Den längsta dagen!
Dag 7 (eller 6 om vi räknar hela dagar). Jag öppnade morgonen med 200 st. härliga längder i poolen. 4 200 m är det längsta jag simmat i en pool. I Österrike kommer jag att simma 7 600 m. Jag var ensam under de första 150 längderna, sedan kunde inte ungarna hålla sig borta. Helt plötsligt hade jag en 7-9-åring flytande framför mig, stirrandes ner mot botten som om han snorklade. På svenska frågade jag om han kunde flytta sig. Jag vet inte vilket språk han talade, men av mitt beslutsamma ansiktsuttryck förstod han. Han befann sig senare på de övriga 390 kvm.
Cykelturen hade jag lagt som en kombination av de trevligaste platserna jag besökt samt den längsta sträckan för veckan. Jag lyckades få ihop 7 mil på 2 tim 45 min. Vinden var lite tjurigare idag, men ok, eller så har jag börjat gilla den:) Intressant iakttagelse var att min s.k. 40 minuters backe upp till platåerna tog idag endast 33 min. får väl döpa om den. I övrigt växlade vädret från sol till mulet. Jag har beställt in glass och bakom min rygg öser musikanterna för fullt samtidigt som någon dansar med stampande klackar. Publiken applåderar i takt. Härligt.
Löpningen blev en härlig utmaning. Halv storm, regn, åska och blixtar. Lanzarote visar attityd. Motvind ut till vändpunkten, så det tog 28 min (25 igår), hemvägen gick av naturliga skäl något snabbare, 23 min (24 igår), så jag är hyggligt nöjd med detta under rådande omständigheter. Nu sjungs det en smäktande kärlekssång till en ivrigt spelande gitarrist. Pass 21 var således avklarat och cykeln demonterad och packad i sin lilla (gigantiska) cykelväska. I morgon väntar det sista passet och det blir sim. Flygbussen går 12.10 och jag är hemma, enligt uppgiven tid, kl 20.55. Glassen är grymt god.
Läste en del av Olis nyhet. Någon skulle slå någon, någon skulle få ett band, som sedan skulle lämnas till någon annan o.s.v. och slutligen hamna hos skribenten, tillika instiftaren av tävlingen. Idéen är rätt skoj, men min asociala ådra hindrar mig dock från att sömnlös planera om det finns något lopp jag kan genomföra som ger mig ett band. Kul dock att Kenta ska åka Vasaloppet. Själv missar jag det eftersom jag samtidigt sitter i bilen till Mora, faktiskt, för att se mitt fantastiska damlag avsluta Elitserien mot Mora. Kanske hinner träffa Kenta.
Är Steven sällskapssjuk. Nej, även här gör min asociala ådra sig gällande. För de flesta friska människor framstår mitt påstående som rubbat, men för mig naturligt. jag gillar att vara själv emellanåt. Jag slipper kompromissa, ta hänsyn till någon annan och jag kan ha alla mina kläder i högar på golvet. Det här visste Olis eftersom han redan via SMS ställt frågan. Men då hade inte hans story blivit lika rolig. Det här var inte min sista resa helt ensam, utan den första.
Nu går skorna i ett snabbt tempo på scenen.
Kämpa
Steven
