Oavgjort till slut i galet derby!

Derbyhelgen förbi och tyvärr gick den väl inte som vi hoppats – även om det såklart finns positiva delar att ta med och där lördagens upphämtning ändå är ett styrkebesked som stärker moralen! Ett kryss mot GNIF innebär dock att deras serieseger i praktiken är klar då det inte kommer finnas två lag som mäktar med att slå dem samtidigt som vi också själva ska lyckas få full pott. Bara att gratulera vår kommunkollega till ett gott lagbygge och att de i år lyckades med det de borde gjort redan förra säsongen – ta hem seriesegern och avancemanget till div 4. Matchen som sådan var galen. Eller blev det till slut i alla fall. Efter en första halvlek där vi bjuder på tre mål så såg vi väl inte den vändningen komma. Vi tar inte det kollektiva jobb som förväntas och som vi tog i bortamötet – vi är inte lika strikta i vårt positionsspel och spelar inte tillräckligt enkelt i vårt anfallsspel - vilket gör att vi tappar boll i olyckliga lägen – och med bristande utgångspositioner inte är tillräckligt tighta när vi tappar boll. Det första målet är väl egentligen det som är mest ett mål av egen kreativitet där inte vi står för förarbetet. De spelar bort oss på kanten och med bra fart på ytter resulterar det i en straff som förvaltas väl. Vid andra målet duttar vi sidled centralt och blir av med boll till en av seriens bästa spelare som kan avancera fram och skjuta ett skott som via Jacks vantar tyvärr letar sig in i mål. Det tredje är av liknande karaktär. Uppspel rätt i gapet på GNIF-spelare istället för att spela utanför – snabb attack i djupled och ett fint inlägg följs av en fin målnick – som leder till 3-0 och tillika halvtidssiffrorna. Första målet är så viktigt en sådan här match. Och vi har ett otroligt bra läge vid 0-0 där vi efter en hörna får öppet läge framför mål men skjuter bollen över. Var hade matchen tagit vägen om vi fått första målet? Utöver detta har vi några halvlägen, men vi kan inte påstå att vi testar det defensivt stundom osäkra GNIF-försvaret något nämnvärt. Jobbet är inte 100%, snacket är för svagt och besluten och kvaliteten i offensiven är inte heller de på samma nivå som i vårmötet – även om vi i lördagens möte saknade spelare som deltog i våras – visste vi ju ändå att det var det som krävdes för att kunna göra samma prestation och nå samma resultat. Efter att ha gett bort första halvlek så var ändå halvtidssnacket gott. Ingen var nöjd såklart, långt ifrån, men vi visste att skulle vi bara få in en balja så skulle det kunna bli match. Vi vred lite på organisationen. Och skulle vi bara kunna börja hota motståndarnas målvakt med bollar så skulle vi kunna bjudas in i matchen. Skulle vi på det bara vara mer noggranna med boll så skulle vi släppa till mindre bakåt. ”Dom ger aldrig upp” skreks det tidigt i andra från GNIFs tekniska område. Och ack så rätt de skulle ha. Vilken märklig match det blev. För efter halvtidssnacket som var och att då i 56:e åka på nästa smäll med 0-4 så borde ju luften gå ur. Vi har en frispark på mittplan men istället för att spela bollen framåt och fortsätta kasta loss mot mål