Tomhet...

...de är enda sättet man kan sammanfatta det på efter fredagens returmöte mot Uppsala Life IF U.
Även så här nästan två dygn senare så är det väldigt svårt att sätta ord på.
Fanns det ett fair play pris i H5 så skulle vi varit en stark kandidat till det med tanke på hur givmilda vi är med att dela med oss och ge bort poäng match efter annan.

Matchen mot life såg under dom första två perioderna ut att bli en rolig inledning på vårsäsongen. 2-1 efter första perioden och utökat till 4-1 efter andra. Det kändes som att vi hade matchen under kontroll trots ganska många missar i försvaret som tillät farligheter i form av diagonalpassningar rakt igenom slottet.
Andra perioden avslutas med en hel del gruff lagen emellan varpå periodpausen mest går åt till att försöka lugna oss inför den avslutande perioden. Life tog det som tändvätska och redan från första bytet i 3e perioden så ställde dom om till en fullplanspress. Något som vi på planen inte lyckas läsa av och reda ut. Vi hjälper varandra för dåligt och istället för att ge understöd och spela oss loss på egen planhalva så vill man hellre chansa på att vi ska få till kontringar. Något som inte alls fungerade. Vi blir därför kvar i långa försvarsbyten och Life gnuggar sönder oss och äter upp våran ledning varpå matchen slutar med 4-4 på tavlan och ytterligare 2 missade poäng.

Matchens tre stjärnor:

3. -

2. -

Honorable mentions:
Man kan tycka att det verkar hårt att lämna plats 2 och 3 tomma på matchens lista. Men samtidigt så finns det mer att hämta från det här laget vilket vi visar under två perioder.
Det finns absolut dom som gör en någorlunda bra match, de är inte de. Vi har spelare som krigar väldigt hårt, vi har dom som uppträder bra när det blir bråk i slutet av andra och vi har dom som gör både en och annan poäng.
Efter en sån här match överväger man dock om det här inslaget med Matchens tre stjärnor verkligen ska få fortsätta. Det är en lagidrott vi håller på med och vi måste börja agera utifrån de om vi ska vinna matcher. Börja dra åt samma håll och hjälpa varandra både på och utanför planen.
Man önskar att man kunde ge alla platser på matchens lista till "IBK Östhammar U-lag", men när laget inte spelar som ett lag så blir det svårt för det att ta en plats på listan.

1. Veckans Ost: Niklas "Mr. IBK Osten" Sahlén (utsedd av förra matchens ost Stefan Karusseit)
För att citera den som passade vidare Osten: "han var kvällen gigant". Vädligt pricksäker beskrivning som inte behöver någon vidare motivering.
Är det någon som förstått ovanstående klagosång så är det ändå IBKs egna, tystlåtna, urfader. Salle har varit med sedan klubben bildades 2006 och även om de senaste säsongerna kanske inte varit lika poängrika som de tidiga åren i klubben så är han alltid en spelare att lita på. Hängiven. Är alltid på träning och det spelar aldrig någon roll vad han blir tilldelad för roll på planen varken på träning eller match så är det aldrig något snack om de. Utan han möter det alltid med samma ödmjukhet inför uppgiften, gör alltid sitt yttersta oavsett och sätter ständigt laget i främsta rummet.
Lagets egna superhjälte, han jobbar i det tysta där han smyger omkring med en signalgul osthatt i skuggorna. Han är veckans och kanske även klubbens Ost, Niklas Sahlén!

När det känns som att man givit bort 2 poäng helt i onödan så är det svårt att se något positivt. Två saker som är värda att nämna är dock att vi för bara 3,5 månad sedan förlorade med 8-3 mot samma motstånd som vi nu spelade oavgjort mot. Ett kvitto på att vi gjort stora framsteg väldigt snabbt. Den andra saken är hur stämningen var i omklädningsrummet efter matchen. Det var besviket rakt igenom. Man kunde hört en knappnål falla i golvet, det var som att någon hade dött. Det säger en del om hur alla har börjat förstå och acceptera hur bra vi som lag faktiskt kan vara, det är inte bara bullshit som någon tränare eller några föräldrar säger för att vara snälla. Kan vi nu hjälpas åt att mobilisera besvikelsen för att tillsammans dra åt samma håll så blir vi som lag svårstoppade framöver.