Två snabba!
Jag glömde skriva om det igår. Berodde nog på att det kändes som om det inte hänt. Jag noterade efter mitt simpass att jag missat två samtal, vilkas nummer jag inte kände igen. Båda hade dessutom lämnat meddelanden på mobilsvaret. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte lyssna av dessa. Väl på cykeln ringde det åter igen och även denna gång ett okänt nummer. Jag befann mig då mitt i min klättring på ca 40-45 min. Fick upp luren för sent. Ja, jag svarar alltid! Varför? Jo, för jag arbetar året runt, i princip dygnets alla timmar. Det är därför jag kan vara på Lanzarote och träna, utan att behöva ta ut semester, samtidigt som ni sluter rocken/jackan tätare runt era nedkylda kroppar i februariplågan. I alla fall är jag tillgänglig dygnet runt. Ca 5 min senare ringer det igen. Jag hinner nu svara och på andra sidan den trådlösa luren presenterar sig en man, vars uppdrag är att höra mig som referent för en kollegas räkning som sökt ett uppdrag. Jag visste vad det gällde och tillade att jag befinner mig på Lanzarote på en cykel i en uppförsbacke som tar slut om ca 15 min. Mannen skrattade vänligt till och sa "jaså!", har du tid en stund? Om jag har tid? Det sa jag inte, utan som med ungarna i poolen insåg jag att mannen inte förstod vad som pågick. Jag svarade, ok! Han och jag samtalades vid i ca 15-20 min. Jag hade då med en hand på styret i en aldrig upphörande (kändes det då som) uppförsbacke lämnat de bästa och varmaste rekommendationerna avseende min kollega och vän. Vid ett tillfälle passerades jag av en BMW-SUV. Mannen i luren noterade detta och sa: "Nu kom det en bil också!" Det är ju världsklass tänkte jag. Han är så pass receptiv att han uppfattar ljud och rörelser runt omkring mig, men det slog honom aldrig att vi kunde höras om en kvart. Mannen var trevlig, så jag blev aldrig sur. Dessutom utgick jag just ifrån det faktum att han faktiskt inte förstod vad som pågick. Han drog säkert den slutsatsen att idioten antingen stannar till eller att turisten säkert sitter på en turistcykel från Peppes Hjul och Kul, med väl tilltagna däck, korg och cyklisten har säkert en stråhatt, kameran dinglande på bröstet och obråttom. Varför skulle han inte dra någon eller båda dessa slutsatser? Det är ju inte han som är sjuk.
En timme senare ringer luren igen. Jag svarar, för närvarande hukad och stretandes mot den massiva motvinden. Det är en ung kvinna, en f.d. student, som undrar när jag ska skriva på betygslistan så att betygen kan registreras. Jag skriker närmast, då vinden tjuter så att jag hjälpligt hör henne, att jag befinner mig på Lanzarote, för närvarande på en cykel, och återkommer på fredag. Det lät väl avskräckande? Ja, för den som inte gillar motvind, men inte för den unga damen. Hon säger: "jaha!" och börjar förklara varför det är så viktigt att hon får sitt betyg. Det har med CSN att göra. Jag har full förståelse för hennes dilemma, men förklarar att jag är den ende som kan skriva på listorna, då jag är ansvarig examinator. Hon låter sig inte nöjas med detta utan försöker ändra Universitetets regler och rutiner genom att föreslå att någon annan kanske kan skriva under. Vinden tjuter, tempot är lusigt och jag trampar för allt jag har. Jag orkar inte gå igenom syftet med dessa regler, att ansvarig examinator endast kan godkänna listorna. Vem skulle någon annan vara? Om någon annan kunde så fanns det väl inte ansvariga examinatorer? Ett helt onödigt förfarande. Jag sa inte det, utan beklagade den uppkomna situationen. 118 118 (Eniro eller något sånt) sysslar väl inte med sånt? Skulle kanske ringa Kjell Bergqvist, sa inte det heller.
Det är inte lätt att vara på träningsläger, men det är karaktärsdanande!
Kämpa
Steven