så ska vi rulla hemåt och runt i backlinjen och plötsligt har vi spelat fast oss själva och med många spelare framåt blir bolltappet dyrköpt och GNIF kan attackera och göra det som då kändes som spiken i kistan. Men efter två fina individuella prestationer av Anton i minut 60 och 64, ett där han viker in och rullar in bollen med ett behärskat avslut och ett med ett distansskott över en felplacerad målvakt. I 71:a gör vi dessutom 3-4 när Helmefors knoppar in en fin boll från Lundberg. Ordentligt momentum i matchen från vårt håll och nerv i GNIF-lägret. När de sen då i 81:a gör 5-3 så känns det såklart lite ridå ner igen. Vi har boll i egen ägo men stressar igång en igångsättning och lite tekniskt slarv på det så kan GNIF ta emot ännu en bjudning och göra sitt femte för dagen. Om den första spiken i kistan nästan var urdragen vid 4-3-reduceringen så slogs den nu in igen. Glädjen i GNIF-klacken var åter total. Men hur var det nu. ”Dom ger aldrig upp” va? I 88:e tar vi oss fram på högerkanten och Hagge får ett tillbakaspel han skickar mot mål i vinst och förlust. Anton kliver fram och stör målvakten och gör det tillräckligt för att bollen ska tappas in över mållinjen, bra fart på bollen från Hagge och Anton är där och ser till att den går in – men i en högre liga hade ”Självmål” nog fått målet. Då var vi åter i jakt. Och med tanke på hur ofta det lågs ner i andra med krämpor i GNIF-lägret hade det rimliga varit 10 minuter tillägg (i alla fall om vi åter relaterar till fotboll i större sammanhang). Här nöjde sig domaren med en femma. Den femman räckte ej till seger men det räckte till en kvittering i 94:e. En ny lyra in mot mål, en liten touch, retur och där var han vår egen lilla ”gubbe i lådan” Gunnar och satte dit kvitteringen. Sicken dramatik och en GNIF-klack som tystnade. En galen match. Tudelade känslor såklart. GNIF är ju bra, har skickliga fotbollsspelare från högre nivåer och en trupp som ska vinna denna serie nio gånger av tio. Så bara att gratulera till seriesegern såklart. Samtidigt känns det ju ändå bra att vi kan gå ikapp och faktiskt inte förlorar något av årets derbyn i div 5. En stark seger borta och en stark upphämtning hemma. Det är inte i våra inbördes vi tappar våra möjligheter. Det är i den övriga lunken. Det vill säga förmågan att över en säsong ha högst lägstanivå. Där har GNIF gjort läxan i år jämfört med i fjol. Vi tar nya tag redan till helgen, förhoppningsvis rejält revanschsugna mot Funbo. En av vårens matcher där vi inte gjorde det jobb som hade kunnat göra att vi fortfarande haft chansen på serieseger. Men nu har vi istället chans att ta en viktig seger för att cementera andraplatsen – och i år bli bästa tvåa – och fortsätta hoppas att nedflyttningar, uppflyttningar, kval, WO:n och gud vet allt studsar vår väg i oktober. Blir det stolpe ut så må det vara så, då har vi själva spelat oss till även det, men vi ska göra vårt bästa för att ge oss möjligheten och avsluta serien med fyra riktigt bra prestationer - och med att vara obsegerade i höst. Nästa hemmamatch; Hemma mot Apollon den 21/9! Välkomna åter då! Herr 0kommentarer

