqvist, för tre år sedan inledde samarbetet med Tomas Dunder, Henrik Rehnberg och Kecke Karlsson i Hellton Dam var det efter viss tvekan från mig, Tveksamheter om egen förmåga, stor okunskap om de övrigas personligheter/färdigheter var faktorer att ta hänsyn till. Hur skulle en omeriterad ungdomstränare tas emot av ledare och spelare, alla med meriter o rutin långt över egen erfarenhet?
• En A tränare med lång meritlista och erfarenhet av Elitserien! Och med stor pondus!
• En C tränare med proffserfarenhet från hockeyn och med elittränar utbildning i sitt CV.
• En D tränare som hustomte/materialare och med stor karisma
• Spelare med stor rutin och erfarenhet från allsvenskt spel i flera år!
Det var med blandade känslor man förberedde sig att medverka i träning. De tre förstnämnda var ju sedan tidigare ett tajt team och de var nu min mottagningskommitté! Här skulle man in och komplettera och ta plats! Skulle detta bli bra? Vad kunde vi göra för gruppen tillsammans, och vilka roller skulle vi ha/ta? Kändes därför bra att redan från start medverka i sommarträningen och bekanta sig med "Ribba" och spelarna innan allvaret rullade igång med bollträningar/planering/bokningar osv.

Rollfördelningen var inget problem alls, att ingå i detta team och ha en roll som tränare B visade sig vara en bokstav på en tröja, inget annat… samarbetet och ansvaret delas upp på ett för oss passande och prestigelöst sätt! Att vara delaktig, påverka i beslut, och resonera mycket har varit vår röda tråd! Rehnberg är den som ”bestämt” över fysbiten, både på kort och lång sikt, dvs försäsong och de block som kom under säsongerna..Kecke skötte resten runt omkring på sitt alldeles egna sätt!

Det blev några fantastiskt roliga år med dessa tre ”goa gubbar” och absolut en tid vi kommer att ta med oss i hjärtat och ha lagrat på minneskortet.

Vårt resultat, som glädjer oss något alldeles oerhört, har inte varit möjligt att uppnå utan den grupp vi har haft till vårt förfogande! Vi har ju tillsammans med ett gäng tjejer fått uppleva enorma stunder av glädje men också haft många stunder kantade av frustration.

Vi har dock låtit det roliga styra och ord vi ofta sagt till varandra är - lägg fokus på sådant som ger energi och försök påverka det man kan, släpp det andra!

Vara överens med alla är ju något de flesta vill vara, om det så gäller hur man ska leda och formera truppen, vad behövs, hur ska man spela och med vilka ska man spela? 3-3, 6-0, punkt. 2-4 i anfall, övergång eller ej, särdrag, karlstad, 1 eller 2 fingrar vä,hö, inlöp,,,frågan man ställt och återkommer till är: Vad klarar vi, och hur tränar man på det man behöver träna på, med den trupp vi har? En tunn lina att balansera på!

Överens har vi inte varit varje gång beslut tagits, varken internt i ledarstab, i truppen eller med annat folk runt omkring, men vår syn/ våra beslut har i vart fall bottnat i viljan att komma vidare i handbollshierarkin och nå de högt uppsatta mål truppen haft. Vid handling står vi dock enade, och försöker följa beslutet vi tagit!

Det är ingen dans på rosor att leda ett lag med stora ambitioner!

Man har alltid haft i huvudet att en kravspecifikation som stavas avancemang, poäng och klarade målsättningar finns… I en elitverksamhet blir det än mer tydligt!

Resultat är viktigt!

Trots att det bitvis varit en liten trupp, och därmed minimala förutsättningar för att bedriva verksamheten, har dessa tjejer gång efter annan visat att man kommer långt med inställning och vilja att lyckas! Lite skämtsamt brukar vi säga att om vi bad dem springa genom tegelväggen så kommer de att försöka, tills de lyckas!

Att få vara delaktig i detta har varit en lärorik tid!
Att omringas flera dgr i veckan av dessa olikheter/personligheter/viljor och samtidigt försöka förhålla sig till en linje man satt är inte lätt! Känslor och dagsform varierar och varje litet ord vägs in och varje liten handling värderas på olika sätt beroende på mottagare och form. Ibland blir det bra, ibland blir det tok…men som sagt, vi har försökt att följa de beslut vi tagit!

Att ha humor i viss mängd har visat sig vara viktigt, sedan gäller det att portionera ut den i rätt skede (som med allt annat). Balansen är svår att hålla, men när det närmar sig skarpt läge så har vi alla en matchmode som klickar igång, det har aldrig varit något problem hos varken spelare eller ledare.

Man förstår att ungdomar av idag inte är på ”gubbnivå” när det gäller humor, men att ha roligt ihop har varit en ledstjärna, och att vi under resans gång haft roligt kan jag garantera, trots lite skiftande syn på vad humor är!

Sedan har man allt det andra! Det finns en uppsjö av saker som påverkar ett resultat, negativa och positiva. I den gruppering vi levt i under några år så har det oavsett neg/pos händelser svetsat samman gruppen ytterligare och man har kommit ut med ny energi ur varje liten sak man ”drabbats” av.
Hur detta är möjligt kan mina psykologikunskaper inte finna svar på men jag har flera händelser under åren som styrker detta!
Är svaret lagmoral? Hur har den byggts upp till dessa höjder i så fall? Vad är det som byggt den?

Många frågor, jag lämnar svarsraden tom för era spekulationer!

Men om någon funderar så finns det nog några korn att plocka ur raderna ni läser!!!

Målet var, uttalat av föreningen och trupp, att inom en snar framtid ta steget upp i elitserien, det gick några kval innan vi tog just detta steg mot Skånela på bortaplan!
Att vara en i Hellton Dam en sådan dag är något man unnar alla att få uppleva. Just då var det vi som gjort den största bedriften i Karlstads idrottshistoria, någonsin!

Man kan väl säga att det kanske inte var så med lite perspektiv på saken men som sagt, just då, i Märsta, just då, var vi riktiga hjältar…inget snack om saken!

Året 2015-2016 spelade IF Hellton i Elitserien, 13 poäng skrapades ihop och vi var ytterst nära att knipa en slutspelsplats. Publiken vallfärdade till hallen och vi vann publikligan. Som ledare finner man saker som vi kunde gjort bättre och som spelare kan man säkert finna saker också, men är det sånt vi ska komma ihåg?

I mina ögon gör vi en fantastisk säsong och stör flera storheter som nykomlingar i serien, att vara med ända in i sista omgången i kampen om slutspelsplats är inget annat än en stor jäkla bedrift och jag kommer i vilket fall att klappa mig på bröstet, skriva in detta i mitt CV och vara jäkligt stolt över Er prestation, för det är ni tjejer som gjort det möjligt för oss andra att få vara delaktiga i detta äventyr.

Att vi sedan går ut och klarar ett kval för fortsatt elitlicens är ju mäktigt och väldigt imponerande.

Jag och mina ledarkamrater är riktigt, riktigt stolta över Er och vi tackar för upplevelsen vi haft, den bedrift ni utfört har kryddat tillvaron för oss, Er, och en stor del av idrottskarlstad i flera år… känslan kommer finnas kvar ”fore ever” med garanti!

Tack o hej!/ ledarstaben

Christer Bergqvist