Här Kommer Lars-Erik tycka till om saker som ploppar upp i huvudet på en ärrad fotbollspelare tillika flyttkarl under otaliga mil efter Sveriges vägar

Fotbollsplaner i Ångermanland, Etapp 1-Härnösand , (6 maj)

Och vi börjar vår lilla rundresa i Ångermanland med Härnösands kommun:

Ramviks IF-Torsvalla: En ojämn gräsplan belägen vid gamla E4´s vägren. Varierad kvalitet på stängslet så bollarna tenderar att ofta hamna på vägen. Ombyggd infart,man hittar knappt dit. Numera fräsch omklädning, den gamla luktade mögel i 2km radie ca. Duscharna:rysk standard.

Utansjöplan: En ofta vårtidig plan mitt i skogen. Ta in mitt emot gamla fabriken under viadukten. Chansa sedan höger/vänster ett antal gånger så kommer du fram. Vattnet i omklädningen från tidigt 40-tal var ofta fruset till midsommar ungefär. Planen i bästa fall linjerad. Här mötte man lag som Utansjö, Hemsö och andra lag i skiftande kvalitet.

Älandsbro: För att hitta dit: sväng vid korvkiosken,följ skylten mot soptippen. En okej gräsplan om jag minns rätt. Däremot minns jag väl grusplanen... Där har man spenderat dagar med att spela träningsmatcher i mars och april i alla upptänkliga väderlekar. Hur många sårskador på knän och höfter vill jag dock förtränga. Plåsterfabrikanterna gnuggade händerna på den tiden!

Bondsjöhöjden: En plan i utkanten av Härnösand vid ett utomhusbassäng. Mitt enda minne därifrån är mitt premiärmål i seniorsammanhang. Året är 1983, SUIF möter Bondsjöhöjden och Jens Fällström rycker ifrån sin bevakning på vänsterkanten och skjuter ett vinkelskott. Målvakten klarar skottet men returen hamnar framför fötterna på en inbytt lintott som resolut bredsidar bollen högt. Slutresultatet har jag ingen aning om. Men man kan låtsas att det var segermålet...

IF Älgarna-Ängevallen: En stor plan med anrik historia. Mitt minne därifrån är dock av modernare snitt. I premiären av div 4-2007 möter Älgarna,nedflyttat från trean, ett lag uppflyttat från femman. Laget är Höga Kusten Fotboll och tränas av Mellis Nordqvist. Hemmalaget är skyhöga favoriter och "ska bara vinna". Mellis beordrar som vanligt igelkottsförsvar med vassa kontringar. Igor Panchuk och Hannes Olsson gör varsitt mål och HKF vinner matchen tillslut med 2-1. Ridå för IFÄ medan glädjen stod högt i tak i gästernas omklädningsrum. Sällan har "ziggezagge" känts skönare...

IFK Härnösand/Härnösands FF- Högslätten: En arena med blandat innehåll. Om vi börjar med grusplanen... Egentligen en bandyplan som på våren snabbehandlas för att spela fotboll på. Ogästvänlig,blåsig och stenhård. Inte de bästa förhållanden för en teknisk och finessrik fotboll om man säger så. Gräsplanen bestod fram till sommaren 2010 av naturgräs. Gjordes då om till ett syntetiskt underlag. Bra eller dåligt är upp till individen att bedöma. Inramningen är under alla förhållanden dyster. En läktare som hämtat från gamla DDR, dominerar blickfånget för spelare och publik. Mitt minne härifrån hämtas från tidigt 90-tal. Andra laget spelar i reservlagsserien och har som vanligt målvaktsbrist. Man är ju lojal och ställer upp för klubben, men denna gång "skiter det sig". En dålig bedömning vid en utrusning medför en frontalkrock med en forward med påföljd av kraftig hjärnskakning och bruten käke. Iltransport till sjukhus samt ståltrådsfixerad käke gör att man så småningom tappar 10-talet kilon. Soppfabrikanten Ekströms får ett lokalt uppsving vid ICA-Ullånger...

Moffes BK-Gånsviksvallen. Trevlig liten arena när man väl hittat dit. Klubben hade seniorlag för ett antal år sedan, då gjorde jag några matcher där. Har dock stor ungdomsverksamhet.

Stigsjö IK-Myre IP: Kör inte för fort efter Viksjövägen för då missar ni den lilla oansenliga skylten som talar om vart man ska svänga in. Väl där tar man fram myggoljan för att försvara sig mot de små, lokala huliganerna. Vad jag minns var planen iaf förvånande välskött. Omklädningsrummet hade man dock glömt bort att städa. Avloppet är väl än idag tätt skulle jag tro, om inte Per Nilsson sponsrat närmaste VVS-firma. Ett minne härifrån är när vi vann sexan i den sista omgången på hösten. Året har jag glömt. Ett för länge sedan avsågat hemmalag hade inget att spela för, men bjöd upp till kamp mot SUIF/Docksta som skulle säkra seriesegern. Som vanligt tröt orken i slutet av andra för bygdens söner och gästerna från kusten kunde vinna matchen. I ren eufori över segern krockade Honken med tränare Falk på väg till segermiddag på en av Härnösand finare restauranger. Tyvärr fick båda bilarna plåtskador, men vad gjorde det denna septemberdag när man säkrat segern i division 6 södra Ångermanland?!