Inställd träning idag 11/9

Hej! Idag den 11/9 ställs träningen in. Många sjuka och väldigt få anmälda till träning. Vi ses nästa vecka! P15 0kommentarer

Poolspel 14/9

Poolspel 14/9 På Skogsvallens IP i Storvreta. Vi kommer ha gemensam samling kl. 07.45 vid Gimo sporthall för att gemensamt åka till Storvreta. Åker man själv så måste man höra av sig till oss så vi inte står och väntar. Kom ombytta, de som inte har matchkläder får på plats. Vi kommer spela 3 matcher. Schemat finns på Facebook. Det kommer finnas kiosk men ta gärna med lite extra snacks och dricka om ni vill. Har ni frågor så är det bara att kontakta oss! /Ledarna F15 F15 0kommentarer

Spelschema

Nu har vi äntligen fått spelschemat inför lördag. Våran första match är kl 9.00. Så vi samlas kl 8.30 på korsängens IP. Är det någon som inte fått matchställ så hör av er så tar vi med till er. P16 2kommentarer

Derbyhelgen närmar sig!

Efter en höst med idel vinster hittills så gick vi i lördags in i en period med tuffare matcher. Rasbo hemma, som nu följs av matcher mot GNIF och Funbo. Alla lag vi tappat poäng emot senaste åren. Efter två matcher mot Skuttunge och Vattholma där vi vunnit med tennissiffror (6-0 och 6-2) och hittat en organisation som både skapat chanser offensivt och över 180 minuter släppt till få chanser defensivt så tog vi med oss exakt samma organisation och spelsätt till matchen mot Rasbo. Med nästan alla spelare tillgängliga dessutom var känslan mycket god inför match - trots att träningsveckan hade haft mer att önska på sina håll. Noll experimenterande och ommöblerande utan bara bygga vidare på ett vinnande koncept och en klok och spelskicklig trygg elva. En god känsla om en god prestation. Facit? Ja lite sisådär. Offensivt skapar vi lägen men gör inte mål på de chanser vi skapar - chanser vi får när inte djupledsbollar fastnar på försvarare eller inlägg går rätt i målvaktens vantar. Detta gör istället att vi bjuder på omställningar mot ett försvarsspel (över hela planen alltså) som inte var lika påkopplat som vanligt, ej satt ihop på samma sätt som senaste matcherna och hade för långa avstånd både i lagdelar och mellan lagdelar i såväl mittfält som backlinje. Rasbo lyckades inte skapa jättemånga chanser ska dock sägas. Men dem de hade förvaltade de väl och effektivt mot ett lag ur position som inte hann dit och blev straffade denna dag. Vi kan bättre, vilket vi delvis visat i matcher tidigare i höst där vi haft exakt samma organisation, och delvis sannnerligen visade mot exempelvis GNIF där vi satt ihop på ett annat sätt, med bättre kollektiv närhet, snabbare fötter och större beslutsamhet. I lördags då istället ett första Rasbomål redan efter några minuter där långa avstånd och noll press på bollhållare låter dem rinna igenom centralt. Vi kvitterar sen efter dryga kvarten när Gunnar lirar fram Sammy och skapar chanser att göra mer - men istället är vi vid ett Rasbouppspel i 36:e minuten orejäla på högerflajen och låter Rasbo springa ifrån oss, räknar fel hela vägen och ser dem göra 1-2 (lite väl enkelt). Vi avslutar halvleken bra dock och snackar i halvtid om att tro på det, fortsätta som vi avslutade och gå för att vända på steken. Att då redan i 51:a se Rasbo göra 3-1 när de åter igen får rinna igenom ett svagare försvarsspel var då motigt och gav såklart uppförsbacke... Tredje målet på typ fyra riktiga chanser, medan vi fortsatt var ineffektiva och inte hotar Rasbos backlinje som vi borde och kan. Men givetvis en eloge till Rasbo för deras hårda jobb och offensiva effektivitet, riktigt bra gjort matchen igenom. Dock ska ge gänget också här ha beröm för att vi inte ger upp. Mycket beröm. För grabbarna löser ju ändå en poäng till slut Vi byter ut lite trötta fötter och chansar lite med att sätta in både pigga ben och lite andra spelartyper för att bryta lite mönster. Detta i kombination med någon Rasboskada o lite trötta ben hos dem gör att trägen vinner. Eller i alla fall ger ett kryss efter två mål på tilläggstid och en sett till skapade målchanser mycket välförtjänt poäng. Anton lirar fram Isak till ett och Fleming slår in ett bra inspel som ger ett självmål och då kvitteringen. Matchen går inte till historien som en topprestation. Utifrån förutsättningarna och de senaste matcherna hade vi förväntat oss mer. Men vi tar med oss det faktum att vi skapar betydligt fler chanser än våra motståndare och att vi trots snårigt tvåmålsunderläge kan jobba in två mål på övertid och få med oss ett oavgjort resultat. Ett resultat som med en ny kollektiv topprestation mot GNIF och lite medstuds med andra resultat i serien skulle kunna visa sig vara en avgörande upphämtning när vi summerar säsongen i oktober. Nu väntar då serieledande GNIF hemma på lördag. Ett GNIF som går som tåget, leder serien med fem poäng och har en överlägsen målskillnad. Vi slår såklart ur underläge och har inget att förlora - men har givetvis med oss att vi är det enda lag som slagit dem i år. Och hittills det enda lag de inte gjort mål på. Den kollektiva insatsen i Norrskedika var årets bästa lagprestation och årets bästa taktiska utförande (det vill säga "vi gör det vi ska och är där vi ska vara" - alla - tillsammans). Med följsamhet, noggrannhet, mycket hjärta och lite medstuds såklart. Vi har inte exakt samma trupp och spelare att tillgå nu till hemmamötet - men det kommer krävas exakt samma insats, hårda jobb och prestation av de som tar över ansvaret för att få med oss poäng från höstens derby på Gårn. Och utan tvekan finns det kapicitet för en bra prestation i gänget. Ner med axlarna, ut med bröstet - och bara kör! Spännande och rolig match att vänta. Båda lagen fulltaliga utan avstängningar. Båda lagen lär gå för seger. Och vi hoppas såklart på stor uppslutning och stort stöd från läktarna. Tillsammans gör vi vad vi kan för att skapa spänning till seriens sista spark! Ses på Gårn på lördag! Matchstart 12.00! Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter