Dag 5: Idag hade John Pohlmans spanska motsvarighet annonserat regn så jag hade planerat dagen lite annorlunda. Jag hade bestämt mig för ett kortare simpass för att hinna ut på cykeln så snabbt som möjligt. Regn och cykel i bergsnatur är ingen hit. Dessutom är det inte så varmt här att temperaturen håller en behaglig nivå om det börjar mulna på och regna. 100 längder hade jag bestämt, vilket naturligtvis inte följdes, utan det blev 110. Inte en enda unge idag. De badade säkert av sig igår och deras föräldrar väntade sannolikt på att apoteket skulle öppna för att där kunna inhandla något medel mot fiskfjäll.

Kl 10.50 satt jag på cykeln. Jag blickade upp mot höjderna och kunde ana de mörka och argsinta molnen. Efter 40 minuter var jag uppe på platåerna för lite slätcykling. Vinden var relativt beskedlig och molnen närmade sig, men såg nu mindre elaka ut. Jag hade bestämt ett varv som skulle ta ca två tim för att vara tillbaka innan den spanska himlen (ligger närmare Afrika) skulle öppna sig. Pognoser i Spanien visade sig lika pålitliga som de i Sverige. Inget regn, lite svalt men med en vind som aldrig kändes riktigt mot, hur mycket jag än svängde. Jag var tillbaka efter 2.15, in med hojen, på med löparskorna och ut på en crosslöpning i 20 min. Kändes bättre idag än igår. Nu hade jag fem sköna timmar med jobb att ägna mig åt innan jag skulle ut på kvällens löppass. Mitt fjärde pass för dagen, eftersom jag av vänlighet även räknar crosslöpningen som ett separat pass.

Jag snörde på mig skorna, fyllde flaskorna till drickabältet och tog med en gel för säkerhets skull. Extra energi när det blir tungt. Jag hade lovat mig själv att kroppen skulle få bestämma farten. Det gjorde den. Enligt mina mått mätt var den riktigt pigg, ingen smärta i benen och dessa kändes förvånansvärt pigga. Jag var vid vändpunkten redan efter 25 min? Det kändes som om de flyttat den närmare mitt hotell. Jag slukade halva gelpåsen och bestämde mig för att komma hem snabbt. Det gick fort, jag befann mig i zonen. Den som har varit där vet vad jag talar om. Ett lyckorus utan baksmälla. Från vändpunkten och hem stiger banan ca 30-40 min vilket har känts tidigare kvällar. Nu kändes det som utförslöpning hela tiden. Hemsträckan tog 24 min, totalt 11 km på 49 min. Jag har mätt sträckan med cykeln, det kan vara fel, men inte desto mindre var det mitt snabbaste varv hittills efter 18 pass på 5,5 dagar och det fjärde passet för dagen. Kroppen är en intressant tingest. Drygt fyra timmars träning idag. Mitt snitt ligger på ca 30 tim/vecka. Det ger en total årsförbrukning om ca 1 500 tim. Det känns som om jag skulle kunna hålla på så här ett tag. Känner mig fräschare idag än de två senaste dagarna. Dock är jag hungrig hela tiden, men jag äter också hela tiden. Frukostarna på morgonen är så stora att jag skäms. En rågad tallrik med bacon, grönsaker, äggröra, ananasskivor, aprikoser, bröd, två små yougurtar, en tallrik med müsli, russin och mjölk, två glas juice, en kopp kaffe. Folk glor och jag äter generat. Sedan är det proteindrinkar, bars, tonfisk ur burk, rostad majs, gel, två snickers. Middagen, två tallrikar med allt och efterrätt. Nu är jag hungrig igen och lite sugen på ett löpvarv. Faktiskt, men jag avvaktar morgondagen.

Bilden, ni knappt ser, föreställer en företeelse som jag har fascinerats över under många år. Kl är 08.00 när bilden tas, solen har precis börjat krypa upp, poolområdet är tomt, bortsett från dåren i våtdräkt. Två solstolar står prydligt utställda och på dessa en handduk på varje. Någon har ställt klockan, som ringer i arla morgonstund. Någon samlar ihop två handdukar, hasar sig ner till poolområdet, plockar ner två stolar, placerar dem under ett stråparasoll. Någon går sedan upp, klär av sig och somnar om. Samma "någon" skulle säkert anse att jag är knäpp, men den matchen kan inte "någon" vinna! Tänk när Pernilla upptäckte detta mönster på Rhodos när vi var där i mitten av 90-talet. Haha! Hon skulle ner och utsätta sig för en 8-10 timmars strålning. Hon upptäckte emellertid att alla stolar var upptagna, inte av människor utan av handdukar. Hon lyfte ogenerat bort en handduk och la sig till rätta. Jag solar inte nu och inte då heller så jag behövde inte bli besviken. Morgonen efter gick Pernilla, som nu lärt läxan, tidigt och la ut sin handduk. Hon var nu en av dom!

Nu ska jag jobba lite, med sånt som gör att jag med gott samvete kan sitta här!

Kämpa!

Steven (P.S. Jag har räknat ut att jag kommer att ha tränat 22 pass, om allt rullar på, under min semestervecka på Lanzarote. Jag älskar det här. Skulle kunna leva så här, länge, mycket länge! Kanske inte just på hotellet, börjar slita med Bamseklubbens dagliga arrangemang. Det är nu något uppträdande bakom min rygg. Det är faktiskt fullt i restaurangen, har inte sett ännu vad som drar, men alla klappar händerna i takt till någon spansk slagdänga!" D.S.

Tillbaka