Fotbollsplaner i Ångermanland, Prolog , (31 mars)
Jag fick den gångna helgen möjlighet att beträda/spela på en nyanlagd fotbollsplan, det tillhör ju inte vanligheterna direkt att få den chansen. Det var var Högslätten i Härnösand som bekant uppgraderats till konstgräsplan. Ett mycket bra val då man suktat länge efter en sådan i den kommunen. Sedan länge finns ju Skyttis i Övik och snart finns det också på Nipvallen. Kramfors vill ju inte vara sämre där IP enligt beslut skall byggas om till en fullstor fotbollsplan med syntetisk yta. Här i det bortglömda kustområdet får vi träna inomhus i en hall som var för trång redan 1973... Läste i dagens Allehanda där FV-tränaren Tommie Andersson ondgjorde sig över sitt lags träningsförhållanden efter 6-1 i baken mot Östersund. Inget fel i detta, men då borde han se serie-kollegan HKF´s försäsonger. Han skulle nog inte kunna hålla sig för skratt! 14-15 man springande i lervälling upp till fotknölarna för att sedan gå in en "kuvös" och köra fys samt tremanna-matcher. Och detta sista dagarna i mars.

Men visst hade grussäsongen sin charm.En blöt grusplan har en viss doft och då vet man att våren är i antågande. Grus är grus säger kanske någon. Helt fel. En grusplan kan ha lika många "ansikten" som en gräsplan,tro mig. När man är inne på den 30:e försäsongen och drygt 20 Undrom-cup så har man en viss erfarenhet. Ojämn,slät,hård,mjuk,torr,blöt,stenig,sandig,jordig,snöig,isig osv. Men nu för tiden är grus en utdöende konstform. (I år spelar vi i HKF inte en träningsmatch på detta underlag.) Jag skulle vilja gå så långt att det är två skilda sporter, konstgräs vs grus. Bara att lyfta en långboll krävde sin man. Sen kunde man givetvis utnyttja gruset att glida på, för brytningar till exempel. eller att hinna upp en boll ute på linjen. Som i tennis t.ex. där det finns gräs- och grusspecialister. Skulle man få för sig att glidtackla på konstgräs riskerar man andra gradens brännskador. Men det finns även andra problem med att spela tidigt på våren oavsett underlag: BOLLEN! Varför kan man inte idag göra bollar som uppför sig likartat i olika temperaturer. Man kan bygga rymdstationer men inte göra bra bollar. Hallå!!! De flesta bollar blir konstiga när det blir minusgrader tyvärr, även de dyraste. Är det förresten någon som minns inomhusturneringarna som spelades i ishallarna, för ett antal år sedan? Underlaget då var någon form av inlagd matta som hade en tendens att lossna från isen.

Nog om detta. Vart jag egentligen ville komma är detta med planerna. För några år sedan satt jag ofta och spånade om att skriva en bok. Den skulle heta "Fotbollsplaner i Ångermanland". Den skulle handla om alla byar med ett fotbollslag och dess plan. För alla byar/orter/städer med självaktning hade ju lag förr. På bara mina år i branschen har ett stort antal lag försvunnit från fotbollskartan. Norabygden, Sprängsviken, Sandö, Trehörningsjö, Nordantjäl, Fjällsjö för att bara nämna några. Jag kommer i några veckor framöver att redovisa kommunvis, de planer undertecknad spelat på. Ibland med någon kommentar eller anekdot som hänt där. Fyll gärna på i gästboken med någon trevlig självupplevd händelse!




SPORT I TV , (22 mars)
Numera sköljs man över av tv-sport 25 timmar per dygn. Det är fotboll,hockey,bandy handboll,skidåkning och couronne i en aldrig sinande ström. Jag kommer ihåg på 70-talet då man var överlycklig då man fick se en engelsk ligamatch varje lördag eftermiddag. Svartvit bild naturligtvis ,och för att ytterligare försvåra att särskilja lagen, var de 22 spelarna täckta av ett lager engelsk lera efter ca 20 minuter. Sportspegeln på söndagar missade man förstås inte, 30 minuter långt. Ett smärre underverk var det då man införde ett 20 minuters sportextra på torsdagar. På den här tiden spelades elitserien i ishockey bara söndagar och torsdagar. Något år senare brakade det loss rejält: tv-sport på alla vardagar 21.30! Låt vara bara 5 minuter långt men det var sensationellt.
En bit in på 80-talet gjorde Tv4 entre. I början testkörde man minns jag från en mast i Sundsvall. För att kunna se detta behövde man gå upp på Ullångers högsta berg-Dalsberget. En nätt promenad på ca 1 timme... Där hade Hans Bylund en tv i sin stuga där man grynigt kunde titta på något så originellt som italiensk fotboll. Vad var detta? Två lag som försökte spela upp bollen via mittfältet och inte med långbollar/inlägg till något fyrtorn till center... Nåväl detta är en annan diskussion, Italien vs England. Nåja, detta var i alla fall startskottet till den uppsjö av kanaler som skulle komma något senare. Personligen känner jag en mättnad av detta överflöd, hur ska man hinna med? Man får sålla ordentligt i tablåerna. Eller då gör man som undertecknad gjort under två års byggande på huset: man har inte ens tv´n uppmonterad! Det funkar det med.